Lagen om ungdomsfängelse d. 15 juni 1935 (nr 343) och den nya lagen om tvångsuppfostran d. 13 mars 1937 (nr 75) hava trätt i kraft d. 1 jan. 1938 (SFS nr 938; se SvJT:s lagsaml. s. 116).
    Lagen om ungdomsfängelse äger allenast tillämpning å brott begånget efter d. 1 jan. 1938. För ungdomsfängelses ådömande förutsättes i fråga om den brottsliges ålder, att han vid domens meddelande fyllt 18 år och att brottet begåtts innan han fyllt 21 år. När förutsättningarna eljest äro för handen, skall till ungdomsfängelse dömas, där brottets beskaffenhet samt den brottsliges personliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt giva skälig anledning antaga, att han är i behov av och mottaglig för sådan fostran och utbildning som avses med ungdomsfängelse, samt med hänsyn till sålunda och eljest föreliggande förhållanden ungdomsfängelse finnes lämpligare än annat straff. (Jfr GOLL, För vilka förbrytare är ungdomsfängelse avsett? SvJT 1935 s. 377, och STRAHL, Den nya straffarten ungdomsfängelse, SvJT 1936 s. 213).
    I cirkulär till länsstyrelserna d. 10 dec. 1937 har K. M:t bl. a. bestämt, att ungdomsfängelse skall verkställas, när fråga är om män, i en vid kronohäktet i Nyköping anordnad mottagnings- och övervakningsavdelning ävensom i fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs i Östergötlands län samt, när fråga är om kvinnor, i en vid centralfängelset i Växjö anordnad mottagnings- och övervakningsavdelning ävensom i en vid svenska diakonisällskapets anstalt å Viebäck i Jönköpings län inrättad avdelning; att de som dömts till ungdomsfängelse skola föras, män till kronohäktet i Nyköping och kvinnor till centralfängelset i Växjö; samt att protokoll, utslag och akt, som jämlikt § 20 tredje eller fjärde stycket K. F. d. 7 dec. 1883 ang. expeditionslösen enligt lydelsen i K. K. d. 10 dec. 1937 (nr 943) kommit länsstyrelse tillhanda, skola, när ungdomsfängelse ådömts, så snart ske kan översändas till den anstalt dit den dömde föres.

 

    Landsfiskals- och stadsfiskalsutredningen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet K. G. Westman, anförde till statsrådsprotokollet d. 17 dec. 1937 bl. a. följande.
    »K. M:t tillsatte den 15 juni 1935 en kommitté med uppdrag att, i anslutning till de av samma års riksdag godkända grunderna för en omorganisation av landsfogdebefattningarna och i samråd med processlagberedningen, verkställa utredning angående en omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna och därmed sammanhängande frågor. Kommittén jämte vissa sakkunniga, som tillkallats att överlägga med kommittén i särskilda frågor, avgav den 24 oktober 1935 en promemoria i ämnet (statens offentliga utredningar 1935:57).

    I promemorian, vilken närmast hade karaktär av ett principbetänkande, upptogs en tidigare framförd tanke att landsfiskalernas arbetsuppgifter skulle uppdelas å två skilda slag av befattningshavare på det sätt, att landsfiskalerna skulle bibehållas såsom åklagare samt lokala ordnings- och kriminalpolischefer, medan utsökningsgöromålen, däri inbegripet även indrivning och redovisning av skatter och böter, skulle överflyttas på nya lokala befattningshavare, förslagsvis benämnda häradsfogdar. I stad skulle i princip finnas stadsfiskal med uppgift att vara lokal åklagare och polischef. I ett vid promemorian fogat särskilt yttrande förklarade sig tre av de i ärendets behandling deltagande icke kunna för närvarande bestämt förorda tudelningsförslaget beträffande landsfiskalsbefattningarna.
    Sedan efter remiss åtskilliga myndigheter och sammanslutningar avgivit yttranden över promemorian, har med ytterligare utredning i ämnet fått anstå.
    K. M:t har sedermera den 28 februari 1936 tillsatt en kommitté, benämnd 1936 års uppbördskommitté, med uppdrag, bland andra, att utreda frågan rörande sättet för debitering, uppbörd och indrivning av utskylder. I chefens för finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättande uttalades bland annat, att vid utredningen kontakt borde sökas, förutom med vissa andra sakkunniga, jämväl med de sakkunniga som komme att tillkallas för fortsatt utredning angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna.
    I skrivelse till K. M:t den 5 juni 1937 (nr 424) har riksdagen anhållit om vidtagande av sådana åtgärder att förslag till reform beträffande landsfiskaler, stadsfiskaler och med dem jämställda åklagare måtte skyndsammast möjligt föreläggas riksdagen.
    Frågan om en omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna måste anses stå i det samband med den uppbördsreform, varom utredning pågår, att den icke lämpligen bör lösas fristående. Då enligt vad jag inhämtat uppbördskommitténs arbete numera fortskridit så långt, att det av chefen för finansdepartementet åsyftade samrådet lämpligen kan äga rum, torde utredningen rörande landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna nu böra återupptagas.
    Vid den fortsatta utredningen bör det resultat, vartill 1936 års uppbördskommitté må hava kommit i fråga om handhavandet av utsökningsgöromålen på landsbygden, beaktas. Skulle det befinnas, att landsfiskalernas arbete med indrivning och redovisning av skatter och böter kan i avsevärd utsträckning förenklas och att en tudelning av landsfiskalsbefattningarna, på sätt i förenämnda promemoria förordades, för den skull icke bör komma till stånd, bör övervägas, om och i vad mån särskilda åtgärder erfordras för att vinna en ändamålsenlig anordning med avseende å åklagargöromålens handhavande.»
    Angående de tillkallade sakkunniga se SvJT 1938 s. 103 och nedan s. 180.