Förmynderskapsvården i Stockholm. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet K. G. Westman har d. 12 mars 1938 i ett yttrande till statsrådsprotokollet upptagit frågan om förmynderskapsvården i Stockholm. Efter att ha lämnat en redogörelse för gällande lagstadganden i ämnet, anför dedepartementschefen:
    »Förhållanden som tid efter annan framträtt med avseende å förmyndarvården i Stockholm synas giva anledning att till undersökning upptaga frågan om en omorganisation med avseende å såväl den rättsliga som den bokföringsmässiga kontrollen över förmyndarnas verksamhet.
    Ett utmärkande drag för förmynderskapskontrollens anordnande i Stockholm är dess koncentration i praktiken till en och samma myndighet. Fördelarna härav böra visserligen icke underskattas men å andra sidan synes denna anordning, sådan den nu är utformad, vara ägnad att minska kontrollens effektivitet. Enligt förmynderskapslagen skall den närmaste kontrollen över förmyndarna utövas av överförmyndaren och denne skall i sin tur stå under uppsikt av rätten. I Stockholm, där rätten själv i egenskap av förmyndarkammare utövar överförmyndarens funktioner, kommer den i förmynderskapslagstiftningen föreskrivna övervakningen av överförmyndarnas verksamhet ej till stånd. Möjligen skulle kunna sägas, att assessorerna i förmyndarkammaren närmast motsvara överförmyndarna och att en viss kontroll över deras verksamhet utövas av förmyndarkammaren eller rätten. Men då assessorerna själva äro ledamöter av både förmyndarkammaren och rätten, torde befogade erinringar kunna riktas mot sättet för denna kontrolls anordnande. Det synes ock kunna ifrågasättas, huruvida icke assessorernas möjlighet att till förmyndarkammarens kollegiala behandling hänskjuta frågor, i vilka de äro tveksamma, kan vara ägnad att minska ansvarskänslan.
    Här må även anmärkas, att det i viss utsträckning synes ha förekommit, att ledamöter av rådhusrätten förordnats till förmyndare eller god man, då någon närstående person icke kunnat ifrågakomma. Det kan emellertid, särskilt ur kontrollens synpunkt, knappast anses förenligt med god ordning inom förvaltning och rättsskipning, att ledamöterna i förmynderskapsdomstolen överlämna dylika uppdrag åt sina kolleger.
    Man har visserligen inom Stockholms rådhusrätt haft sin uppmärksamhet riktad på förhållandena inom förmyndarkammaren och framlagt vissa reformförslag rörande denna. Då emellertid en allmän utredning om behovet av ändringar i gällande bestämmelser och deras reformering torde vara påkallad, synes ett ingripande från Kungl. Maj:ts sida i förevarande fråga böra ske, detta även med hänsyn därtill, alt för en tillfredsställande lösning av hithörande spörsmål torde erfordras lagändring.

    Vid förmynderskapslagens tillkomst år 1924 var avsett att förmyndarvården i Stockholm efter en övergångstid skulle anordnas på samma sätt som i riket i övrigt med rådhusrätten som övervakare av överförmyndarnas verksamhet. Måhända bör denna tanke i princip fullföljas. Detta torde kunna ske utan att därför förmyndarvården i Stockholm organiseras helt på samma sätt som i riket i övrigt. Otvivelaktigt skulle exempelvis en anordning innebärande överförmyndaruppgifternas anförtroende åt fast anställda tjänstemän, som helt ägnade sig däråt, medföra beaktansvärda fördelar i en stad av Stockholms storlek med där anhopade förmögenhetsvärden. Jag vill emellertid icke nu taga närmare ståndpunkt till frågan om förmyndarvårdens i Stockholm lämpliga organisation. Denna fråga synes i hela sin vidd böra överlämnas att förutsättningslöst utredas av särskilda sakkunniga.
    I detta sammanhang synes även böra övervägas frågan om lämpligheten av att befattningshavare vid rådhusrätten av denna förordnas att vara boutredningsman.
    Uppmärksamhet synes även böra ägnas frågan huruvida nu gällande kontrollbestämmelser rörande redovisningen av till rådhusrätten inbetalda arvsskattemedel äro tillfredsställande och om införande av skärpta föreskrifter beträffande kontrollen över medelsförvaltningen.»
    Med stöd av erhållet bemyndigande har departementschefen d. 28 mars 1938 tillkallat ordföranden i arbetsdomstolen f. d. justitierådet Arthur Lindhagen och advokatfiskalen i Svea hovrätt Ernst Aderlund att inom departementet biträda med utredning angående omorganisation av förmynderskapsvården i Stockholm och övriga i statsrådsanförandet berörda förhållanden.