Sinnessjuka strafffångar i England.Under den i samband med de senare årens förberedande straffrättsliga lagstiftningsarbete förda diskussionen har frågan om inrättande av ett slags verkställighetsdomstol, i analogi med den italienska strafflagens giudice de esecuzione, blivit mer och mer aktuell. Det har därför synts undertecknad kunna äga något intresse att erinra om att England sedan nära hundra år på ett särskilt område äger en institution som har möjlighet att i vissa fall korrigera domstolsutslag.
    Ehuru i England lagtolkningen rörande de sinnessjukas straffrättsliga ansvarighet är föråldrad och ännu regleras genom en summing up av Lord

Chief Justice i Mc Naughtens fall år 1843, kompenseras denna ålderdomlighet i uppfattningen genom ett administrativt skydd mot hård straffrättslig behandling av sinnessjuka. Sålunda kan en sinnessjuk som blivit dömd till penal servitude, genom beslut av statssekreteraren i Home Office (England bar som bekant intet särskilt justitiedepartement) överföras till sinnessjukhus på intyg av två domare i sinnessjukärenden (visiting judges) och två läkare (Crim. Lunatics Act 1884, sect. 2, sub. ss. 1 och 3). Till och med om någon blivit dömd till döden, kan statssekreteraren uppdraga åt två eller flera läkare att undersöka den dömdes sinnesbeskaffenhet och avge utlåtande däröver. Anser dessa läkare eller majoriteten av dem att den dömde är sinnessjuk, kan statssekreteraren besluta att han skall överföras till sinnessjukhus (Crim. Lunatics Act, sect. 2, sub. s. 1). För övrigt stadgades redan i Insane Prisoners Act 1840 att en fånge, antingen han var dömd till döden eller till annat straff, efter intyg om sinnessjukdom av två läkare och två domare, på statssekreterarens order kunde intagas på hospital.¹

Olof Kinberg.