Tidsskrift for rettsvidenskap (h. 1—2). Häftet inledes med en längre uppsats av docent HÅKAN NIAL »Om förvärv i strid mot legala förbud». Förf. söker först i en »allmän del» uppställa vissa gemensamma principer för rättsverkningarna av de förvärvs- och föryttringsförbud hans undersökning avser och övergår därefter till att i en »speciell del» närmare skärskåda vart och ett av dessa förbud för sig. Förf. har härvid framför allt tagit till sin uppgift att besvara frågan, huruvida en transaktion i strid mot ett förbud av ifrågavarande slag blir giltig eller ogiltig, ävensom frågan, vad transaktionens eventuella ogiltighet närmare innebär med avseende å dels parternas inbördes rättigheter och skyldigheter, dels tredje mans, successorers och borgenärers, rättsställning. Ett par av de frågor, vilkas behandling erbjuder särskilt intresse, må nämnas. Den ena avser det i 45 § banklagen upptagna förbudet för

TIDSKRIFTSÖVERSIKT. 527bank att förvärva egendom, varmed banken enligt samma paragraf ej må föregen räkning driva handel. Beträffande detta förbud anser sig förf. kunna fastställa, att förvärv i strid mot förbudet icke bör vara ogiltigt, ett resultat som stödes på ett flertal starka skäl. Den andra av de åsyftade frågorna avser förbudet i 51 § aktiebolagslagen för aktiebolag att förvärva egen aktie. Huruvida förvärv i strid mot detta förbud böra anses ogiltiga eller icke finner förf. vara en synnerligen tvivelaktig fråga, vilken han till sist uttryckligen säger sig vilja lämna öppen. Det vill dock det oaktat synas, som om förf. snarast skulle hava åsikten, att icke heller ett dylikt förvärv bör anses ogiltigt. — Docent ALF Ross publicerar en föreläsning över »Sondringen mellem privat og offentlig Ret». Förf. avvisar alla honom bekanta teorier angående frågan, hur ifrågavarande gräns principiellt skall uppdragas och vari dess betydelse består. Han bestrider över huvud möjligheten av en begreppslig skillnad av ifrågavarande slag. Då det emellertid icke kan förnekas, att i rättsreglerna en bestämd skillnad faktiskt framträder, allt eftersom de äro avsedda att tillämpas å visst rättsförhållande, »hvori det Offentlige er Part», eller å ett rättsförhållande mellan privata rättssubjekt, så frågar sig förf. till sist, vad det är som ligger bakom den skillnad man sålunda faktiskt måste konstatera. Och härpå svarar han, att tron, d. v. s. tron på den ifrågavarande distinktionens realitet, skapar sitt objekt. Teorierna om skillnaden mellan offentlig och privat rätt utgöra rationaliseringar av vissa känslor, nämligen åena sidan en starkare eller svagare känsla av förpliktelse att i vissa avseenden underkasta sig en överordnad vilja, statsviljan, å andra sidan känslan av självständighet, av att i vissa avseenden icke vara beroende av något annat än sin egen vilja. Slutresultatet av förf:s analys blir därför, att »motsättningen mellan privat och offentlig rätt blir ... i sista instans en skillnad bestämd efter den roll, som resp. autonomi- och auktoritetskänslan kommer att spela vid utformningen av rättsförhållanden människor emellan». — »Om de norske internasjonalprivatrettslige regler om 'Uekte barns' rettsstilling overfor faren»handlar en av hjelpedommer KARSTEN GAARDER författad artikel, i vilken inledningsvis även redogöres för motsvarande regler i ett antal främmande länder. — Enligt norsk rätt kunna barn under 14 år icke ådömas skadeståndsansvar. Frågan huruvida det oaktat, då skada drabbat ett barn, detta kan få vidkännas reduktion av sitt skadeståndsanspråk, då barnet självt varit medvållande till den inträffade skadan, diskuteras i anslutning till nordisk rättspraxis i en artikel av høiesterettsadvokat NILS FINN SIMONSEN.
    Förutom nu nämnda uppsatser innehåller förevarande häfte en nekrolog över justitierådet Carl Allan Särkilahti (Serlachius) av professor O. HJ. GRANFELT samt ett flertal bokanmälningar. Bland de senare må i främsta rummet nämnas professor HENRY USSINGS anmälan av Stang's Innledning til Formueretten. USSING diskuterar här bl. a. frågan om innebörden av fordran å godtro såsom förutsättning för en mandants exstinktiva äganderättsförvärv, d. v. s. frågan, huruvida den goda tron skall vara för handen hos mandanten eller hos mellanhanden eller hos båda. En utförlig och intressant recension har C. W. WESTRUP ägnat Erik Solems »Lappiske rettsstudier». Med nöje läserman också PAUL SKADHAUGES i kvick, kåserande stil skrivna recension av Sven Clausens »Essays om almindelig Retslære». Samma omdöme kan man

528 TIDSKRIFTSÖVERSIKT.däremot tyvärr icke fälla om den långa artikel av prof. LEONARD WENGERvilken avslutar häftet och i vilken den berömde forskaren anmäler C. W.Westrups produktion på den romerska rättshistoriens område, framför allt dennes arbeten om »joint family and family property». Recensenten ger beröm med den ena handen och tager tillbaks det med den andra, ger och tar, ger och tar, sida upp och sida ned, så att man till sist icke vet, om de recenserade arbetena skola betraktas som synnerligen framstående vetenskapliga verk eller tvärtom som tämligen dubiösa kompilationer. En otrevlig recension!

Ph. H.