Juristutbildningen i England. Juristutbildningen i England¹ skiljer sig högst avsevärt från motsvarande utbildning i andra väst- och nordeuropeiska stater. Den mest grundläggande skillnaden är, att den teoretiska utbildningen icke är förlagd till universiteten. Visserligen gives vid dessa i viss utsträckning undervisning i juridik — intilll för 30 år sedan var den knappast av någon betydelse eller omfattning— och vid universiteten kunna vissa juridiska lärdomsgrader förvärvas, men dessa öppna icke vägen vare sig till ämbeten, för vilka krävas juridisk kompetens, eller till advokatbanan.
    Efter förebild i den äldre romerska rätten ha juristerna i England sedan åtminstone sex århundraden varit delade i två skilda stånd eller yrkesklasser, barristers och solicitors, med helt skild utbildning. Dessa yrkesklasser, vilka var för sig förläna sina utövare vissa företrädesrättigheter, kunna icke förenas. Skillnaden mellan dem skall här i korthet angivas. För att erhålla barristervärdigheten fordras mera omfattande och djupare juridiska studier än för att bliva solicitor. I enlighet härmed hava högre förvaltningsposter i statens och kommunens tjänst, domarämbeten och det mera kvalificerade advokatarbetet förbehållits barristerklassen. Sålunda tillkommer som regel endast barristern att uppträda inför domstol. Barristern meddelar råd åt solicitorn men har i regel ingen omedelbar beröring med parterna. Solicitorn, »a man of affairs», vars yrke är mera praktiskt inriktat, har tillträde till lägre förvaltningsposter och får bedriva viss advokatverksamhet. Han förbereder sålunda målen och ombesörjer utomrättsliga processhandlingar. Han får uppträda endast vid lägre domstolar. Per år examineras ungefär 250 barristers. Deras totala antal uppgår approximativt till 10 000, av vilka ungefär 3,000 äro avokater. Solicitors finnas till

 

    ¹ De här nedan lämnade uppgifterna avse förhållandena i England med Wales; för Skottland och Norra Irland gälla särskilda bestämmelser, vilka dock i sina grunddrag äro likartade.

ett antal mellan 15—20,000. Genom Sex Disqualification Act av år 1919 öppnades de juridiska yrkena för kvinnor. År 1922 examineradesden första kvinnliga barristern — nu finnas i det närmaste 150 st. — och samma år avlade kvinnor för första gången solicitorexamen. Tills dato hava ungefär 200 kvinnor kvalificerat sig för solicitoryrket.
    Här skall först beröras utbildningen av barristers, därefter av solicitors.
    Utbildningen av barristers handhaves av barristernas egna månghundraåriga föreningar, de s. k. Inns of Court, alla belägna i London. Dessa äro till antalet fyra, Inner Temple, Middle Temple, Lincolns Inn och Grays Inn. De utgöra mäktiga, förmögna sammanslutningar, som bedriva sin verksamhet fritt, d. v. s. obundna av några statliga föreskrifter. Inom de fyra Inns of Court handhaves utbildningen av ett av dem gemensamt utsett råd, Council of Legal Education. Utbildningstiden är minst tre år och under denna tid måste aspiranten vara inskriven såsom studerande vid någon av de fyra Inns. Fordringarna för att bliva upptagen såsom studerande äro följande:
    1) En allmänbildande examen ungefär motsvarande vår studentexamen. (Det finnes ej mindre än 17 st. olika examina att välja på. Det stora antalet förklaras av, att i England den statliga undervisningen är av ringa omfattning och i de privata skolorna finnas en mångfald varierande examina.)
    2) Företeende av ett intyg om god karaktär, avgivet av två personer, vilkas omdömesgillhet godkännes av ordföranden i respektive Inn. Därest aspiranten eller hans familj är bosatt i kolonierna skärpes kravet på intygsgivarnas kapacitet, vilket än ytterligare är fallet, därest aspiranten icke tillhör den indoeuropeiska rasen. (Främst tillämpligt på indier, av vilka ett stort antal studera i London.)
    3) Avgivande av en skriftlig försäkran, att icke vare sig direkt eller indirekt i någon form verka såsom solicitor eller inneha någon befattning, till vilken en solicitor äger tillträde. Försäkran har givits en ytterst vidlyftig omfattning för att förhindra varje möjlighet till förenande av de båda yrkesklasserna.
    Sedan aspiranten blivit antagen såsom studerande vid något Inn vidtager studierna. The Council of Legal Education anordnar föreläsningar och kurser i de ämnen, i vilka tentamina skola avläggas. Det är emellertid icke nödvändigt att bevista dessa kurser. Aspiranten kan, om han så vill, läsa privat, något som sker i stor utsträckning.
    Som regel skriver aspiranten samtidigt in sig som student vid något universitet. Det anses nämligen rekommenderande för en barrister att ha bedrivit allmänbildande universitetsstudier. Ofta bedrivas dessa studier jämväl i juridiska ämnen. Av aspiranterna avlägger i medeltal en tredjedel akademisk examen av något slag.
    Juristutbildningen är allenast teoretisk. Tentamina, som försiggå under överinseende och ledning av the Council of Legal Education, skola avläggas i åtta ämnen, uppdelade i två grupper. Tentamina äro skriftliga, varjämte muntliga förhör förekomma, därest någon av examinatorerna så påkallar. Första gruppen omfattar fyra ämnen, nämligen 1) romersk rätt, 2) statsrätt och rättshistoria, 3) straffrätt och

straffprocessrätt samt 4) grunddragen av kontrakts- och skadeståndsrätt. I dessa kan tentamen avläggas antingen samtidigt eller vid skilda tillfällen. Ämnena i andra gruppen utgöras av 1) Common Law,¹ 2) Equity,² 3) civilprocessrätt och 4) antingen jordrätt och uppsättande av fastighetsavtal eller hinduisk och mohammedansk rätt eller tyskromersk rätt.
    I andra gruppens ämnen skall tentamen avläggas på en gång, dock att, om aspiranten underkännes i det fjärde ämnet, förnyad tentamen må förekomma allenast i detta.
    The Council of Legal Education har stor makt att komma till rätta med försumliga aspiranter. Därest av något av de skriftliga proven framgår, att aspiranten icke har tänkbar utsikt att gå igenom tentamen, kan the Council förbjuda aspiranten förnyad tentamen före utgången av tid, som the Council egenmäktigt bestämmer.
    För att bliva godkänd som barrister fordras förutom avlagda examina något så säreget som ätande av visst antal middagar per termin i respektive Inn's matsal, den s. k. Hall. Aspirant, som är inskriven vid något engelskt universitet, skall äta tre middagar varje termin — som terminernas antal är fyra, blir det 12 per år — och övriga aspiranter dubbla antalet. Middagsätandet är reglerat genom noggranna föreskrifter. Aspiranten måste personligen inställa sig hos skattmästaren i den Inn han tillhör för att få formlig tillåtelse att äta middag, och han får icke lämna middagen, förrän bordsbönen efter maten blivit läst. Middagsätandet är en av de kuriösa gamla sedvänjor, vilka så ymnigt förekomma i engelskt rättsliv. Ursprunget är obekant, men middagsätandet torde närmast avse att bibringa aspiranten goda lektioner i den umgängeskonst, som är erforderlig för en medlem av en kår med såhög social rang.
    Efter att hava uppfyllt dessa fordringar och efter att hava betalat avgifterna till sitt Inn, tillhopa cirka 180 pund, är aspiranten — förutsatt att han fyllt 21 år — berättigad att anmäla sig för att bliva utnämnd till barrister, »called to the Bar».
    Ehuru det för att bliva called to the Bar icke kräves någon praktisk utbildning, måste den utnämnde barristern skaffa sig dylik, innan han kan börja utöva sitt yrke. Ett à två års praktik anses för närvarande erforderlig. Denna del av yrkesutbildningen fullgöres genom att tjänstgöra, »read in Chambers», hos någon praktiserande barrister. Härför erlägges en avgift, som i regel utgör 100 guineas per år.
    Utbildningen av solicitors handhaves av dessas egen förening, the Law Society, som 1825 efterträdde en ursprungligen 1739 bildad sammanslutning. Utbildningen är reglerad genom en lag av år 1932, Solicitors Act, av vars bestämmelser the Law Society är bunden. The Law Society har fördenskull icke samma fria ställning som the Inns of Court.

 

    ¹ Common Law är Englands oskrivna allmänna rätt, som utbildades under medeltiden.

    ² Equity (billighetsrätt) är ett senare av domare och doktrin utbildat rättssystem, som kommer till användning då tillämplig föreskrift saknas i Common Law eller Statute Law (skriven lag).

    Solicitorsutbildningen är av såväl teoretisk som praktisk art. Före år 1922 krävdes över huvud icke någon teoretisk utbildning. Numera försiggår denna vid en av the Law Socitey upprättad högskola i London samt vid vissa (23 st.) av the Law Society godkända universitet. Den allmänna gången av yrkesutbildningen är följande. Sedan aspiranten avlagt någon allmänbildande examen — mer omfattande än vår realskoleexamen — börjar han tjänstgöra hos någon som advokatpraktiserande solicitor. Ingen solicitor får samtidigt hava mer än två praktikanter. Tjänstgöringen, som är obligatorisk, skall fortgå under fem år. Denna tid nedsättes med 1—2 år för den som avlagt någon av vissa universitetsexamina, ej nödvändigtvis i juridiska ämnen, eller bevistat någon av vissa angivna kurser. Av skäl som ovan angivits i fråga om barristers finnes ett stort antal examina att välja på. För den praktiska tjänstgöringen erlägges en avgift, om vars storlek överenskommelse får träffas i det särskilda fallet. Efter i regel två årstjänstgöring har aspiranten att avlägga en examen, som omfattar bokföring, läran om förvaltningsuppdrag (trust) samt grunddragen av den engelska rätten. Från detta sista ämne befrias den som avlagt viss universitetsexamen. Aspiranten skall därefter under minst ett år följa undervisningen vid någon av de ovannämnda, godkända lärdomssätena. Ehuru ett års närvaro är till fyllest, brukar aspiranten ofta följa undervisningen längre, stundom ända till 3—4 år. Undervisningen är, åtminstone vid de större universiteten, förlagd till kvällarna, varför aspiranten under dagarna kan fullgöra sin praktiska utbildning. Under sista året av den praktiska tjänstgöringen har aspiranten att avlägga en slutexamen. Denna omfattar samtidigt tentamen i följande ämnen:¹ 1) rättsreglerna angående lös egendom, jordrätt och uppsättande avfastighetsavtal, 2) civilrätt och civilprocessrätt, 3) konkursrätt, 4) testamentsrätt, 5) familjerätt, 6) straffrätt och straffprocessrätt samt 7) internationell privaträtt. Vid anmälan till examen erlägges en avgift av 10 guineas, av vilka hälften återbetalas om aspiranten icke går igenom.
    Därest aspiranten blivit godkänd i slutexamen, fyllt 21 år samt betalat sina avgifter till the Law Society, tillhopa ungefär 165 pund, äger han anhålla om ett tillståndsbevis för utövande av solicitorsyrket. Beviset utfärdas av en av domarna i Court of Appeal, the Master of the Rolls. Detta, att tillstånd till yrkets utövande lämnas av en statens ämbetsman, är ytterligare ett belägg för vad tidigare angivits om solicitors mindre fria ställning jämfört med barristers.
    Som av ovanstående torde framgå har den engelska juristutbildningen av historiska skäl kommit att bliva splittrad och osystematisk. Krav på reformer har icke heller uteblivit. Den 4 augusti 1932 tillsatte även the Lord Chancellor en kommitté med direktiv bl. a. att utreda möjligheterna för att åstadkomma större likformighet mellan det

 

    ¹ Återgivandet av ämnena är icke fullt exakt, enär ämnesuppdelningen i England till en del är bestämd med hänsyn till domstolarnas kompetens; exempelvis Law and Practice relating to the Chancery Division of the High Court of Justice.

arbete för utbildande av jurister, som nedlades vid universiteten, å ena, och yrkessammanslutningarna, å andra sidan.
    Kommittén avslutade sitt arbete år 1934 och ingav i juli samma år sitt enhälliga betänkande till parlamentet. I betänkandet föreslås ett flertal reformer, bland vilka må nämnas 1) överensstämmelse i fråga om de examina, som avläggas vid universiteten, å ena, samt yrkessammanslutningarna, å andra sidan, 2) likformig undervisning vid de skilda läroanstalterna, 3) tillsättandet av en permanent kommitté med representanter från de skilda utbildningsorganen att verka i samordnande syfte.
    Kommitténs förslag, som rönt en påfallande uppskattning, har ännu icke kommit till genomförande.

Gudmund Silfverstolpe.