Om fastare anställning av hovrätternas fiskaler.¹ De senaste decenniernas utveckling på domstolsorganisationens område utmärkes bl. a. därav, att medan en icke oväsentlig ökning av antalet extra befattningshavare inom domstolsväsendet ägt rum — särskilt framträdande är här det 50-tal sekreterarbefattningar som tillskapats vid häradsrätterna, varjämte uppläggandet av de nya fastighetsböckerna kräver ökad extra arbetskraft — så har samtidigt antalet slutposter vid underdomstolarna undergått en viss minskning dels genom domsagoregleringar och dels genom indragning av mindre rådhusrätter. Medan antalet domsagor för 15 år sedan utgjorde 125, utgöra de i år 116, vilket innebär en minskning av 9 häradshövdingtjänster. Om denna siffra reduceras med 4 tillkomna ordinarie vattenrättsdomartjänster, blir minskningen ordinarie befattningar 5, vartill kommer småstadsborgmästerierna, vilka dock äro av mindre intresse i detta sammanhang.
    Inom hovrätterna och nedre justitierevisionen har under samma tid utvecklingen varit följande. Antalet ordinarie hovrättsrådstjänster utgjorde 1922 68 och antalet ordinarie revisionssekreterare 23, summa 91. Motsvarande ordinarie befattningar uppgå i år, hovrättsrådstjänsterna till sammanlagt 76 och de ordinarie revisionssekreterarna till 27, summa 103, vilket innebär en ökning med 12, vartill kan läggas en ny presidentbefattning. Reduceras denna ökning av ordinarie hovrättsdo-

 

    ¹ Utdrag ur föredrag »Om de ordinarie domartjänsterna och vägen till dem» hållet vid föreningen Sveriges Hovrättsdomares årsmöte i Jönköping d. 22 maj 1937. På några punkter har föredraget närmare utarbetats.

mare med de 5 försvunna häradshövdingtjänsterna, inskränker sig ökningen ordinarie befattningar inom denna kategori till 8.
    I själva verket har befordringsposterna för de unga hovrättsjuristerna emellertid ökat i högre grad än så. År 1922 funnos under Svea hovrätt 13 vice häradshövdingar, under Göta hovrätt 11, under Skånska hovrätten 6, summa 30 aspiranter på häradshövdingtjänst utanför hovrättsjuristernas krets. Dessa äro alldeles borta nu; endast två titulärvicehäradshövdingar under Svea hovrätt torde återstå att befordra till häradshövdingar. Härefter stå alla häradshövdingtjänster öppna för hovrättsjuristerna; de mindre domsagorna torde komma att besättas med hovrätternas assessorer.
    Hade antalet unga hovrättsjurister varit oförändrat, så skulle alltså utvecklingen ha medfört icke oväsentligt ökade utsikter för dessa till uppnående av ordinarie ämbeten. Emellertid befinner sig antalet aspiranter på ordinarie domarämbete i successiv stegring.
    1922 voro assessorerna: i Svea hovrätt 29, i Göta hovrätt 11, i Skånska hovrätten 10, summa 50. 1935 och 1936 voro de i Svea hovrätt 41, i Göta 12, i Skånska 14, summa 67, alltså en ökning med 17, som emellertid 1937 åter reducerades med 9 till 8 på grund av det då tillkomna antalet nya ordinarie hovrättsråds- och revisionssekreterartjänster. Om denna ökning kan betraktas som normal, är däremot det nytillkomna stora antalet fiskalsprövade domsagosekreterare som kräva befordran ägnat att försämra befordringsutsikterna för den enskilde. Väl kunde det synas som om tillkomsten av denna kategori extra domare icke skulle ha minskat utsikten att nå fram till ordinarie befattning i hovrätt eller häradsrätt, då antalet nytillkomna¹ sekreterare ju på ett ungefär motsvarar de gamla vice häradshövdingarna. Emellertid föreligger den skillnaden, att medan i genomsnitt endast ett fåtal nya vice häradshövdingar årligen tillkommo, sekreterarna nyrekryteras med omkring en tredjedel om året. Därtill kommer att den numera i verkligheten obligatoriska sekreterartjänstgöringen ju måste hava till följd en försening åtminstone i fråga om befordran till assessor, ungefär motsvarande sekreterartidens längd. En viss förskjutning av tiden för assessorsutnämningen har av skilda orsaker redan ägt rum. Sålunda hade 

av 1922 års	av 1937 års
50 assessorer	58 assessorer
2	-	förordnats vid 28 års ålder
5	-	förordnats vid 29 års ålder
6	-	förordnats vid 30 års ålder
20	5	förordnats vid 31 års ålder
9	16	förordnats vid 32 års ålder
3	20	förordnats vid 33 års ålder
1	14	förordnats vid 34 års ålder
4	3	förordnats vid 35 års ålder eller äldre

 

    ¹ Utöver de förutvarande biträdande domarbefattningar som ombildats till sekreterarbefattningar.

    I de olika hovrätterna var utnämningsåldern för 1937 års assessorer följande:

Ålder	Svea hovrätt	Göta hovrätt	Skånska hovrätten	S:a
31 år	2	-	2	5
32 år	11	2	3	16
33 år	12	5	3	20
34 år	5	4	5	14
35 år eller äldre	2	1	-	3
S:a	33	12	13	58

    Att hovrättsaspiranternas väg till assessorsförordnandet något förlängts kan icke sägas enbart vara av ondo. Förr i världen gick det säkerligen alldeles för fort att nå fram till den viktiga beställningen som adjungerad ledamot i hovrätt, där man vid 27 års ålder kunde sitta och korrigera sina gamla chefer, häradshövdingarna, vilkas oavlönade biträden man varit bara något år tillbaka i tiden. Underrättsutbildningen för hovrättsjuristerna var alldeles otillräcklig, då de s. k. tingshästarna och domsagonotarierna lade beslag på alla domarvikariat. Den sekreterartjänstgöring under fulla tre år, vilken numera åtminstone i Skånska hovrätten som regel kräves av varje aspirant på adjunktion, utgör en för den blivande hovrättsjuristen utomordentligt värdefull utbildning, som det allmänna har igen i de unga hovrättsdomarnes större mognad och livserfarenhet. Ur det allmännas synpunkt torde alltså icke kunna klagas över det nya systemets verkningar. Det aktuella spörsmålet är hur den förlängda vägen till assessorsförordnandet skäligen skall kompenseras genom fastare anställning och förbättrade löner för fiskalerna, vilket synes vara ett berättigat krav från hovrättsaspiranternas sida.
    Förordnandet till extra fiskal eller till domsagosekreterare innebär för närvarande icke för den enskilde någon trygghet för fortsatt befordran på domarbanan. Visserligen föregås första fiskalsförordnandet alltid av en omsorgsfull prövning från hovrättens sida av vederbörandes duglighet. Det är emellertid icke gärna möjligt att betaga hovrätten befogenheten att även därefter avklippa fortsatt hovrättstjänstgöring, om det befinnes att hovrätten misstagit sig. Sedan hovrätten under någon tid prövat vederbörande i fiskalsarbete borde emellertid någon form kunna utfinnas för ett mera definitivt godkännande av aspiranten till befordran på domarbanan. I Skånska hovrätten har man i detta avseende sedan gammalt begagnat sig av åtgärden att hovrätten till e. o. fiskal förordnat den som hovrätten ansett tillräckligt fiskalsprövad för att kunna giva honom en bekräftelse på hans utsikter till befordran. Jag kan icke heller nu erinra mig något fall då en e. o. fiskal mot sin vilja fått lämna domarbanan. Efter någon kortare tids adjunktion brukar hovrätten likaledes till e. o. assessor antaga vederbörande fiskal, vilket anses innebära godkännande som ledamot. Dessa »e. o.» befattningar äro emellertid endast kända för statskalendern, men ej för arbetsordningen. Ett författningsenligt stöd

för erhållet godkännande till befordran på domarbanen kunna däremot domsagosekreterarna med fog utläsa ur 10 § domsagostadgan, som bl. a. stadgar att till sekreterare endast får förordnas den som av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Denna bestämmelse har tillkommit i syfte att förhindra ett utsändande som sekreterare av icke tillräckligt prövade aspiranter. Hovrätt är alltså författningsenligt pliktig att behålla aspiranten så länge under prövning i hovrätten, att det första sekreterarförordnandet kan betraktas som ett verkligt godkännande till domarbefordran från hovrättens sida. Det allmänna har ur olika synpunkter samma intresse som de unga själva att hålla denna bestämmelse levande.
    Skulle den utsikt till befordran gäckas, som sekreterarförordnandet sålunda innebär, kan aspiranten emellertid icke författningsenligt göra några anspråk gällande. Det förtjänar därför — både i individernas och i det allmännas intresse — övervägas, huruvida icke i hovrätternas arbetsordningar kunde vid något bestämt befordringsdatum knytas viss företrädesrätt till fortsatt förordnande i hovrätt eller som sekreterare i domsaga i analogi med vad som hittills gällt beträffande assessor och tidigare även beträffande vice häradshövding. Sedan genom årets riksdagsbeslut på K. M:ts förslag efter hovrätternas initiativ numera ordnats så, att fiskal eller sekreterare inom en skälig tid — som det ligger i vederbörande hovrätts hand att reglera genom att låta fiskalsaspiranterna fullgöra fiskalstjänstgöring under sammanlagt sex månader innan de utsändas som sekreterare — kan erhålla uppflyttning från 15:e till 21:a löneklassen, skulle jag vilja framkasta den tanken, om icke till nämnda uppflyttning borde knytas det slutliga godkännandet som fiskal. Det skulle då kunna ordnas så, att hovrätterna bemyndigades att till fiskal i hovrätten antaga den som hovrätten funne därav förtjänt och som tillika innehade de tjänstgöringsmeriter vilka nu författningsenligt fordras för uppflyttning i 21:a löneklassen. Dylik uppflyttning skulle i så fall ske i den form att vederbörande antogs till fiskal. Nu kan invändas att i en större hovrätt, särskilt Svea, det icke är möjligt att efter sex månaders prövning definitivt godkänna aspirant till befordran. Förslaget går emellertid ut på en prövningstid av allra minst två år från det att tjänstgöringen i hovrätt började. Tidigare kan ju icke en uppflyttning i B 21 komma.¹ I många fall vet hovrätten efter några få fiskalsföredragningar bestämt besked huruvida vederbörande lämpar sig. Skulle i tveksamma fall sex månaders fiskalsföredragning ej förslå, möter intet hinder att låta vederbörande fortsätta fiskalstjänstgöringen den erforderliga tiden — där hovrätten ej finner sin tvekan böra föranleda att mindre tvivelaktiga aspiranter få företräde.
    Det åvägabragta samarbetet i rekryteringsavseende mellan hovrätterna och stadsdomstolarna måste medföra en viss avgång av godkän-

 

    ¹ Enligt arbetsordningarna bör första fiskalsförordnandet meddelas tidigast efter 6 månaders tjänstgöring i hovrätten. Härefter skola ett och ett halvt års meriterande förordnanden insamlas innan uppflyttning kan ske från B 15 till B 21.

da fiskaler till befattningar vid dessa domstolar. Inom en nära framtid kommer också otvivelaktigt att vid häradsrätterna inrättas nya ordinarie befattningar till vilka en liknande avgång kan ske. I avbidan å förestående utredning härom bör måhända anstå med förverkligandet av en fastare anknytning till hovrätterna av samtliga godkända fiskaler i löneklass B 21. Utan avbidan härå bör däremot frågan om en kompensation i lönehänseende för den försenade assessorsbefordran i samband med en fastare anställning av de äldsta fiskalerna vinna sin lösning. Möjligen skulle detta kunna ske efter följande linjer. De nuvarande ordinarie fiskalstjänsterna, vilka f. n. nästan samtliga stå vakanta, ombildas till förste fiskalsbefattningar, en på varje division, vilka beklädas med de äldsta aspiranterna på assessorsbefordran. I analogi med assessorernas företrädesrätt till adjunktion erhålla förste fiskalerna företrädesrätt (efter assessor) till fiskalstjänstgöring i hovrätt. Med anställningen förenas pensionsrätt enligt samma regler som för assessor. När förste fiskal adjungeras som ledamot i hovrätten, behåller han ställningen som förste fiskal; han lämnar den först vid utnämning till assessor. De nuvarande äldre fiskalerna tillhöra löneklass B 21, de yngre adjunkterna B 26; förste fiskal borde placeras i lönegrad B 24. När förste fiskal uppbär lön på grund av annat förordnande, t. ex. som adjungerad ledamot, går förste fiskalslönen till äldste tjänstgörande fiskal, förutsatt att denne under minst 3 år tillhört löneklassen B 21. Härigenom skulle bl. a. de s. k. strö- eller stänkadjunkterna komma i en förbättrad löneställning under de tider då de ej hava adjunktion. Av särskilt värde för det allmänna skulle den effekt av det skisserade förslaget bliva, att utöver assessorerna ett antal adjungerade ledamöter motsvarande antalet divisioner i varje hovrätter hölle en anställningsform snarlik ordinarie tjänstemans och därmed en självständigare ställning som domare.

K. Schlyter.