Förbudet mot äktenskap mellan judar och arier, som infördes genom den tyska lagen av den 15 september 1935 (jfr SvJT 1935 s. 598), har nu förtydligats och ej oväsentligt utvidgats genom en förordning av den 14 november 1935. Däri gives för första gången en bestämning av begreppet jude: jude i lagens mening är den av vilkens far- och morföräldrar minst tre varit heljudar. Härvid gäller den presumtionen att, där någon av far- eller morföräldrarna varit mosaiska trosbekännare, denne skall anses såsom heljude. Även den som endast har två heljudiska far- eller morföräldrar skall under vissa förutsättningar behandlas som jude, nämligen om hans »anknytning till judendomen» manifesterats genom att han efter lagens utfärdande, den 15 september 1935, tillhört judiskt trossamfund eller varit gift med jude. Likaså komma att likställas med judar de personer, som födas i sådana blandäktenskap eller utomäktenskapliga förbindelser, som förbjudits genom lagen.

    Förordningen inför även särskilda äktenskapshinder för personer med högst två och minst en heljudisk ascendent i andra parentelen, »Mischlinge»: de som ha två heljudiska far- eller morföräldrar — och icke enligt ovan skola betraktas som heljudar — få endast efter riksinrikesministerns och »Ledarens» ställföreträdares tillstånd gifta sig med personer med endast en heljudisk ascendent i andra parentelen eller med arier. Vid meddelandet av sådant tillstånd skall avseende fästas särskilt vid följande omständigheter: vederbörandes »kroppsliga, själsliga och karaktärsegenskaper, den tid hans familj varit bofast i Tyskland, hans eget eller hans faders deltagande i världskriget samt hans familjehistoria i övrigt». Dessa »Mischlinge» äro emellertid oförhindrade att gifta sig med varandra och med personer med större judisk arvsmassa.
    Personer med endast en heljudisk ascendent i andra parentelen, »kvartsjudar», behandlas i allmänhet som icke-judar: de få sålunda gifta sig med arier men icke — utan det ovan nämnda tillståndet — med personer med två heljudiska far- och morföräldrar, och över huvud taget icke med personer med större judisk arvsmassa. Ett i förhållande till septemberlagen helt nytt förbud är att kvartsjudar icke få gifta sig sinsemellan. Härför lämnade inrikesministern i ett nyligen hållet föredrag den något egendomliga motiveringen, att man härigenom ville påskynda kvartsjudarnas uppgående i den tyska folkgemenskapen.
    Slutligen inför förordningen ett nytt, allmänt äktenskapshinder, som uttryckligen förklaras icke hava avseende på judisk härstamning: äktenskap må ej ingås, då av detsamma »kan väntas avkomma som äventyrar det tyska blodets renhet». I sitt ovannämnda föredrag framhöll inrikesministern, att man med denna bestämmelse i första hand avsåge att hindra giftermål mellan tyska arier, å ena, zigenare, negrer och mulatter å andra sidan. Uppenbarligen utgör stadgandet en mycket rymlig, allmän reservparagraf.
    Därest en av nupturienterna är utländsk medborgare skall riksinrikesministerns beslut inhämtas, innan lysning vägras på grund av något av ovan angivna hinder.

G—ll.