Allmänna handlingars offentlighet. Riksdagen har i år, i huvudsaklig överensstämmelse med framlagd proposition (nr 140), såsom vilande antagit grundlagsändringar avseende en reformering av reglerna om allmänna handlingars offentlighet och sekretess. En fråga som sedan länge stått på dagordningen har därmed vunnit sin preliminära lösning.
    Redan i 1912 års kommittébetänkande med förslag till ny tryckfrihetslagstiftning upptogos nya bestämmelser på ifrågavarande område. Sedan riksdagen år 1921 anhållit om en revision av tryckfrihetsförordningens sekretessregler och år 1925 om förslag, bland annat, till sådana ändringar i samma grundlag, varigenom, med erforderliga undantag, kommunala handlingars offentlighet bleve tydligt lagfästad, verkställdes utredning i ämnet av professor Nils Herlitz, som år 1927 avlämnade sitt betänkande (statens offentl. utredn. 1927:2). År 1933 uppdrogs åt Herlitz att jämte talmannen Aug. Sävström och fil. dr Sigurd Hansson fortsätta utredningen av frågan. Dessa sakkunniga avgåvo sitt förslag i början av år 1935 (statens offentl. utredn. 1935: 5) och sedan ett stort antal myndigheter och korporationer avgivit yttrande över detsamma lades det efter bearbetning till grund för propositionen till årets riksdag.
    Beträffande den nya lagstiftningens innebörd må först framhållas, att i enlighet med riksdagens önskan kommunala handlingars offentlighet i princip blir uttryckligen fastslagen. Vid tryckfrihetsförordningens tillkomst existerade icke den nuvarande kommunala självstyrelsen; och det har som bekant rått stor tveken därom, huruvida och i vad mån denna grundlags föreskrifter rörande handlingars offentlighet kunde anses omfatta jämväl kommunala handlingar. Osäkerheten framhävdes särskilt genom det bekanta rättsfall (NJA 1914: 506), där vid avgörande in pleno högsta domstolen med hälften av de närvarande ledamöternas röster förklarade drätselkammares handlingar icke vara att anse såsom sådana handlingar, vilka enligt tryckfrihetsförordningen skulle hållas tillgängliga för envar, under det att den andra hälften av ledamöterna uttalade den motsatta åsikten. Vid lagstiftning har man i förekommande fall undvikit att taga ståndpunkt till frågan hur tryckfrihetsförordningen i förevarande hänseende är att tolka. Inom kommunerna synes en växlande praxis råda med avseende å tillhandahållande av handlingar.
    Oklarheten skall genom de nu vilande grundlagsändringarna hävas.

K. M:t och riksdagen ha emellertid erkänt, att ett betydande behov av sekretess på det kommunala området föreliggger. Detta sekretessbehov är ämnat att tillgodoses genom en rad — åtskilliga ganska omfattande men alla likväl noga specificerade och avgränsade — undantag från offentlighetsregeln, i överensstämmelse med vad som gäller på det statliga området. Man har sålunda avböjt att, såsom från en del håll, särskilt från Stockholms kommunalstyrelses och kommunalförvaltningssida, yrkats, mera generellt från offentligheten undantaga kommunala handlingar som röra den ekonomiska förvaltningen eller enskilda personers förhållanden. I propositionen framhålles, att de samhälleliga uppgifterna numera åvila kommunerna i en utsträckning, som gör de enskilda medborgarna beroende av den kommunala förvaltningen i icke mindre grad än av den statliga, och att de skäl som ligga till grund för offentlighetsprincipen på det statliga området därför numera synas i lika mån vara giltiga beträffande det kommunala. Vad särskilt angår handlingar på det ekonomiska området betonas, att då kommunerna utöva beskattningsmakt över sina medlemmar, böra handlingar hos organen för kommunernas ekonomiska förvaltning, på vilkens handhavande bland annat beskattningens storlek kan vara beroende, underkastas offentlighet i princip.
    Jämte regleringen av frågan om kommunala handlingars offentlighet är en revision av sekretessreglerna huvudsyftet med den nya lagstiftningen. Såsom av det sagda framgår måste vid denna revision givas föreskrifter såväl beträffande statliga som kommunala handlingar. I den nu såsom vilande antagna grundlagstexten är emellertid någon motsvarighet till tryckfrihetsförordningens nuvarande omfattande undantagskatalog icke upptagen. Den närmare regleringen av sekretessen är nämligen hänvisad till en särskild lag utan grundlags karaktär; i tryckfrihetsförordningen skall enligt det vilande förslaget intagas ett stadgande, att i svenska medborgares rätt att äga fri tillgång till allmänna handlingar endast skola gälla de inskränkningar vilka påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande makt, eller för brotts förekommande eller beivrande, eller till behörigt skydd för statens eller menigheters intresse i deras ekonomiska mellanhavanden med varandra och med enskilda, eller av hänsyn till privatlivets helgd eller enskildas behöriga ekonomiska intresse, varjämte tillägges, att i särskild lag noga skola angivas de fall då allmänna handlingar enligt nämnda grunder skola hemlighållas. Tryckfrihetsförordningen skall dessutom innehålla en bestämmelse, att handling, som i följd av den särskilda lagen ej må till envar utlämnas, ej heller må i tryck utgivas. Skälen för utbrytningen av sekretessreglerna ur grundlagen är, frånsett att de skulle på ett oformligt sätt tynga grundlagstexten, dels att sekretessreglerna torde bliva ytterligare utbyggda, varigenom deras bibehållande i grundlagen skulle medföra täta grundlagsändringar, dels och framför allt att nya sådana regler ej sällan behöva införas utan uppskov.
    Förslag till sekretesslag blev ej av Kungl. Maj:t framlagt för riksda-

gen till antagande. Däremot fanns till riksdagens kännedom vid propositionen fogat ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till sådan lag jämte motiv. Avsikten är att proposition angående sekretesslag skall avlämnas nästa år, då grundlagsändringarna skola definitivt prövas.
    En revision av sekretessbestämmelserna måste anses trängande även om man icke tager hänsyn till de kommunala handlingarna. Den nuvarande undantagskatalogen i tryckfrihetsförordningen innehåller jämte en del ålderdomliga bestämmelser, åtskilliga numera utan praktisk betydelse, en rad under de senaste 40 åren införda undantag, vilka tillkommit vid skilda tillfällen utan enhetlig plan, de flesta i samband med ny lagstiftning på det sociala och ekonomiska området. I många fall synas också dessa undantag vara av mycket kasuistisk karaktär. Betänkliga luckor finnas även i den sekretess som måste anses erforderlig för att skydda det allmännas liksom enskildas behöriga intressen.
    Bland de statliga handlingar, vilka enligt departementsförslaget skulle komma att erhålla sekretessskydd men nu sakna eller hava ett alltför begränsat sådant, må framhållas handlingar rörande den ekonomiska försvarsberedskapen, militärt straffregister, handlingar i sjukvårdsärenden rörande enskilda, särskilt sinnessjuka, handlingar i statens affärsverksamhet, åtskilliga uppgifter till taxering och handlingar som blotta enskildas förhållanden i ärenden rörande statlig utredning, kontroll eller stödverksamhet på näringslivets område. Vidare skulle polishandlingar, som enligt gällande grundlag icke alls äro skyddade, kunna i betydande utsträckning hemlighållas. Vad angår domstolshandlingar är föreslaget, att handlingar i alla mål som handlagts inom stängda dörrar skola bliva hemliga, vad angår tiden sedan domstolen skilt sig från målet dock endast för den händelse domstolen förordnat därom.
    Av propositionen liksom av konstitutionsutskottets utlåtande (nr 37) däröver framgår, att den ökning av sekretessreglerna som förutsättes icke är föranledd av någon ändrad uppfattning angående offentlighetens värde utan betingad av det allmännas vidgade verksamhet, främst på det sociala och ekonomiska området. Det framhålles att den nuvarande bristen på sekretessbestämmelser lett till ett visst åsidosättande eller kringgående av grundlagens föreskrifter, som måste verka menligt för dess helgd.
    Enligt de vilande grundlagsändringarna skall även införas ett administrativt besvärsinstitut med avseende å frågor om utlämnande avhandling. För närvarande har den som blivit vägrad utfå handlingingen annan utväg att få frågan prövad än att vända sig till J. K., J. O.eller M. O. eller eventuellt att själv väcka ansvarstalan mot vederbörande befattningshavare för tjänstefel. Det framhålles att detta är besvärande för allmänheten och obilligt mot ämbets- och tjänstemännen. Enligt förslaget skola besvär över vägran att utlämna handling kunna föras, i regel i vanlig administrativ ordning och i sista hand till regeringsrätten. Detta torde bidraga att med tiden giva stadga åt rättstillämpningen på området.
    Riksdagen begärde år 1925 även övervägande i vad mån publicitet

borde tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade inrättningars och stiftelsers handlingar. Något positivt förslag beträffande dylika eller andra privata rättssubjekts handlingar har emellertid, i överensstämmelse med vad i sakkunnigbetänkandet år 1935 hemställdes, icke framlagts. Som skäl härför har i propositionen framhållits, att en tillfredsställande lösning av denna fråga säkerligen icke kunde vinnas genom allmänna bestämmelser. Det vore lämpligast att föreskrifter härutinnan meddelades av det innehåll och i den form som funnes motsvara behovet i varje särskilt fall, och någon betänklighet mot att reglera ämnet utom grundlagen syntes ej böra hysas.

Bertil Hagström.