B r o t t s l i g h e t e n   å r 1 9 3 3. Av Statistiska centralbyrån. Sthm 1936.19 + 110 s. Kr. 0.80. — Sveriges officiella statistik. Rättsväsen.

 

    Av publikationen, vars uppgifter uteslutande hänföra sig till avgöranden i första instans, inhämtas, att såväl absoluta som relativa antalet brott och förseelser under femårsperioden 1929—1933 oavbrutet stigit. Relativtalet för redogörelseåret av brott och förseelser, för vilka ansvar ådömts, på 100,000 invånare av medelfolkmängden (2,302.0) är den högsta årssiffra, som förekommit under tiden 1913—1933. Förklaringen till denna stegring är främst att söka i de allt vanligare förekommande överträdelserna av bestämmelser rörande trafiken (vägtrafikstadgan och motorfordonsförordningen). Ökning förete för redogörelseåret jämväl antalet förseelser mot jakt-, fiskeri- och skogsförfattningar samt mot förordningen om mått och vikt, näringsfrihetsförordningen, hotellstadgan, biografförordningen och lotteriförordningen m. fl.specialförfattningar. Det kan i detta sammanhang nämnas, att antalet lönnbränningsbrott, som under åren närmast före redogörelseåret utvisat en oavbruten stegring, under sistnämnda år något minskats, därvid dock är att märka, att hela antalet förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen under redogörelseåret varit något större än under det närmast föregående året. Antalet överträdelser mot lagen om olovlig befattning med spritdrycker och vin samt mot förordningarna angående försäljning av rusdrycker och av pilsnerdricka har något ökats. — Även brotten mot själva strafflagen ha emellertid undergått en icke oväsentlig ökning. Detta gäller företrädesvis brotten mot egendom och bland dessa särskilt förfalskningsbrotten och andra brott mot 22 kap. än förskingrings- och trolöshetsbrott. Tjuvnadsbrotten ha ock något tilltagit i antal. Menedsbrotten, beträffande vilka såvitt angår brott mot 13 kap. 1 § i en år 1935 inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Statens offentliga uredningar 1935:68) föreslagits sänkning av straffminimum, ha under åren 1932 och 1933 varit något flera än under det närmast föregående året (hela antalet brott mot 13 kap. utgjorde under år 1929 47, år 1930 34, år 1931 27, år 1932 36 och år 1933 37).
    I publikationen upplyses, att under redogörelseåret liksom under närmast föregående år ökningen av brottsligheten i riket uteslutande orsakats av ökad brottslighet på landsbygden. Påpekandet är av särskilt intresse, då — såsom i publikationen anmärkes — av en jämförelse med äldre årgångar av samma publikation framgår, att ökning eller minskning av brottsligheten i hela riket tidigare i allmänhet motsvarats av ökning eller minskning av brottsligheten såväl på landsbygden som i städerna.

Herved af Trolle.