Danska förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap I juni 1936 avgav den av danska regeringen år 1932 tillsatta abortkommissionen (SvJT 1932: 584) under ordförandeskap av rigsadvokaten Aug. Goll sitt betänkande angående Lovligheden af Svangerskabsafbrydelse m. v. Det däri framlagda förslaget, vilket omfattades av 18 utav kommissionens 19 medlemmar, överensstämmer i principiellt viktiga delar med den svenska abortlagstiftningskommitténs år 1935 avgivna förslag. Enligt den danska kommissionens förslag skulle havandeskap sålunda få avbrytas 1) på grund av medicinsk indikation: naar Svangerskabets Afbrydelse foretages for at afværgeen paa Grund af Sygdom tilstedeværende Fare for Kvindens Liv eller foren varig og betydelig Forringelse af hendes Helbredstilstand, eller 2) pågrund av etisk indikation, då havandeskapet uppstått av blodskam eller genom kränkning av kvinnans könsfrihet, eller 3) på grund av eugenisk indikation eller ock 4) på grund av social indikation: naar Svangerskabet eller Barnets Fødsel medfører Fare for en varig og betydelig Forringelse af Kvindens personlige, familie- eller samfundsmæssige Stilling, og denne Fare ikke findesat kunne afværges paa anden Maade.

    Den danska regeringen har nu — efter hörande av den danska befolkningskommissionen — inför Folketinget framlagt lagförslag i ämnet. I förhållande till kommissionsförslaget innebär regeringsförslaget en inskränkning av möjligheterna till rättsenligt avbrytande av havandeskap. De av kommissionen föreslagna etiska och eugeniska indikationerna bibehållas oförändrade men någon social indikation upptages icke i förslaget. I gengäld utvidgas emellertid den medicinska indikationen till att omfatta även de fall som man hos oss plägar beteckna såsom »utvidgad medicinsk indikation» eller »blandat socialmedicinsk indikation». Abort skulle således få företagas på medicinsk indikation när havandeskapets avbrytande är nödvändigt for at afværge en i Sygdom eller andre Forhold begrundet Fare for Kvindens Liv eller Helbred. Regeringsförslaget överensstämmer alltså nära med den ståndpunkt i fråga om indikationerna som intagits av lagrådet vid dess granskning av den svenska abortkommitténs förslag (SvJT 1935: 608).
    Havandeskap får endast avbrytas å offentligt sjukhus eller å sådant privat sjukhus som erhåller understöd från stat eller kommun. Den läkare som verkställer ingreppet måste ha samrått med en annan läkare, i vanliga fall kvinnans egen läkare, men om det är fråga om abort på grund av utvidgad medicinsk indikation (det vill säga medicinsk indikation, där faran för kvinnans liv eller hälsa icke beror på påvisbar sjukdom) av den rådgivande läkaren vid någon av de offentliga rådfrågningsbyråer, vilka enligt förslaget skola inrättas i syfte, dels att lämna män och kvinnor upplysning i sexualhygieniska spörsmål, dels ock att lämna havande kvinnor överhuvudråd och bistånd i anledning av deras havandeskap. Är fråga om framkallande av abort på grund av utvidgad medicinsk indikation, fordras, utöver samrådet mellan den utförande läkaren och läkaren vid rådfrågningsbyrån, att från byrån intygats att den abortsökande kvinnan erhållit fullständig upplysning, dels om de med ingreppet förbundna omedelbara och framtida riskerna, dels ock om det bistånd och de hjälpmedel av ekonomisk eller medicinsk natur som stå till buds för kvinnan själv och för försörjningen av det blivande barnet.

M. H.