Trafikförsäkringsanstalternasnämnd. För trafikförsäkringsanstalterna fastställde K.M:t i juni 1935 nya koncessionsvillkor att gälla fr. o. m. d. 1 jan. 1937. Dessa villkor innefatta bl. a. åläggande för anstalterna att tillsammans upprätta och bekosta en för dem och deras organ, föreningen för gemensamt lagenligt trafikförsäkringsansvar, gemensam nämnd, till vilken vid godvilliga uppgörelser viktigare ersättningsfrågor, som angivas i av K. M:t godkänt reglemente för nämnden, skola för yttrande hänskjutas, innan erbjudande om uppgörelse lämnas ersättningstagaren.
    I »reglemente för trafikförsäkringsanstalternas nämnd», fastställt av K. M:t d. 24 jan. 1936, angives vilka fall, som skola hänskjutas till nämnden, dess sammansättning, m. m. Sålunda stadgas bl. a. att nämnden har till uppgift att till trafikförsäkringsanstalt eller föreningen avgiva yttrande beträffande vissa utom rättegång uppkommande frågor om ersättning enligt lagen om trafikförsäkring å motorfordon, nämligen frågor om 

   a) ersättning för invaliditet eller för sådant lyte eller annat stadigvarande men, som icke inverkar på den skadades arbetsförmåga, men som är av svårare art, eller för förlust av försörjare; dock att då fråga är om avslag å framställning om sådan ersättning nämnden har att avgiva yttrande endast om avslaget skulle grundas på att invaliditet ej förefinnes eller är för ringa att föranleda ersättning eller att lyte eller men, som nyss nämnts, ej förefinnes eller, vid anspråk på ersättning för förlust av försörjare, att den ersättningssökande icke genom dödsfallet kommit att sakna erforderligt underhåll;

    b) slutlig ersättning i fall, där vid tiden för uppgörelsen synes sannolikt,att invaliditet eller sådant lyte eller men, som nyss nämnts, kommer attföreligga;

    c) ersättning vid utbyte av förlikningsvis tillerkänd livränta mot kapital eller mot livränta på kortare tid. 

Utan hinder av vad under a) sägs behöva icke till nämnden för yttrande hänskjutas ärenden angående ersättning eller avslag vid invaliditet, där med stöd av läkarutlåtande nedsättningen av den skadades arbetsförmåga efter upphörandet av det akuta sjukdomstillståndet av anstalten eller föreningen efter hörande av dess läkare anses icke överstiga 5 %.

    Där beträffande ersättning för invaliditet eller för förlust av försörjare av slag eller uppgörelse mot slutkvitto redan skett, men ersättningsfrågan ånyo uppkommer till behandling på den grund att nya omständigheter tillkommit, skall med avseende å frågans hänskjutande till nämnden för yttrande vad ovan sagts äga motsvarande tillämpning.

    Nämnden skall bestå av åtta ledamöter, av vilka fyra samtidigt tjänstgöra. Ordföranden och ytterligare en ledamot skola vara rättsbildade med insikter i de frågor, vilka falla inom nämndens verksamhet. Övriga ledamöter skola äga ingående erfarenhet i skaderegleringsarbetet inom trafikförsäkringen. För de rättsbildade ledamöterna skola finnas två ersättare med enahanda utbildning och insikter. I nämndens sammanträden skola, för att nämnden skall vara beslutmässig, förutom de rättsbildade ledamöterna eller ersättarna, två av de övriga ledamöterna deltaga. Nämndens ordförande förordnas av K. M:t. Övriga ledamöter och ersättare väljas av en för detta ändamål av anstalterna utsedd kommitté och skola valen godkännas av försäkringsinspektionen. Till nämndens förfogande skall finnas en sekreterare, som skall vara rättsbildad med insikter i de frågor, vilka falla inom nämndens verksamhet. Nämnden äger tillkalla trafiktekniskt och medicinskt sakkunniga.
    Såsom av ovanstående framgår är det endast i vissa ärenden rörande personskador, som nämnden har att avgiva yttrande, vare sig det nu gäller invaliditet (över 5 %) eller lyte eller annat stadigvarande men av svårare art eller då fråga är om ersättning för förlust av försörjare. Till nämnden höra däremot icke frågor om avslag å ersättningsanspråk på den grund att skadeståndsskyldighet ej åvilar någon, för vilken anstalten bär trafikförsäkringsansvaret (ansvarighetsfrågan).
    Nämndens yttrande skall enligt koncessionsvillkoren inhämtas där fråga är om godvillig uppgörelse. Uttrycket i reglementet »utom rättegång» blott understryker bestämmelsen härom. Har den ersättningssökande eller anstalten hänskjutit ersättningsfrågan till domstols avgörande, står nämnden utanför. Men i alla de fall, där — även efter det talan vid domstol anhängiggjorts — uppgörelse i godo ifrågasättes, skall med stöd av koncessionsvillkorens bestämmelse i denna del nämndens yttrande inhämtas.
    I koncessionsvillkoren stadgas vidare att ärende skall hänskjutas tillnämnden, innan erbjudande om uppgörelse lämnas ersättningstagaren. I den utredning, som föregick nämndens tillkomst, framhölls önskvärdheten av att de ärenden varom nu är fråga bleve föremål för en så långt möjligt enhetlig behandling. För att ett yttrande från nämnden skall bliva av något verkligt värde för anstalterna böra de icke dessförinnan genom att erbjuda ersättning med visst belopp eller genom att delgiva ersättningstagaren sin ställning till beloppets storlek hava bundit sig, antingen det är fråga om invaliditetsprocenten eller den arbetsförtjänst, efter vilken livränta eller, vid dödsfall, underhållsbidraget bör utgå. Ett annat förfarande från anstaltens sida kunde, för den händelse utlåtandet från nämnden icke skulle överensstämma med anstaltens mening i ärendet, medföra vissa svårigheter för anstalten.

Innan ärendet överlämnas till nämnden, bör föreligga allt det material, på vilket nämnden skall grunda sitt utlåtande. Däribland givetvis också ersättningssökandens yrkande och all den utredning, varpå han vill stödja sina ersättningsanspråk.
    Anstalterna äro icke bundna att följa den mening, varåt nämnden i sitt yttrande givit uttryck. Något hinder för anstalterna att vid erbjudandet om godvillig uppgörelse åberopa nämndens yttrande finnes icke. Om sådan uppgörelse, efter det nämndens yttrande inhämtats, icke kommer till stånd och ersättningsfrågan därför hänskjutes till rättslig prövning, torde det enligt vad nämnden meddelat anstaltern avara lämpligt att nämndens yttrande företes inför domstolen.
    Vid nämndens verksamhet torde man kunna knyta den förhoppningen att rättegång om skadeersättning på grund av trafikförsäkring skall i långt större utsträckning än hittills kunna undvikas — ett önskemål såväl för domstolarna som med tanke på de ersättningssökandes eget bästa och de försäkringspliktigas kostnader för försäkringen. Vetskapen hos den skadeståndssökande — och ej minst hos den som eventuellt söker vara honom behjälplig i skadeståndssaken — att ersättningsfrågan skärskådas av en opartisk och sakkunnig nämnd borde merendels kunna inverka därhän, att rättegång angående ersättningen anses onödig.
    Nämnden torde framdeles, sedan större erfarenhet vunnits av dess verksamhet och därest intresse därför kan visa sig förefinnas, komma att taga under övervägande att genom referat eller på annat sätt bringa till vidare kännedom innehållet i de yttranden nämnden avgivit i ärenden av mera allmänt intresse.

Edward Henning.