HELLMUTH DIX. Das schwedische Volk und die Grundzüge seines Charakters. Berlin/Dresden 1936. Wilhelm Limpert-Verlag. Verlagsabteilung der nordischen Gesellschaft. 46 + IV s. RM 0.90.
Förf., Rechtsanwalt vid Kammergericht i Berlin och jur. dr, har tidigare på flerfaldigt vis framträtt i litteraturen som en vän till oss. SvJT kan räkna honom bland sina medarbetare (1930 s. 84, 493), han har översatt det svenska bidraget i det till Reichsgerichts 50-årsjubileum utgivna samlingsverket Die höchsten Gerichte der Welt, han svarar för översättningen av hela den nordiska avdelningen i Die Zivilgesetze der Gegenwart (1934 s. 167). Om sympati för vårt land och folk, om förtrogenhet med vår historia, vår andliga och materiella odling, bär också nu föreliggande lilla skrift ett vackert vittnesbörd.
I några inledningsord anger förf. att han framför allt sökt ur mängden av företeelser utfinna väsentliga grunddrag och sålunda för sina landsmän underlätta förståendet av svensk lynnesart. I överensstämmelse härmed är
hans framställning fritt resonerande, utan tyngande apparat av data och siffror; blott i ett bihang på 4 s. äro hopförda kalenderuppgifter, bl. a. en även för svenska läsare nyttig tablå över regeringsväxlingarna alltifrån Staaffs första ministär. Tack vare denna självbegränsning har förf. kunnat inom den trånga ramen ge en förvånande mångsidig bild av våra förhållanden, såsom redan en uppräkning av några innehållsrubriker visar: Geschichte und Kultur, Deutschland und Schweden, Der schwedische Bauer, Kirchenverhältnisse, Beamte, Umgangsformen (medan männens umgängessätt starkt påverkats av sekellång militär- och statstjänst, har den svenska kvinnan bevarat »eine in der ganzen Welt oft bewunderte Losgelassenheit»). Med särskild uppmärksamhet tar man del av vad förf. har att säga om vårt språk, som han ju genom sin översättarverksamhet kommit tätt in på livet. Han prisar dess musikaliska ton, dess friska och levande naturlighet som undviker hjälpverb och abstrakta substantiv. Mellan den juridiska stilen och menige mans tal finner förf. en påtaglig frändskap, helt förklarlig eftersom »inSchweden stets das gesamte Volk an der Rechtspflege beleiligt war».
Det jämförelsevis största utrymmet, hela 9 s., har beståtts avsnittet Rechtund Gesetze. Mot förf:s iakttagelser och reflexioner över dessa ämnen lärer blott den erinran vara att göra att hans goda benägenhet för vårt land lockat honom att se förhållandena i kanske något ljusare dager än verklighetens. Som ett gott prov på förf:s både stil och uppfattningssätt kan väljas: »Nordischer Überlieferung getreu erfreuen sich die Richter vor allem der höchsten Instanz eines grossen Vertrauens im Volk und einer angesehenen sozialen und klugerweise auch guten wirtschaftlichen Stellung, die sie befähigt, souverän an die Lösung ihrer Aufgaben heranzugehen.»
Det ligger nära att jämföra Dix' arbete med den likaledes i år utkomna boken Schweden heute, författad av den såsom redaktör av tidskriften Deutsch-schwedische Blätter kände dr NORMAN BALK. Med ett ungefärligen fem gånger större omfång rymmer den Balkska boken en rikedom av faktiska upplysningar vartill man helt naturligt icke finner någon motsvarighet hos Dix, men å andra sidan har Balk, trots sina uppenbarligen ingående och omfattande studier, råkat ut för ganska förargliga misstag. Han uppger t. ex. att valperioden till andra kammaren är 3-årig (s. 53), att den antikristliga riktningen i Sverige förberetts av bl. a. J. P. Jacobsen, Rydberg och Strindberg (s. 86), att Svenska akademiens ledamöter utnämnas av Konungen (s.99), att Upplandslagen och Östgötalagen äro våra två äldsta landskapslagar (s. 102), att riksarkivets ämbetstitel är Kungl. Samfundet för utgivandet av handskrifter rörande Skandinaviens historia (s. 103), och titeln å August Blanches skådespel Järnbäraren förtyskar han till Eisenprobe (s. 112)! Från sådana skönhetsfläckar är Dix' framställning lyckligt fri. Bortser man från några tryckfel i personnamn (t. ex. utrikesministrarnas i den Tryggerska ministären) torde knappast någon annan blunder kunna påpekas än att ombytet 1909 på utrikesministertaburetten (Taube ersatte Trolle) icke blivit omnämnt.
In summa: Dix' lilla skrift, bunden i ett nätt gult pappband med blått tryck, anbefalles som en angenäm lektyr för varje svensk jurist, som är intresserad av att se vilka intryck av Sverige och dess inbyggare en välvilligt stämd, intelligent och vaken tysk yrkesbroder framlägger för sina landsmän.
B. W.