Nordisk Tidsskrift for Strafferet. I 4:e häftet för år 1936 behandlar byråchefen fil. dr VELI VERKKO i Helsingfors, i anslutning till sina uppskattade undersökningar rörande frekvensen av brotten mot liv m. m. i skilda länder, metoden vid jämförande undersökning av brottsfrekvensen. Häftet innehåller också en ingående och på erfarenheter från en studieresa byggd redogörelse för straff- och skyddsåtgärder i Holland, skriven av cand. jur. AAGE WORM. — I första häftet för innevarande år märkas redogörelser dels av byretsdommer VICTOR HANSEN för de förra året vidtagna ändringarna i danska straffprocessen, dels av cand. jur. HANNE-MARIE TJENSVOLL om fängelseförhållandena och fångbehandlingen i Frankrike. I samma häfte förekommer en undersökning angående incestbrottet som sociologiskt problem av fil. dr SVEND RIEMER. Denne påpekar, att i Sverige incestbrott som föranleda åtal huvudsakligen förekomma bland de lägre sociala skikten på landsbygden, i synnerhet bland statarna. Tänkbart är dock enligt förf., att incestförbrytelser förekomma i städerna i större utsträckning än av rättsstatistiken framgår; det är sålunda, säger han, icke alldeles otänkbart att vissa myndigheter, såsom barnavårdsnämnderna, i vissa fall, för att icke för längre tid ställa en familj utan försörjare, avstå från att anmäla incestbrott till åtal och i stället använda sin kännedom därom såsom påtryckningsmedel i syfte att få till stånd en gynnsammare gestaltning av familjelivet. Efter att ha skildrat de tryckta förhållanden, under vilka statarna leva och som enligt förf. ofta ge upphov till en fullständig intresselöshet och en känsla av främlingskap gent emot barnen, hävdar han, att incestbrottet knappast i något individuellt fall framdrivits av driftstendenser som avvika från det normala utan helt enkelt innebär ett val av ersättare när den vanliga sexualpartnern av ett eller annat skäl icke står till förfogande.
I. S.
Ugeskrift for Retsvœsen (1936 h. 39—52). Till försvar för avbetalningsköpen, vilkas betänkliga sidor tidigare i årgången ställts i skarp belysning från utmätningsmannahåll (se SvJT 1936 s. 530), ha uppträtt en representant för handelskåren, kontorschefen i Gyldendalske Boghandel LORENTZEN (h.42), och en jurist, docenten Ross (h. 44). Vid de sorgliga erfarenheter
om avbetalningshandeln som göras av de exekutiva myndigheterna får ej fästas alltför stort avseende, då av hela antalet avbetalningsköp knappast en procent kommer under nämnda myndigheters behandling. Genom restriktiv lagstiftning skall man för att utrota några jämförelsevis sällsynta missförhållanden äventyra att skada såväl konsumenter som producenter och skapa arbetslöshet, icke blott bland dem som äro sysselsatta i avbetalningshandeln utan också inom en stor del av industrien. Ett minimum för köpesumman, även om det sättes så lågt som 60 å 75 kr., kommer att godtyckligt från den legitima avbetalningshandeln utesluta åtskilliga därför väl lämpade varuslagt. ex. bokverk. Likaså skall det bli svårt att finna ett för allmängiltighet ägnat maximum för avbetalningstiden eller minimum för varje avbetalningspost: ett föremål, som i likhet med en motorcykel lätteligen skadas eller förslites genom begagnandet, kan böra till fullo betalas inom kort tid i poster upp till 25 %, medan t. ex. en dammsugare lämpligen säljes mot avbetalningar om blott 5 %. Ross framkastar tanken att som det viktigaste medlet till avbetalningshandelns sanering borde övervägas en administrativ reglering genom ett slags licenssystem. Landsretssagf. KNUD BENTZEN bjuder på ett par uppfriskande »uorthodokse Kreditforeningsbetragtninger» (h. 50), närmast med anledning av den nya danska lagen om sådana föreningar. Han anmärker att lagstiftaren samvetsgrant vårdat sig om »at lade Kreditforeningsdirektører og Eiere af Kasseobligationer nyde en rolig Nattesøvn i Tillid til overtagne Panters Salgbarhed uden Tab», men lämnat därhän hur realkrediten bör ordnas för att även den arbetande lantbefolkningens välförstådda intressen må tillgodoses. Stadgandet om låntagarnas solidariska ansvar finner han förrädiskt och jämförligt med att för viss händelse ställes en säkerhet, om vilken man på förhand vet att just samma händelse gör den värdelös. Ty när det gått så långt att det solidariska ansvaret kommer i fråga att anlitas, skall hos de flesta låntagarna intet stå att få. Lagstiftaren borde ha förvisat det solidariska ansvaret och dess vetenskapliga motivering till den plats »der tilkommer dem paa Musæet for forne Tiders videnskabelige Dissertationer om Metallegeringen i Sct. Peders Nøgler og deslige». För de förslag till nya regler om mortifikation, som nyligen utarbetats av den danska skuldebrevskommissionen, redogöres korteligen av dennas ordf. HENRY USSING (h. 50). Vår svenska lag av 1927 har i visst avseende tjänat som förebild; kommissionens tack för vänlig hjälp framföres ock till justitierådet R. Eklund som på sin tid deltog i förarbetena till nämnda lag. I h. 44 meddelas ett föredrag av cand. juris MADSEN-MYGDAL »Om moderne Deviseret», en ganska gåtfull rubrik för oss svenskar som, frånsett heraldiken, äro förtrogna med ordet devis egentligen blott från leken »tavlor och deviser» eller i dess av Nordisk Familjebok godkända betydelse karamellvers. M.-M. förstår med deviser, i överensstämmelse med tysk terminologi, utländska betalningsmedel av skilda slag (mynt, kortfristiga tillgodohavanden), och som en modern devis lagstiftnings uppgifter anger han reglering av valutakursen, förhindrande av spekulation och kapitalflykt m. m. — alltså väsentligen samma syften som framkallat vår clearinglag av 1934. Föredraget är rikt på intressanta uttalanden, bl. a. om devisrättens förhållande till privaträtten. Huruvida den i 16: 14 SL nämnda tryckningskostnaden är att betrakta som en straffpåföljd, under
kastad de straffrättsliga preskriptionsreglerna, är som bekant omtvistat (SvJT 1936 Rf s. 24). Danska strafflagens § 273 innehåller icke blott bestämmelse om sådan kostnad, utan stadgar även: »Er en ærefornærmende Sigtelse ubeføjet, bliver der efter den fornærmedes Paastand i Domsslutningen at optage en Bemærkning herom.» Olika meningar ha yppats i frågan, om sådan mortifikation kan med framgång yrkas utan samband med åtal. En förf. i h. 46 besvarar frågan i princip jakande men vill, i motsats till prof. Krabbe, göra undantag för det fall att åtalspreskription inträtt. Med hänsyn till den sista danska straffprocessreformens genomförande i praktiken har prof. HURWITZ i ett föredrag behandlat den gamla frågan om värdet av att en rättslig förundersökning, icke blott den av åtalsmyndigheten ledda efterforskningen, förbereder själva domsförhandlingen (h. 46). H. finner reformen icke utgöra något hinder för att domsförhandling normalt följer omedelbart på efterforskning och åtalsbeslut, utan rättslig förundersökning som mellanled. Ett sådant mellanled anser han vara i allmänhet mindre önskligt, särskilt i betraktande av de olägenheter som äro förbundna med upprepning av parts- och vittnesförhör. Men man bör laga efter lägligheten. Medan i mål om sedlighetsbrott mot minderåriga det enligt H. bör vara en given regel att barnet höres blott en enda gång, och på ett så tidigt stadium som möjligt, framhåller han att i ett invecklat bedrägerimål, där juridiska insikter krävas för sakens utredning, en ingående rättslig förundersökning kan vara till stort gagn. Vinding Kruses Ejendomsretten IV, som väsentligen handlar om panträtten, har funnit en beundrande men ingalunda okritisk anmälare i Overretssagf., Lektor MAGNUSSEN (h. 48). Anm. jämför V. K:s sakrättsliga verk med Julius Lassens Obligationsret. Båda vittna högt om andlig makt, men den lugna, svala monumentalitet, som utmärker J. L:s stora arbete, vilar ej över V. K:s starkt personligt präglade bok. »Den er som en stor Strøm, der har suget alle hans Interesser til sig, der river ned og bygger op, der snart rejser sig i Vælde, naar den møder Modstand, snart flyder roligt og stille, og Livet gror ved dens Bredder.» I V. K:s rika, alltjämt växande produktion har boken blivit hans mandoms verk: »Det er Manddoms Gerning, der er øvet.» Kritiskt riktar sig anm. mot V. K:s åsikt att fordringsrätten historiskt sett uppstått ur panträtten; han söker mot V. K. försvara det gamla talet om panträttens subsidiära karaktär; han vill ej godtaga det av V. K. uppställda kriteriet för distinktion mellan pantsättning av en fordran och betalning med en fordran, att betalning föreligger om fordringen redan är förfallen, pantsättning om den icke är det; o. s. v. V. K. har tacksamt kvitterat recensionen med vänskaplig motkritik (h. 50). Synnerligen läsvärt är ock vad VIGGO BENTZON skriver om prof. Borums Familieretten I (h. 40) och KNUD BERLIN om prof. Castbergs Norges Statsforfattning (h. 52). Korta referat av ett dussintal norska HR-domar från 1934 och 1935 meddelas efter Norsk Retstidende (h. 42).
B. W.