Lönereglering för häradshövdingarna. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anförde i konselj d. 18 juni 1937 efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
    »Enligt gällande lönesystem uppbär häradshövding dels fast lön och tjänstgöringspenningar jämte dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk fastställda grunder och dels sportler i form av expeditionslösen. I egenskap av stämpelförsäljare uppbär häradshövding därjämte stämpelprovision. Vidare utgå till häradshövdingarna i vissa domsagor partiell löneförbättring och förvaltningsbidrag med varierande belopp ävensom till häradshövdingarna i samtliga domsagor utom fyra ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande. Med rätten till sportler följer skyldighet för hä-

NOTISER. 553radshövdingen att bestrida en väsentlig del av domsagans förvaltningskostnader.
    Ifrågavarande lönesystem, vilket grundar sig på en år 1874 genomförd lönereglering, är ur allmän löneteknisk synpunkt föråldrat och har så småningom kommit att verka ojämnt. Påfallande äro de stora olikheterna mellan domsagorna i sportelintäkter; dessa olikheter kunna icke sägas svara mot skiftningarna i arbetsbördan. Erinras må vidare, att vid inteckningsförnyelsernas avskaffande häradshövdingarna — liksom andra i berörda hänseenden sportelberättigade — ansågos böra beredas gottgörelse för den lösenförlust reformen beräknades komma att åsamka dem. Så länge i samband med det nuvarande sportelsystemet det ekonomiska ansvaret för domsagornas förvaltning principiellt ligger på häradshövdingarna, försvåras ock ett tillfredsställande ordnande av såväl de rättsbildade som de icke rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden.
    Att upptaga frågan om en revision av förevarande avlöningssystem synes ej längre böra uppskjutas. Härför talar jämväl det skälet, att den åtminstone i princip synes böra hava vunnit sin lösning innan den nya rättegångsordningen införes. Enligt vad jag inhämtat kan processlagberedningens förslag till lagbestämmelser angående det blivande rättegångsväsendet beräknas bliva framlagt under loppet av år 1938.
    En lönereglering för häradshövdingarna bör tydligen innefatta en övergång till ett lönesystem utan sportler. En följd härav blir att domsagoförvaltningen måste helt förstatligas, i den mån det icke tillkommer de tingshusbyggnadsskyldiga att sörja för densamma. Beträffande löneställningen för häradshövdingarna må framhållas att den omständigheten, att häradshövdingarnas verksamhet uppenbarligen är av stor betydelse för rättsvården och att det därför är av vikt att för häradshövdingtjänsterna förvärva skickliga domare, bör beaktas vid avvägningen av häradshövdingarnas löner i förhållande till lönerna inom domstolsväsendet i övrigt och inom förvaltningen. Med hänsyn till domsagornas växlande storlek och häradshövdingarnas på grund därav skiftande arbetsbörda och ansvar torde löneförmånerna icke kunna bestämmas lika för alla häradshövdingar utan torde en viss differentiering få ske av löneförmånerna i de olika domsagorna.
    Med spörsmålet om en lönereglering för häradshövdingarna sammanhänga frågorna om de rättsbildade och de icke rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden samt om det antal dylika befattningshavare av olika slag, som är erforderligt å de olika domsagokanslierna. Även dessa frågor böra sålunda i detta sammanhang göras till föremål för utredning.
    Utredningen, vilken torde böra anförtros åt särskilda utredningsmän, synes i erforderlig utsträckning böra verkställas under samråd med processlagberedningen och 1936 års lönekommitté.»
    K. M:t bemyndigade därefter justitieministern att tillkalla sakkunniga förutredning angående frågorna om lönereglering för häradshövdingarna på grundval av sportlernas avskaffande och om de rättsbildade och de icke rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden samt om behovet av dylika biträden i de olika domsagorna.

 

36—Svensk Juristtidning 1937.

554 NOTISER.    Med stöd av detta bemyndigande har justitieministern d. 3 juli 1937 såsom sakkunniga tillkallat generaldirektören Erik Stridsberg, ordf., häradshövdingen Björn Zetterstrand, ledamöterna av riksdagens I kamm. lantbrukaren J. F. Domö och lantbrukaren P. J. Gustafsson i Benestad samt ledamöterna av riksdagens II kamm. riksgäldsfullmäktigen C. H. Andersson i Rasjön och riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson. Till sekr. har utsetts assessorn i Svea hovrätt Bertil Hagström.