RUDOLF BECKMAN. Om fartygsbefälhavarens rättsliga ställning. I. Åbo 1936. Åbo tidnings och tryckeri A. B. 270 s. Kr. 10.00. — Juridiska föreningens i Finland publikationsserie, n:o 1.


    Vid sidan av sin domaretjänst har hovrättsrådet Beckman sedan länge ägnat sjörätten ett starkt intresse. Därom vittna bl. a. hans Handbok i sjörätt, varav första upplagan utkom år 1929, samt hans deltagande i redigering av förnyad upplaga av LANGS arbete angående Finlands sjörätt. Genom förestående vid Helsingfors universitet framlagda avhandling har författaren förvärvat doktorsvärdigheten. Numera är han även docent i sjörätt.
    Den föreliggande avhandlingen avser att utgöra en systematisk undersökning av fartygsbefälhavarens rättsliga ställning, närmast hans på lag grundade rätt och plikt att i såväl materiellt-rättsligt som processuellt hänseende företräda redaren. I ett senare band ämnar förf. därefter behandla bl. a. befälhavarens ställning som representant för lastintressenterna, befälhavarens självkontraheringsrätt samt frågan om vilken ställning befälhavaren de facto intager i våra dagar, i samband varmed skall undersökas huruvida de lege ferenda skäl föreligga att inskränka befälhavarens s. k. legala fullmakt. De nämnda spörsmålen ha varit föremål för livlig uppmärksamhet under de senare årens gemensamma nordiska lagstiftningsarbete å sjörättens område. Och förf., som varit Finlands delegerade i detta samarbete, har sålunda ägnat sitt intresse åt frågor som besitta samma grad av aktualitet i vårt land som i Finland. Han har i förevarande arbete ej heller inskränkt sig till att skärskåda problemen från finsk rätts synpunkt utan jämväl berört andra länders maritima lagstiftning och rättspraxis, främst tysk och skandinavisk.
    Förf. inleder sin avhandling med en översikt av den historiska utvecklingen av befälhavarens ställning och söker därefter ge en analys av begreppen redare, lastintressent och befälhavare, därvid han även kommer in på vissa rent frakträttsliga spörsmål. Vid behandlingen av det egentliga ämnet för sitt nu föreliggande arbete, befälhavaren såsom redarens ställföreträdare, sysselsätter sig förf. till en början med bl. a. spörsmålet om uppkomsten av befälhavarens »fullmakt», därvid under beaktande av avtalslagens regler en redogörelse gives för olika uppfattningar av fullmaktsbegreppet. Förf. övergår sedan till frågan om omfattningen av befälhavarens fullmakt i materiellt-rättsligt hänseende och den skillnad som härutinnan råder när fartyget befinner sig i hemorten och när det befinner sig utom hemorten, en fråga som livligt diskuterats under det nordiska lagstiftningsarbetet. Avsevärt utrymme beredes frågan om fullmaktens omfattning i processuellt avseende. Förf. behandlar här det övervägande teoretiska spörsmålet, vilken ställningbefälhavaren intager då han i kraft av sin legala fullmakt företräder redaren i rättegång, särskilt då befälhavaren utför svarandetalan. Under kritik

 

    1 Jfr förf:ns uttalande (s. 147, 142). att »constitutum possessorium», som för äganderättens övergång i tysk rätt är av så stor vikt, i Sverige »kaum eine Rolle spielt».

LITTERATURNOTISER. 515av uttalanden av bl. a. KALLENBERG hävdar förf., att befälhavaren icke kan betraktas såsom part i rättegången utan allenast såsom redarens representant. I anslutning härtill framhåller förf., att befälhavaren i princip ej kan drabbas av kostnader i anledning av sådan rättegång.
    Arbetet, vars begagnande underlättas av sakregister, upptager en vidlyftig litteraturförteckning.

E. Hagbergh.