Reichsgericht om riksdagshusbranden. Som bekant blev riksdagshuset i Berlin den 27 februari 1933 delvis förstört av brand. För att ha anlagt branden åtalades bland andra holländaren van der Lubbe inför Tysklands högsta domstol, vilken utgjorde laga forum för brott av denna politiska art Van der Lubbe dömdes av Reichsgericht den 23 dec. 1933 till döden under åberopande av en av rikspresidenten den 28 februari 1933 utfärdad lag »tillskydd för folk och stat», vilken för sådant brott som det åtalet avsåg stadgade dödsstraff i stället för såsom dittills livstids tukthus. Denna förordning gällde enligt sin lydelse visserligen ursprungligen endast för framtiden men hade i en lag av den 29 mars 1933 förklarats skola gälla även handlingar som begåtts under tiden mellan den 31 jan. och den 28 febr. 1933. Lagen den 29 mars 1933 var utfärdad av regeringen med stöd av generellt bemyndigande i en av riksdagen med den för författningsändring erforderliga majoriteten antagen lag den 24 mars 1933 »till hävande av folkets och rikets nöd».
    I sin dom ingår Reichsgericht på frågan om giltigheten av bestämmelsen i lagen den 29 mars 1933 om den nya strängare straffbestämmelsens retroaktivitet. Efter att hava konstaterat, att formellt sett sistnämnda lag måste anses innebära upphävande av tidigare lagbestämmelser av annat innehåll, uttalar domstolen, att lagstiftaren är i sak oförhindrad att — i allt fall beträffande handling, som då den företogs var straffbelagd — efteråt skärpa straffreglerna. Att straffskärpande bestämmelser gåves tillbakaverkande kraft vore för övrigt riktigt just från den ståndpunkt straffrätten intoge i den nationalsocialistiska staten, om också icke det generalpreventiva syftet — i allt fall såvitt anginge själva normens och icke straffets avskräckande verkan — skulle vinnas meden retroaktiv bestämmelse. Gärningsmannen kunde icke anses äga ett principiellt anspråk — ungefär som motstycke till privaträttens välförvärvade rättigheter — på att erhålla just det vid tiden för brottets begående stadgade straffet, om vars art och svårhet han kanske ej ens haft kännedom. Statens intresse

 

7 — Svensk Jurisittidning 1935.

 

98 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.krävde i stället, att en senare lag, vilken förmodligen härrörde ur bättre insikt hos lagstiftaren, genast och i så stor omfattning som möjligt komme till användning. I. S.