Tidsskrift for Rettsvidenskap. — I första häftet av den med år 1937 påbörjade 50:e årgången tillkännagivas vissa förändringar i tidskriftens redaktion, delvis också i dess yttre framträdande. Förutvarande huvudredaktören, prof. Stang, har dragit sig tillbaka och efterträtts av prof. Knoph. Denne har fått ställningen såsom ensam ansvarig redaktör och har vid sin sida — i ställetför den gamla tiohövdade redaktionen — fått en redaktionskommitté om fem medlemmar, en från vart och ett av Nordens länder. Tidskriften skall enligt den nye redaktörens programförklaring fortfara att vara ett organ för rättsvetenskap, men inom denna ram skall dess innehåll vara »så aktuelt og livsnært som mulig». I första hand skall liksom tidigare nordisk rättsvetenskap och nordiskt rättsliv uppmärksammas men därutöver även andra län-

 

¹ I motiven till denna anmärkes, att den i sak överensstämmer med de danska och norska förslagen, vilka emellertid icke upptagit grundsatsen om likställande av pantsättning och överlåtelse i en särskild § utan i regel låtit den särskilt komma till uttryck i förslagets olika §§. Det förtjänar emellertid att i det sammanhanget understrykas, att överensstämmelsen i sak icke föreligger, när man sedan kommer till den viktiga 22 §, som för överlåtelse — och jämlikt 10 § därmed även för pantsättning — av löpande skuldebrev uppställer krav på tradition för verkan mot borgenärerna, med undantag blott när bank står som överlåtare. Såsom av motiven till 22 § framgår, avser motsvarande § i de danska och norska förslagen endast pantsättning och säkerhetsöverlåtelse, varför meningen varit, att omsättningsköp rörande löpande skuldebrev skulle bedömas efter allmänna dansk-norska rättsprinciper, vilket innebär, att köpet i och för sig skulle medföra skyddcmot säljarens borgenärer.

ders rättsutveckling. — Det främsta bidraget i det föreliggande, alltigenomcsynnerligen läsvärda häftet utgöres av en omfattande avhandling av Overretssagfører O. K. MAGNUSSEN om »Nogle Panteretsproblemer». De flesta av dessa röra tolkningsspörsmål, vartill lagregler i dansk rätt givit anledning. Förf., som inriktar sin framställning direkt på en diskussion av vissa av Vinding Kruse i Ejendomsretten D. IV uttalade åsikter, tager emellertid i stor utsträckning hänsyn till rent principiella synpunkter. Svenska läsare torde finna intresse särskilt i ett avsnitt rörande tillämpningen av reglerna om accessio på förhållandet mellan panthavare och ägare av ett i pantobjektet infogat tillbehör. — I en efterföljande uppsats har VINDING KRUSE själv tagit till orda och till försvar för sina av Magnussen kritiserade åsikter gjort några anmärkningar till dennes avhandling. — Ett intressant bidrag »Til kontraktsrettens almindelige del» giver prof. KNOPH. Förf. belyser med en redogörelse för två nyligen avgjorda rättsfall norsk rättspraxis' ställning till principen om bona fides såsom rättesnöre vid avtals tolkning och tillämpning samt teorien om missbruk av rätt. I det ena fallet, där det var fråga om tillämpningen av ett förlagskontrakt, fastslog Høiesterett en kontraktsparts, förläggarens, plikt att i stor utsträckning taga hänsyn även till motpartens intresse och att för den skull lämna denne vissa betydelsefulla upplysningar rörande sina planer med avseende å det framtida förhållandet dem emellan. I det andra, särskilt intressanta rättsfallet, där tvisten gällde rättmätigheten av en uppsägning av arbetsavtal, utdömde Høisterett skadestånd (å 50,000 kr.)med hänsyn till att en i och för sig berättigad uppsägning verkställts på ett sätt, som icke varit berättigat. Arbetsgivaren hade på arbetsplatsen anslagit ett tillkännagivande om uppsägningen, vilket, enär ett meddelande därom redan skett en gång långt förut, enligt domstolens mening varit överflödigt och därför rättsstridigt. Det hade dessutom kränkt den avskedades intresse genom att underlåta att upplysa om rätta förhållandet och sålunda, låt vara blott indirekt, ingiva en falsk föreställning om grunden till avskedet. Att denna senare dom väckt uppseende kan man väl förstå. Att den är ett uttryck för en riktig tendens torde emellertid vara lika klart. — Under rubriken »Immaterialrätten och dess underarter» gör prof. GÖSTA EBERSTEIN ett inlägg i debatten om de immateriella rättigheternas natur och systematik. Förf. ställer sig liksom tidigare avvisande till den av Vinding Kruse förfäktade men av författare på förevarande rättsområde numer allmänt övergivna uppfattningen av immaterialrätterna såsom arter av äganderätt. Denna uppfattning avvisas icke minst av det skälet, att den står hindrande i vägen för den enhetliga behandling av alla rättigheter med immateriellt objekt, som förf. finner av inre grunder påkallad. Sin fulla anslutning giver förf. i stället åt grundtanken i Knophs stora, av förf. livligt uppskattade arbete om Åndsretten, vilket spänner över icke blott auktorsrätten och patenträtten utan även rätten till individualiseringsmedel samt konkurrensrätten. — Frågan om författarrättens juridiska natur belyses ytterligare i prof. KNOPHS anmälan av ett arbete om »La doctrine française du droit d'auteur». — Professorn i försäkringsrätt vid Oslo universitet TH. CRUNDT anmäler välvilligt docent Hults »Föreläsningar över försäkringsavtalslagen». Av största intresse är särskilt recensentens utförliga diskussion av det s. k. identifikationsspörsmålet, d. v. s.

den fråga angående försäkringshavarens ställning, som uppstår, då en förutsättning för försäkringsgivarens förpliktelse åsidosättes av någon försäkringshavarens medhjälpare. — Under rubriken »Fra spredte felter» lämnar prof. FREDE CASTBERG en redogörelse för »Kampen om Høiesterett i De Förente Stater» och redogör vidare prof. POUL ANDERSEN för huvudpunkterna av en nyligen genomförd nyordning av Köpenhamns universitets organisation, varjämte redaktören, huvudsakligen i form av direkta citat, förmedlar hart när otroliga vittnesbörd om de nu ledande tyska rättslärarnas och övriga »Rechtswahrers» ståndpunktstagande till frågan om den judiska rättsvetenskapens ställning i Tyskland. — En av prof. STANG författad minnesruna över presidenten Marks von Würlemberg inleder häftet.

Ph. H.