Ny lag om bysättning i England. I England har bysättningstvånget i äldre tid haft större användning och i nyare tid bibehållits i större utsträckning än i andra civiliserade länder. När flertalet västeuropeiska stater mot slutet av 1800-talet följde Frankrikes exempel och avskaffade eller inskränkte användningen av detta exekutiva tvångsmedel, befästes det i England, visserligen i en vänsentligt begränsad form, genom 1869 års »Debtor's Act». Principiellt medgav den nya lagen bysättning i den äldre formen endast gentemot bedrägliga gäldenärer, särskilt gentemot förvaltare, depositarier och advokater, dock med begränsning av bysättningstiden till ett år. I övrigt skulle bysättning endast få användas gentemot tredskande gäldenärer, som voro i stånd att betala; den kunde i sådana fall endast ådömas för skulder upp till 50 pund sterling och för en tid av högst sex veckor. Om gäldenären hade för avsikt att avvika ur landet, kunde dock tvångsmedlet användas även vid större skulder och under en tid av sex månader.

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 563    Bysättningen kom likväl att kvarleva i betydligt större utsträckning än 1869 års lagstiftare avsett, nämligen därigenom att lagen möjliggjorde för borgenären att gentemot en medellös gäldenär, vars skuld blivit domfäst, erhålla en av domstolen utfärdad s. k. judgment summons. Denna utgjorde en anmaning till avbetalning av skulden i vissa efter gäldenärens förhållanden avpassade poster vid äventyr av gäldsfängelse. Vid bristande betalning av endast en förfallen post kunde gäldsfängelset utan ytterligare medverkan av domstol bringas till verkställighet. Innan judgmentsummons utfärdades, skulle emellertid gäldenären kallas inför domstolen för att höras angående sin ekonomi. Hans utevaro hindrade dock icke att i judgment summons föreskrevs, att gäldsfängelse blev påföljden av utebliven betalning.
    I denna form har institutet kvarlevat ända till och med år 1935 och även kommit till stor användning i praktiken. Sålunda utvisar statistiken för senare tid, att av i runt tal 60,000 fångar i de engelska straffängelserna under ett år (1934) voro ej mindre än 20,000 gäldsfångar. Kraven på en reform av institutet ha stärkts genom uppenbarandet av allt fler upprörande fall av institutets användning — sålunda berättas såsom exempel, att en familjeförsörjare för en skuld på fyra shillings råkade bli bysatt, varigenom han förlorade sin anställning och med hela sin familj föll fattigvården till last.
    Genom en ny lag, som trätt i kraft med innevarande års början, Money Payment (Justices Procedure) Act. 19351, har man sökt råda bot för det svåraste missförhållandet, nämligen att ett genom judgment summons förordnat gäldsfängelse automatiskt kunde bringas till verkställighet vid betalningsförsummelse. Enligt den nya lagen skall domaren vid betalningsförsummelse efter judgment summons ånyo pröva gäldenärens betalningsförmåga, innan ett slutgiltigt häktningsförordnande gives. Sådant förordnande får vidare endast givas, om det kan tänkas medföra önskat resultat eller omständigheterna i det särskilda fallet berättiga förordnandet.
    Det synes däremot ännu icke vara tal om att avskaffa ett institut, som i andra länder betraktas blott som ett minne av äldre barbariska förhållanden.

G—ll.