Nya stadgar för Sveriges advokatsamfund. Då Sveriges advokatsamfund bildades år 1887 anpassades dess organisation efter då rådande i stort sett enkla och patriarkaliska förhållanden. Under årens lopp ha såväl uppgifterna som ledamotsantalet ökat i allt snabbare takt, varför kravet på en tidsenligare och fastare organisation gjort sig allt mer kännbart. Tid efter annan ha därför förslag till partiella reformer framkommit och även i viss mån genomförts. Det visade sig emellertid svårt att i längden fortsätta på denna väg, varför man för några år sedan beslöt att söka få till stånd en genomgripande omorganisation. Efter grundliga förberedande utredningar framlade styrelsen för årsmötet 1936 ett förslag till nya stadgar vilket efter en ingående diskussion blev i huvudsak antaget.
    De största förändringarna hänföra sig till organisationen. Redan vid samfundets bildande hade man haft blicken öppen för att det kunde visa sig önskvärt att bilda särskilda avdelningar, varför man givit ledamöterna rätt att sammansluta sig i frivilliga lokalavdelningar. I de nya stadgarna har man gått ett steg längre och gjort avdelningarna till en nödvändig del av organisationen och alltså i viss mån genomfört en arbetsfördelning mellan dessa och samfundet.
    Årsmötet har bibehållits som ett omedelbart organ för de enskilda ledamöterna. Samtidigt har man skapat en medelbar representation i Sveriges advokatsamfunds nämnd. Det tillkommer nämligen avdelningarna att efter vissa regler utse ledamöter i denna nämnd. Nämnden tjänstgör som överinstans i vissa disciplinmål och valberedning för styrelsevalen varjämte den har vissa andra funktioner.
    Styrelsen utgör fortfarande samfundets i egentlig mening beslutande organ. I denna egenskap handhar den bl. a. disciplin- och arvodesärenden, avgiver utlåtanden och beslutar om framställningar till myndigheterna samt handlar i övrigt å samfundets vägnar.
    Antalet styrelseledamöter och suppleanter har något ökats. De väljas fortfarande av årsmötet enligt vissa tämligen detaljerade bestämmelser fören tid av två år. Varje år ställes halva antalet under val.

 

42 — Svensk Juristtidning 1936.

    Villkoren för inträde i samfundet ha undergått en viss omarbetning som dock i stort sett endast innebär ett stadfästande av tidigare praxis. Sålunda fastslås uttryckligen, att endast den som gjort sig känd för redbarhet och finnes lämplig att utöva advokatverksamhet kan vinna inträde. Vidare har införts förbud för den som är anställd i statlig, kommunal eller i annan enskild tjänst än hos samfundsledamot att tillhöra samfundet. Styrelsen kan dock under vissa villkor medgiva dispens härifrån. För jurister anställda å rättshjälpsanstalt gäller icke detta förbud.
    Det kan även vara av intresse att nämna, att tjänstgöring i rådhusrätt ur meritsynpunkt numera kan jämställas med tjänstgöring hos häradshövding. Det föreskrives nämligen helt allmänt, att den som vill vinna inträde skall under minst fyra år efter avlagd examen på ett tillfredsställande sätt hava utövat praktisk juridisk verksamhet, därav under minst två år såsom advokat.
    I fråga om disciplinförfarandet har man likaledes i stor utsträckning stadfäst äldre praxis särskilt genom regeln att ett olämpligt förfarande kan föranleda antingen erinran eller varning eller uteslutning. Närmare bestämmelser om när den ena eller andra disciplinåtgärden skall tillgripas ha införts i stadgarna. I detta sammanhang kan erinras därom, att det föreskrivits, att ledamot under vissa omständigheter är skyldig att låta styrelsen granska hans verksamhet.
    Styrelsens behörighet som skiljedomstol har något utvidgats särskilt i det hänseendet att styrelsen äger pröva alla tvister mellan en advokat och dennes huvudman rörande icke endast arvode utan även kostnader och detta oavsett om tvisten närmast avser arvodets skälighet eller icke.
    I en särskild avdelning ha sammanförts vissa regler avseende ledamöternas allmänna yrkesplikter. Här stadgas t. ex., att en ledamot redbart och nitiskt och med iakttagande i övrigt av vad god advokatsed kräver skall tillvarataga sin huvudmans intressen, att han skall hålla huvudmännens tillgångar avskilda från sina egna, att han skall förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning o. s. v. Förbud har vidare införts att driva verksamhet i vissa former, såsom i form av aktiebolag eller i bolag med andra än ledamöter o. s. v.

G. B.