Svensk Juristtidnings expedition, vilken fr. o. m. 1927 omhänderhafts av v. häradshövding Huselius advokatbyrå, flyttas, med anledning av att häradshövding Huselius drager sig tillbaka från sin advokatverksamhet, den1 oktober 1936 till Hintze & Lindahl, advokatbyrå, Fredsgatan 9 i Stockholm, och skall stå under ledning av advokaten Gudmund Silfverstolpe.

 

    Filip Grönvall †. Den 27 juli 1936 avled i Helsingfors f. d. ledamoten i Finlands högsta förvaltningsdomstol, äldre ledamoten å lagberedningens första avdelning Filip Grönvall. Han var född i Lojo den 2 augusti 1864 och blev jur. utr. kand. 1891. Såväl före som efter sin examen bedrev han studier även i utlandet, särskilt Frankrike. Efter tjänstgöring vid domstolarna, i ekonomi- och justitiedepartementen, hos bankofullmäktige samt hos riksdagens lag- och grundlagsutskott blev han 1910 ledamot i lagberedningen och utnämndes 1918 till förvaltningsråd (regeringsråd). Hans tjänstgöring i denna egenskap blev emellertid kortvarig. Efter någon tid erhöll han ledighet från

sitt ämbete för att kunna odelat ägna sig åt lagstiftningsarbete och återinträdde i beredningen såsom äldre ledamot å dess första avdelning. På detta område ligger tyngdpunkten av hans livsgärning. Mångfaldiga, mångskiftande och betydelsefulla äro de lagstiftningsuppgifter, som lagts i hans förfarna händer och om vilkas lyckliga lösning han inlagt betydande förtjänst. För nordiskt samarbete på lagstiftningens fält var han varmt intresserad. Då han fick sig anförtrott det maktpåliggande uppdraget att uppgöra förslag till reformering av den finska äktenskapslagstiftningen, sökte han på hösten 1919 kontakt med den svenska lagberedningen, som året förut framlagt sitt förslag till ny giftermålsbalk. Detta samarbete ledde till att den finska äktenskapslagen i allt väsentligt byggdes på samma principer som motsvarande lagar i de övriga nordiska länderna. Det sätt, varpå anknytningen till den skandinaviska familjerättskommissionens förslag skedde, utgör ett framstående vittnesbörd om Grönvalls uppslagsrikedom och tekniska skicklighet. Den finska äktenskapslagen, som i huvudsak är hans verk, är ingalunda någon osjälvständig efterbildning; den är med säker hand anpassad efter finska förhållanden och på vissa punkter har Grönvall, vanligen i syfte att vinna större enkelhet och överskådlighet, gått sin egen väg. Även det år 1935 i Finland framlagda förslaget till lag om arv och testamente har Grönvall till upphovsman. På detta område inleddes samarbetet, då den svenska lagberedningen avgivit förslaget till lag om arv och skulle gripa sig an med testamentsrätten, och beredningen hade sålunda förmånen att vid utarbetande av förslagen till lagar om testamente och om boutredning och arvskifte tillgodogöra sig Grönvalls erfarenhet och förmåga. Under arbetet på de nordiska familjerättsliga konventionerna och därmed sammanhängande författningar liksom under det år 1935 slutförda svensk-finska samarbetet angående lagstiftning om internationella rättsförhållanden rörande arv, testamente och boutredning har Grönvall ensam representerat Finland. Vid femte och sjätte Haagkonferenserna för internationell privaträtt 1925 och 1928 samt vid växel- och checkrättskonferenserna i Geneve 1930 och 1931 var Grönvall delegerad för Finland och deltog verksamt i de nordiska delegationernas strävanden att gemensamt främjaen ur Nordens synpunkt lycklig lösning av dessa konferensers betydelsefulla uppgifter. Till de nya finska äktenskaps-, växel- och checklagarna föreligga kommentarer av Grönvalls hand, högt skattade även här i Sverige.
    Grönvalls kunskaper och intressen voro ingalunda begränsade till juridikens landamären. Mycken tid ägnade han åt historiska studier, och i skönlitteraturen, särskilt den franska, var han väl bevandrad. Han var en passionerad jägare och fiskare och en ovanligt framstående skytt. Stilla och flärdfri, till sin yttre skickelse en smula världsfrämmande, gick han sin väg genom livet och trivdes bäst i kretsen av sina närmaste och några få intima vänner. Och han var full av älskvärdhet och trofasthet mot dem som vunnit hans vänskap. Till dessa hörde hans kolleger i det nordiska lagstiftningsarbetet. I deras krets utvecklade han ofta en förlösande humor, och hans medarbetare bevara efter honom månget dråpligt yttrande, som i sin lakoniska träffsäkerhet slog huvudet på spiken. Från de internationella konferenserna minnes jag mer än ett tillfälle, då han på det lågmälta och anspråkslösa sätt, som var honom eget, strödde guldkorn av äkta gallisk esprit, vilka i hög grad

senterades av ett uppmärksamt lyssnande auditorium. Han strävade ej att synas eller höras, men han blev både uppmärksammad och uppskattad och vad han sade föll icke på hälleberget. Och under den lugna ytan glödde varma känslor för vad han ansåg vara rätt men först och sist för hans älskade fosterland och dess på lagens grund byggda frihet.

Birger Ekeberg.