BO PALMGREN. Konkursförutsättningarna. En studie i Finlands gällande konkursrätt. Akad. avh. Helsingfors 1936. 185 s. Fmk 60.00. — Juridiska Föreningens i Finland publikationsserie n:o 2.

    Det förhållandet, att arbetet utgör en akademisk avhandling, har föranlett, att en betydande del av boken ägnats åt teoretiska utredningar angående konkursens begrepp, dess ställning i rättssystemet och dylikt, vilka utredningar sakna intresse för den praktiske juristen. I övrigt innehåller boken en klar och redig utläggning angående de i Finland gällande rättsreglerna rörande inledandet av ett konkursförfarande.

    På ett par punkter har författaren emellertid gjort uttalanden, som icke torde kunna godtagas. Han uttalar t. ex., att till grund för en konkursansökan kan, i de fall då förfallen fordran icke förutsättes, läggas en framtida regressfordran. Enligt denna åsikt skulle sålunda en borgesman, som ännu icke utgivit något på grund av sin borgen, kunna söka gäldenären i konkurs. Åsikten är säkerligen icke hållbar och står för övrigt i strid mot svensk rättspraxis.

S. J. L.

 

SVEN CLAUSEN. Essays om Almindelig Retslære. Kjøbenhavn 1935. Nyt Nordisk Forlag. 156 s. Kr. 4.00.

 

    Den juridiska litteraturen i de nordiska länderna är jämförelsevis fattig på framställningar i allmän rättslära. Förklaringen därtill är säkerligen icke att söka i bristande skarpsinne hos vetenskapsmännen eller de praktiska jurister, som syssla med författarskap. Det torde i stället vara ett utpräglat verklighetssinne, som hindrar flertalet från att på papperet fästa mera allmänt hållna spekulationer. Beträffande den verklighet, som juridiken skall tjäna och bemästra, gäller nämligen i hög grad Heraklits sats, att den är som en ström, där man icke två gånger kan nedstiga i samma vatten. Så gott som varje generalisering medför vanskligheter, och den långt drivna abstraktionen frambringar oftast icke annat än tankefoster utan livs-

618 LITTERATURNOTISER.duglighet. Därmed är dock icke sagt, att det överhuvud icke kan vinnas något med filosofiska betraktelser på rättslivets område. Att en och annan trots svårigheterna ger sig i kast med uppgiften bör tvärtom hälsas med tillfredsställelse.
    Fastän essäer i allmän rättslära måste väcka intresse, går man icke utan en viss misstänksamhet till studiet av en bok, vilken av innehållsförteckningen att döma redan på de tretton första spatiöst tryckta sidorna har klarlagt rättens uppkomst, idé och väsen samt i fortsättningen genom ett tjugutal uppsatser av miniatyrformat utreder en mängd invecklade frågor, alltifrån den enskildes moral till rättens samband med dans och skådespel. Men man blir snart lugnad. Författarens avsikt, som i själva verket framgår av bokens titel, är väsentligen att med strödda tankar och erfarenhetsrön belysa de många problem, som upptagits till behandling. I denna sin strävan har författaren lyckats så väl som rimligen kan begäras med hänsyn till det begränsade utrymmet. Han synes äga en god och fördomsfri utblick över sitt vidsträckta ämnesområde och sitter tydligen även i övrigt inne med de förutsättningar, utan vilka ett alster av denna art blir onjutbart för en större krets.
    Vid läsningen nickar man igenkännande åt beprövade omdömen men får också till livs friska synpunkter och inledes någon gång i nya eller mindre anlitade tankebanor. Å andra sidan säger det sig självt, att åtskilliga påståenden äro ägnade att uppkalla motsägelse och kritik. Behållningen av boken beror i det hela mindre av de allmänna satser, som författaren söker prägla, än av en del konkreta iakttagelser i förbindelse med de rättsliga företeelser, som författaren vill förklara.
    Den rediga och livfulla stil, i vilken boken är hållen, motverkar det besvär, som onekligen alltid är förenat med inträngandet i filosofiskt färgade spörsmål. I sina bästa ögonblick lyckas författaren förtäta sina uttalanden till en konstnärligt formad aforism. Framställningen kryddas också av fyndigt anbragta citat ur andra mer eller mindre kända verk.

Harry Guldberg.