LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1936 ÅRS RIKSDAG.

 

AV

 

BYRÅCHEFEN FÖR LAGÄRENDEN HOVRÄTTSRÅDET CARL ROMBERG.

 

Såsom fallet plägar vara då nya val till andra kammaren äro omedelbart förestående, har vid årets riksdag lagstiftningsarbetet i större omfattning än eljest varit inriktat på grundlagsfrågor. Emellertid ha även på andra områden, särskilt inom obligationsrätten och sjörätten samt den sociala lagstiftningen, betydelsefulla resultat vunnits.
    Civilrätt och speciell privaträtt. Här märkes i främsta rummet den nya lagstiftningen angående skuldebrev. För huvudpunkterna i det genom K. M:ts proposition framlagda förslaget har tidigare redogjorts i denna årgång av SvJT (s. 1). Förslaget blev i allt väsentligt godkänt av riksdagen (SFS nr 81—96). — På familjerättens område är att anteckna en riksdagsskrivelse med begäran om utredning och förslag till lagstiftning angående utomäktenskapliga barns rättsliga ställning.
    En förenkling av inskrivningsförfarandet, motsvarande den som tidigare skett i fråga om lagfarter och fastighetsinteckningar, genomfördes nu även beträffande ärenden om tomträtt och vattenfallsrätt, förlagsinteckning och inteckning i fartyg. Dessas handläggning har sålunda överflyttats från rätten till inskrivningsdomaren. På tomträtts- och vattenfallsrättsärendena har 1932 års inskrivningslag gjorts tillämplig. Vad angår förlags- och fartygsinteckningarna har protokollföringen ersatts med aktsystem. I detta sammanhang ha jämväl vissa ändringar vidtagits i bestämmelserna om renovation. Sålunda skall insändandet av renoverade exemplar av protokoll, förda av inskrivningsdomare ålandet, ske för varje halvår inom tre månader efter utgången därav; ansvaret härför åvilar domaren. Beträffande städerna har motsvarande skyldighet lagts på inskrivningsdomaren själv (SFS nr 224—230). — Vissa, delvis länge omstridda, spörsmål angående fastighetsväsendet vunno sin lösning i enlighet med K. M:ts förslag. Det beslöts att förlägga tillsynen över mätnings- och registerväsendet i städer och stadsliknande samhällen till lantmäteristyrelsen, samt att jordeboken i väsentliga delar ej vidare skall föras. Såvitt angår fastighetsregistertillsynen samt jordeboken föranledde den nya ordningen smärre ändringar i fastighetsbildnings- och jorddelningslagarna samt lagen om

502 CARL ROMBERG.sammanläggning av fastigheter å landet (SFS nr 316—318). — Till påskyndande av tomtindelningsförfarandet infördes i stadsplanelagen en bestämmelse, att i fall då KB fastställt av byggnadsnämnd antaget förslag till ny eller förändrad tomtindelning, klagan ej må föras av byggnadsnämnden eller av sakägare som skriftligen godkänt förslaget. Beträffande talan mot byggnadsnämnds beslut har, efter riksdagens hörande, en motsvarande föreskrift upptagits i byggnadsstadgan. Denna har undergått jämkning jämväl i ett par andra avseenden, nämligen i fråga om sättet för fullföljd av talan mot vissa beslut enligt stadsplanelagstiftningen samt om rätten att häva brandmursgemenskap (SFS nr 217, 218).
    I lagstiftningen angående servitut vidtogos en del ändringar, huvudsakligen åsyftande att möjliggöra en av den moderna utvecklingen inom skogsbruket betingad reglering av de rättsförhållanden som hänföra sig till skogsfångs- och mulbetesservitut, så att servitutshavarna i fortsättningen kunna på ett betryggande sätt bibehållas vid åtnjutandet av de rättigheter som tidigare tillagts deras fastigheter. Sålunda har stadgats rätt för den härskande fastighetens ägare under närmare angivna förutsättningar att erhålla förflyttning av skogsfångs- eller mulbetesservitut. Å andra sidan har viss befogenhet tillerkänts den tjänande fastighetens ägare att, i fall då särskilt ställe för servitutets begagnande ej är bestämt, påkalla begränsning av servitutsrättens utövning till viss del av fastigheten. Vidare skall, på yrkande av den härskande fastighetens ägare, servitut som innefattar rätt att taga vindfallen eller torr skog ivissa fall kunna förändras till att omfatta rätt att taga annat virke. De nu angivna nya bestämmelserna ha upptagits i lagen om servitut (SFS nr 381). Därjämte ha ett par ändringar vidtagits i skogsvårdslagen, avseende att bereda innehavare av skogsfångsservitut viss möjlighet att genom hänvändelse till skogsvårdsstyrelsen utverka förbud mot sådan avverkning å den tjänande fastigheten, som äventyrar hans rätt (SFSnr 380). En mera ingående redogörelse för den nya lagstiftningens ganska svåröverskådliga bestämmelser kommer att senare inflyta i SvJT.— Den sociala arrende- och hyreslagstiftningen var även nu föremål för uppmärksamhet, och riksdagen anhöll i skrivelser till K. M:t om utredning rörande åtskilliga frågor, fallande inom dessa rättsområden. I en särskild lag om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter gåvos bestämmelser till förhindrande av att vräkning av arbetstagare från lägenhet, vilken åt honom upplåtits på grund av hans anställning, av arbetsgivaren tillgripes som stridsmedel vid arbetskonflikt. Om arbetstagaren deltar i strejk vid arbetsgivarens företag eller är föremål för lockout från dennes sida, må i avbidan på konfliktens avveckling yrkande om arbetstagarens vräkning från lägenheten ej bifallas förrän tre månader förflutit från det han i anledning av konflikten upphörde med arbetet. Denna huvudregels tillämpning är emellertid inskränkt genom åtskilliga undantag (SFS nr 320).
    I vattenlagen vidtogos ett par jämkningar. Hädanefter skola förvarje tingslag, som ensamt utgör en domsaga, utses två vattenrättsnämndemän och för varje annat tingslag en sådan nämndeman. Vat-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1936 ÅRS RIKSDAG. 503tenrättsdomaren har beretts möjlighet att förskaffa sig lättnad i arbetsbördan genom att överlämna protokollföringen vid vattendomstolens sammanträden till vattenrättssekreteraren (SFS nr 70). — Vidare har riksdagen, i anledning av väckta motioner, hos K. M:t anhållit om utredning och förslag till lagstiftning om rätt att utnyttja underjordiska vattentillgångar.
    För sjörättens del medförde årets riksdag som redan nämnts betydelsefulla avgöranden. Riksdagen biföll K. M:ts förslag om godkännande av 1924 års internationella konvention rörande konossement samt antogs dels en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen och dels en lag om ändring i vissa delar av sjölagen. Den sistnämnda innefattar en fullständig omarbetning av sjölagens befraktningskapitel och därjämte en del andra nyheter, bl. a. i befälhavarekapitlet, mestadels dock föranledda av revisionen av befraktningskapitlet. Med detta kapitel ha de grundläggande principerna i konossementskonventionen införlivats. Konventionens närmare regler åter ha upptagits i den särskilda lagen, som efter K. M:ts förordnande skall, i stället för vad sjölagen i motsvarande delar innehåller, lända till efterrättelse beträffande befordran av gods sjöledes från Sverige till främmande stat samt till Sverige från främmande stat som är ansluten till konventionen. Sjölagens befraktningsregler avses alltså skola gälla för inrikesfart samt, i den mån svensk lag är tillämplig, för befordran av gods till Sverige från en icke-konventionsstat. I sin nya lydelse innefattar befraktningskapitlet i olika hänseenden en fullständigare reglering av det sjörättsliga fraktavtalet än f. n. är fallet. Förutom vissa inledande bestämmelser äro under särskilda avdelningar där upptagna stadganden om resebefraktning, tidsbefraktning, konossement och passagerarebefordran. Även 70 § UL har i detta sammanhang undergått jämkning. De nya lagarnas ikraftträdande är beroende av K. M:ts förordnande. Det har förutsatts att 1928 års lagstiftning angående redareansvar och sjöpanträtt sättes i kraft senast vid samma tidpunkt. Framhållas må, att de nya bestämmelserna — vilka tillkommit efter samråd med delegerade från Danmark, Finland och Norge samt i stort sett överensstämma med där framlagda lagförslag — jämväl till den del de ej föranletts av konossementskonventionens stadganden innebära ett befästande och utbyggande av den gemenskap som på sjörättens område består mellan de nordiska staterna (SFS nr 276—278; jfr SvJT 1936 s. 317).
    Bestämmelserna angående jordbrukskasserörelsen ha delvis omarbetats. Ändringarna avse huvudsakligen ordnandet av kassornas upplåningsverksamhet, rätten till inlåning å bankmässiga räkningar samt kontrollen av kassarörelsen. De ändrade reglerna för inlåningsrätten ha föranlett utfärdandet av en ny lag med vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit. Genom denna upphäves flertalet av de restriktioner som f. n. gälla i fråga om centralkassornas inlåning å bankmässiga räkningar. I lagen ha vidare upptagits föreskrifter rörande motbok och annat av centralkassa utfärdat bevis om insättning av medel i kassan ävensom regler angående insatta medel, som till-

504 CARL ROMBERG.höra omyndig, samt om centralkassas konkurs (SFS nr 373). Införandet av rätt för centralkassa att mottaga omyndigs medel har föranlett en jämkning i 8 kap. 4 § förmynderskapslagen (SFS nr 325). Motsvarande medgivanden i fråga om kommunala medel ha upptagits i lagarna om kommunalstyrelse på landet och i stad samt i lagen om församlingsstyrelse (SFS nr 378, 379, 427). — K. M:t hade begärt riksdagens yttrande över ett förslag till förordning angående yrkesmässigtrafik med automobil. Riksdagen fann förslaget icke böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet men anhöll om fortsatt beredning av ärendet, därvid eventuella bestämmelser, innefattande mera betydande ingrepp i näringslivet, borde föreläggas riksdagen i enlighet med § 87 RF. Tillika hemställde riksdagen om sådan ändring i motorfordonsförordningen, att vissa livsmedelstransporter undantoges från tillämpningen av de särskilda bestämmelserna för yrkesmässig trafik. Sistnämnda författningsändring har sedermera genomförts (SFS nr 448).
    Ett av K. M:t framlagt förslag till lag om förenings- och förhandlingsrätt gav anledning till meningsbrytningar inom riksdagen. Sedan kamrarna stannat i olika beslut, antogs ett sammanjämkningsförslag, som avsevärt skilde sig från propositionen. Någon närmare reglering av föreningsrätten innefattar den nya lagen icke. Emellertid har däri fastslagits den på allmänna rättsgrundsatser vilande principen att föreningsrätten skall lämnas okränkt; sker kränkning därav genom avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal, skall rättshandlingen eller bestämmelsen vara ogill. Förhandlingsrätt — varmed förstås rätten att påkalla förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren och förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare — tillkommer å ena sidan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare, vari han är medlem, samt å andra sidan förening av arbetstagare, vari de ifrågavarande arbetstagarna äro medlemmar. Förhandlingsrätt för en part medför skyldighet för andra parten att träda i förhandling. I vissa fall skall ett särskilt förhandlingsförfarande under opartisk ledning tilllämpas; genom reglerna härom, vilka saknade motsvarighet i K. M:ts förslag, har man velat söka undvika stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Mål, avseende den nya lagens tillämpning, skola i allmänhet gå till arbetsdomstolen, något som föranlett en jämkning i arbetsdomstolslagen. Även lagen om medling i arbetstvister har undergått ett par smärre ändringar (SFS nr 506—508). I förevarande sammanhang har riksdagen hemställt om fortsatt utredning såväl av frågan om föreningsväsendets normering genom lagstiftning som av frågan angående lagstiftning om vissa ekonomiska stridsåtgärder.
    De provisoriska lagarna om specialmoratorium d. 31 maj 1932 och om valutaclearing d. 16 febr. 1934 prolongerades för ytterligare ett år framåt, den förra t. o. m. d. 28 febr. och den senare t. o. m. d. 30 juni 1937 (SFS nr 38, 107; jfr SvJT 1935 s. 581). Sanktionsförfarandet mot Italien på grund av det abessinska kriget föranledde antagandet av en provisorisk lag angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1936 ÅRS RIKSDAG. 505kreditspärr. Genom denna bereddes möjlighet för K. M:t att, då på grund av art. 16 i Nationernas förbunds akt kommersiella eller finansiella förbindelser med viss främmande stat böra avbrytas eller förhindras, förbjuda kreditåtgärder till förmån för den främmande staten, dess myndigheter, invånare o. s. v. Lagen gäller t. o. m. d. 28 febr. 1937 (SFS nr 123).
    S t r a f f r ä t t. Den proposition angående straffpåföljdernas avskaffande m. m., för vilken tidigare redogjorts i denna tidskrift (1936 s. 206), bifölls av riksdagen (SFS nr 244—248; jfr även nedan under Stats- och förvaltningsrätt). I anslutning härtill antog riksdagen också ett förslag till ändringar i prästerliga strafflagen, vilket skall underställas kyrkomötet; även i fråga om detta förslags innebörd torde få hänvisastill en förut lämnad framställning i SvJT (1936 s. 365).
    Den omstridda frågan om lagstiftningsåtgärder mot statsfientlig verksamhet vann sin lösning i väsentlig överensstämmelse med K. M:ts förslag. Bland de nya bestämmelserna äro att nämna åtskilliga ändringar i SL, innefattande i huvudsak dels införande av straff för den som uppsåtligen ger allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet eller den allmänna ordningen eller att väcka förakt för offentlig myndighet eller annat organ som äger besluta i offentliga angelägenheter, dels straffbeläggning av spioneriverksamhet jämväl i vad den riktar sig på insamlande av uppgifter av icke hemlig natur, dels skärpning av straffet för störande av vissa allmänna sammankomster, dels ock utsträckning av allmän åklagares rätt att åtala ärekränkning mot ämbetsmän. Vidare antogs en särskild lag angående indragning av vissa skrifter, genom vilken förut gällande bestämmelser om indragning av tryckta skrifter, som anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg, i huvudsakliga delar gjorts tillämpliga även på skrifter som mångfaldigats på annat sätt än genom tryck. Slutligen vidtogos en del ändringar i SL för krigsmakten; dessa sammanhänga till större delen med de redan omnämnda lagändringarna, varjämte disciplinstraff stadgats för den som i militär tjänstedräkt deltager i demonstrationståg (SFS nr 327—329; jfr även nedan under Stats- och förvaltningsrätt).
    P r o c e s s r ä t t. För de nya bestämmelserna om muntliga förhör i hovrätt har en redogörelse tidigare lämnats i SvJT (1936 s. 287; SFS nr 219—223). — Genomförandet av landsfogdereformen, vars principer godkänts av 1935 års riksdag (se SvJT 1936 s. 362), har föranlett vissa lagändringar. Sålunda har den uppgift att pröva frågan om åtals anställande, som enligt lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran, kungörelsen d. 18 dec. 1823 angående ändring av 10: 21 RB m. m. samt lagen om ungdomsfängelse i vissa fall åvilar KB, överflyttats på landsfogden. Landsfogdarnas bötes- och beslagarandelar ha indragits till kronan (SFS nr 161—164).
    En mellan Sverige och Schweiz d. 15 jan. 1936 avslutad konventionom erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar godkändes av riksdagen, som i samband därmed även antog ett i enlighet med

506 CARL ROMBERG.konventionen upprättat förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Såvitt angår erkännande och verkställighet av domar bygger konventionen på samma allmänna grundsatser som kommit till uttryck i 1932 års nordiska konvention isamma ämne (jfr SvJT 1932 s. 259); den innebär ett första steg till genomförandet av en dylik reglering i förhållande till stater utanför den nordiska kulturgemenskapen (SFS nr 79).
    S t a t s- o c h  f ö r v a l t n i n g s r ä t t. Ett betydande antal grundlagsändringsförslag antogos såsom vilande. Av dessa voro följande föranledda av propositioner, nämligen om avskaffande av vissa straffpåföljder (§§ 6, 16 och 26 RO, §§ 1 och 2 TF), om nya bestämmelser rörande prinsars giftermål (§ 44 RF, § 5 SO), om åtgärder mot statsfientlig verksamhet (§ 3 TF), om tryckfrihetsprocessens omdaning (§§1, 4 och 5 TF) samt om revision av reglerna angående allmänna handlingars offentlighet (§ 86 RF, § 38 RO, §§ 1, 2 och 4 TF; se SvJT 1936 s. 435). Efter initiativ inom riksdagen antogos såsom vilande förslag till bestämmelser om ordningen för fastställande av monopol (§ 60 RF),om inrättande av ett utrikesutskott m. m. (§§ 53 och 54 RF, §§ 33,35—38, 44, 50, 75 och 78 RO, § 2 TF), om skärpning av valbarhets- och behörighetsvillkoren för elektorer till första kammaren (§ 6 RO) samt om sänkning av rösträttsåldern vid kommunala val m. m. (§§ 6och 19 RO). I anslutning till sistnämda fråga har riksdagen anhållit, att K. M:t måtte utarbeta och för nästa års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar i vallag och kommunallag, som bliva en följd av grundlagsändringens genomförande. — Ett av K. M:t framlagt förslag till grundlagsändringar i syfte att möjliggöra krigsdomstolarnas avskaffande avslogs av kamrarna.
    I gällande bestämmelser angående kommunala val ha vissa ändringar vidtagits, vilka i huvudsak innebära att såväl landstingsmannavalen som stadsfullmäktigevalen i rikets samtliga städer, alltså även i Stockholm, skola förrättas å tredje söndagen i september, samt att mandattiden för stadsfullmäktige i huvudstaden skall räknas fr. o. m. d. 1 okt. det år då valet skett (SFS nr 76, 77). Med anledning av väckta motioner om skärpning av utskyldsstrecket såsom villkor för valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag beslöt riksdagen vissa ändringar i lagarna om kommunalstyrelse på landet och i stad m. fl. kommunalförfattningar. Därigenom stadgades såsom villkor för valbarhet och behörighet till vissa kommunala förtroendeuppdrag fullgjord skattebetalning till vederbörande kommun (landstinget) under de sista tre åren. De av riksdagen för dess del sålunda antagna lagändringarna ha sedermera godkänts av K. M:t (SFS nr 428—433). I anslutning till detta ärende har riksdagen hos K. M:t anhållit om utredning och förslag i fråga om införande i kommunallag av allmänna valbarhetsbestämmelser rörande kommunala uppdragshavare. — I ändamål särskilt att undanröja den osäkerhet som varit rådande beträffande kommunernas rätt att upplägga fonder samt att möjliggöra för kommunerna att företaga fondbildning i skatteutjämningssyfte antogs i enlighet med K. M:ts

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1936 ÅRS RIKSDAG. 507förslag en lag om kommunal fondbildning. Detta föranledde även införande i kommunallagarna av kontrollbestämmelser mot missbruk av rätten till fondbildning, innefattande för vissa beslut om fondbildning eller disposition av fonderade medel krav på kvalificerad majoritetsamt K. M:ts tillstånd (SFS nr 281—288).
    I fråga om utlänningskontrollen har riksdagen anhållit om utredning i syfte att genomföra tekniska förbättringar på detta område, därvid riksdagen emellertid betonat att kontrollen ej bör försvåra samfärdseln mellan de nordiska länderna för dessas medborgare.
    Inom den sociala lagstiftningen må till en början anmärkas vissa ändringar i barnavårdslagen, föranledda av en beslutad omläggning av skyddshemsverksamheten. Ansvaret för denna verksamhet skall principiellt övertagas av staten. Skyddshemmens klientel skall efter ålder, kön och sinnesbeskaffenhet differentieras å olika anstaltstyper (skolhem, yrkeshem, hemskolor, ungdomshem, hem för själsligt abnorma). Utackordering av elev i enskilt hem skall ock kunna äga rum (SFS nr 266). I fråga om arbetshemmen ha ändringar vidtagits i fattigvårds- och barnavårdslagarna. De nya bestämmelserna åsyfta att möjliggöra sådan omorganisation av arbetshemsinstitutionen att understödstagare eller försörjningspliktiga, vilka äro intagna å de nuvarande såsom öppna anstalter ordnade arbetshemmen, i fall då så befinnes påkallat kunna överföras till ett arbetshem, anordnat såsom sluten anstalt (SFS nr 265, 266). I syfte att underlätta samverkan mellan kommunernas olika organ för hjälpverksamhet ha föreskrifter utfärdats om förande av ett kommunalt s. k. socialregister, vilket skall innehålla uppgifter rörande av kommunen utövad understödsverksamhet av skilda slag jämte andra upplysningar som kunna vara av värde vid bedömandet av föreliggande understödsspörsmål (SFS nr 56). De erfarenheter som gjorts beträffande verkningarna av 1934 års lagstiftning angående arbetslöshetsförsäkring ha föranlett vissa ändringar i förordningen om erkända arbetslöshetskassor (SFS nr 151). Dessa ändringar beröra dock inga av de bärande principiella bestämmelserna rörande försäkringen. — Genomantagandet av en lantarbetstidslag har reglering av arbetstiden kommit till stånd jämväl beträffande jordbruket och dess binäringar samt trädgårdsskötseln (SFS nr 333). I lagen om arbetarskydd har vidtagits en ändring, innebärande att minderårig under 16 år, vilken användes till industri-, byggnads- eller transportarbete som icke består i distribution av varor eller uträttande av bud eller ärenden, skall beredas ledighet för nattvila mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m. (SFS nr 274). Slutligen äro att anteckna en del ändringar i lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och om försäkring för vissa yrkessjukdomar (SFS nr 383, 384).