GERHARD G:SON HAFSTRÖM. Nordiskt akademiskt samarbete. I Nordisk Tidskrift 1935 h. 6 s. 433—52 och h. 7 s. 509—30.

    På grund av ett beslut vid nordiska studentmötet i Reykjavik 1930 tillkom på hösten samma år den s. k. Nordiska kommissionen för akademiskt studieutbyte, vilken innefattar representanter för Danmarks, Islands, Norges och Sveriges studentkårer samt för Finlands svenska studentkårsförbund. Kommissionens allmänna uppgift framgår redan av dess namn. Dess arbete har hittills närmast inriktats på att utreda, för vilka fakulteter och ämnesområden det föreligger intresse att bedriva studier vid andra nordiska högskolor än hemlandets, huruvida möjligheter därtill redan enligt gällande bestämmelser äro för handen och vilka åtgärder som böra vidtagas för att vidga dessa möjligheter. Resultatet av arbetet föreligger numera tillgängligt i en av kommissionens svenske sekreterare och drivande kraft, jur. och fil. kand. Gerhard Hafström, författad översiktlig redogörelse.
    I dennas förra del lämnas en intressant historisk återblick över det nu snart hundraåriga nordiska akademiska samarbetet — från födelseåret 1839, märkligt genom Grundtvigs avhandling »Om Nordens videnskabelige Forening» och det första nordiska naturforskarmötet, fram till de sista decenniernass. k. studentjuriststämmor. Det ligger i sakens natur, att förgrundsmännen inom detta samarbete ofta varit andra ämnessvenner än jurister, men juristnamn saknas dock ingalunda.

LITTERATURNOTISER. 199    I redogörelsens s. a. s. speciella del lämnas — fack för fack — uppgifter om de praktiska utbytesmöjligheterna. För juridikens del befinnas dessa helt naturligt vara mindre än vad beträffar flera andra studieområden. Rättssystemens nationella begränsning föranleder ju, att ett skandinaviskt landspositiva rätt i regel erbjuder blott sekundärt intresse för ett grannlands studiosi. Lösningen av svårigheterna med det utvidgade nordiska samarbete på de juridiska studiernas område, som dock ideellt och principiellt är högeligen önskvärt, skulle enligt redogörelsen främst vara att finna i en utbyggnad av studentjuriststämmorna. Det ifrågasättes, huruvida icke dessa, som hittills ägt rum med några års mellanrum och med ett program, vari det festliga inslaget varit rätt framträdande, skulle kunna anordnas varje sommar men då med ett begränsat antal deltagare och under mera studiemässiga former än hittills. Till programmet för dessa nya studentjuriststämmor lämnas i redogörelsen åtskilliga välfunna praktiska uppslag. Den förmodan uttalas vidare, att därest i resp. studiehandböcker infördes vissa meddelanden om de föreslagna stämmornas natur och om önskvärdheten av deltagande i åtminstone en sådan stämma, bland de mera kvalificerade studenterna snart skulle utbilda sig en fast praxis att besöka stämmorna. De framtida bärarna av det skandinaviska rättsliga samarbetet skulle då — heter det avslutningsvis — redan i unga år, mången gång under ledning av Nordens främsta rättslärda, få det gemensamma och det skiljaktiga i rätten belyst ur nya och fruktbringande synpunkter.
    Den verkställda utredningen erbjuder — som av dessa antydningar framgår — även för de juridiska studiernas del åtskilligt intresse. Hedern av densamma tillkommer till största delen redogörelsens författare, notarie Hafström. Hans energiska insats för denna uppgift är ett vittnesbörd om en bland tidensexamens- och specimineringsjäktade vetenskapare och studiosi icke alltför vanlig positiv allmän anda.

K. H.