Förslag till civillagbok för Estland. De baltiska staterna ha allt sedande vunnit inre lugn efter revolutionskrigen bedrivit ett mycket energiskt lagstiftningsarbete, där det först och främst gällt att åstadkomma en enhetlig privaträtt.2 För icke länge sedan förelåg som resultat av detta arbete en ny civillagbok i Lettland.3 I Estland föreligger sedan 1935 ett förslag till civillagbok, vilket under senare tid varit föremål för kritik och yttranden från skilda håll och som efter en nu pågående sista bearbetning snart kan

 

1 SCHMEDEMAN, Kongl. stadgar etc., Sthm 1706, s. 580.
2 Jfr SvJT 1936 s. 557.
3 Se härom SvJT 1937 s. 878.

22—387004. Svensk Juristtidning 1938.

330 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.förväntas bliva gällande lag. Särskilda förtjänster vid lagutkastets författande ha inlagts av professorn i Dorpat J. ULUOTS.1
    Genom den nya lagen skall hela den äldre civillagstiftningen upphävas. Detta kommer självfallet att innebära en väldig omvälvning, särskilt för landsdelar och folkgrupper, som f. n. leva under tillämpningen av sådan utpräglad partikularrätt, som icke kunnat få göra sig gällande vid den nya lagens utarbetande. Största möjliga hänsyn har emellertid, för att underlätta övergången från gammalt till nytt, tagits till de båda huvudkällorna för den äldre rätten, nämligen den baltiska provinsialrätten av 1864 och den tsarryska civilrätten, det s. k. tionde bandet (d. v. s. av den ryska lagsamlingen). I valet mellan att antaga en främmande civillagbok och att nyskapa en sådan på grundvalen av inhemsk äldre rätt beslöt man sig alltså för det senare alternativet. Detta hindrar icke, att lagförslaget i mycket stor utsträckning dragit nytta av främmande rätt, först och främst den tyska och schweiziska civilrätten samt polska, ungerska och franska civillagutkast, men även svensk och finsk rätt.2
    Lagutkastet innehåller 2,127 paragrafer och är indelat i fem böcker, en allmän del, familjerätt, arvsrätt, sakrätt och »skuldrätt». När det gäller civilrättens allmänna läror och centrala delar av sak- och obligationsrätten, har man ganska genomgående kunnat bevara den baltiska privaträttens normer. Så synes vara fallet vad beträffar avtalsläran i utkastets allmänna del. Denna har i övrigt vidsträckt betydelse för privaträtten i dess helhet; den innehåller sålunda vissa bestämmelser om författarrätt och namnrätt (därvid skydd skänkes även åt konstnärsnamn) samt om associationsrättens huvudgrunder.
    Den svenska rättens inflytande gör sig gällande inom familjerätten, som beträffande äkta makars rättsställning under beaktande av de i vår giftermålsbalk lagfästa grundsatserna radikalt bryter med ännu gällande estnisk rätt, vilken skänker mannen en helt dominerande ställning i äktenskapet. Enligt arvsrättsutkastet får äkta makes arvsrätt vika för samtliga arvsberättigade släktingars. De arvsberättigade släktingarnas grupp innefattar icke endast kusiner utan jämväl nästa parentel: föräldrars föräldrars föräldrar och deras avkomlingar. Härefter tar äkta make arv och därnäst staten. Sakrätten och »skuldrätten» bygga, som redan framhållits, nästan uteslutande på äldre rätt. Lagens betydelse i dessa stycken blir därför mindre reformerande än förenhetligande och klarläggande. I ett och annat avseende göra sig emellertid även här främmande, däribland även svenska, inflytelser gällande.
    Den varsamhet, varmed lagutkastets författare på som det synes goda grunder gått till väga, utesluter förekomsten i detsamma av några revolutionerande nyheter på privaträttens område. Tillkomsten av en modern och redig civillag har emellertid för det estniska folket en betydelse, som knap-

 

1 Se om lagutkastet v. NOTTBECK i Zeitschrift fur osteuropäisches Recht, H. 5, s. 269, 1937.
2 Om svenska inflytelser på den estniska rätten, se LEESMENT i Svio-Estonica 1937 och ovan s. 325. — Ett intressant men ännu föga belyst ämne är inflytandena från äldre, under 16- och 1700-talen i Balticum gällande svensk rätt på 1864 års privaträttskodifikation och genom denna på rättstillståndet i Balticum av i dag.

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 331past kan överskattas. Även grannfolken ha anledning att med tillfredsställelse notera de lättnader för samfärdseln i vidsträckt mening, som den nya lagstiftningen måste medföra.

H. E.