JAN ERIC ALMQUIST. Handlingar rörande 1642 års lagkommission, dess förutsättningar och verksamhet. Med inledning och kommentar. Lund & Leipzig 1937. Gleerup & Harrassowitz 164 s. Kr. 5.00.

 

    Professor Jan Eric Almquist fortsätter sitt betydelsefulla arbete att samla och kommentera det svenska 1600-talets lagstiftande verksamhet. Senast föreligger i Lunds universitets årsskrift för år 1937 ovannämnda publikation rörande 1642 års lagkommission.
    Först några ord om århundradets föregående arbete på jurisdiktionens område. Redan i början av 1600-talet hade ju Karl IX föranstaltat om en lagrevision; från denna härstamma de bekanta »Karl IX:s lagförslag» och »Rosengrenska lagförslaget». Så följde den tryckta utgåvan av Kristoffers landslag (1608) och stadslagen (1618). Av största betydelse blev givetvis också upprättandet av de fyra hovrätterna. Kungl. Maj:ts svar på dessas förfrågningar angående lagtolkningen blevo ofta normerande för en enhetlig praxis åtminstone inom respektive jurisdiktionsområden. Omsider beslöt regeringen utreda vissa frågor genom särskilt tillsatta delegationer från den finländska och de svenska hovrätterna, vilket till en början skedde i samband med ständernas sammankomster. 1642 tillsattes en större delegation, som bestod av representanter icke bara för hovrätterna utan även för underrätterna såväl på landet som i staden. Det är denna kommissions tillkomst och verksamhet, som behandlas i förevarande arbete.
    Arbetet består av en historisk inledning, en matrikel över kommissionens medlemmar samt tre avdelningar av publicerade handlingar.
    I den historiska inledningen redogöres bland annat för en del av de inom kommissionen behandlade spörsmålen mot bakgrunden av rådande politiska och personliga förhållanden. Särskilt må nämnas den intressanta redogörelsen för frågan om kusiners rätt att ingå äktenskap.
    Matrikeln över kommissionens medlemmar omfattar i allmänhet endast uppgifter för tiden före 1643. Det hade nog varit önskvärt, om även senare data hade medtagits eller i allt fall hänvisningar lämnats till den tryckta litteraturen. I sin förut utgivna publikation »Förarbetena till Sveriges rikes lag 1666—1686» har ju t. ex. författaren själv lämnat utförliga uppgifter om Johan Stiernhööks och Olof Berlings levnadsdata och tryckta skrifter. — Det demokratiska inslaget i kommissionen är anmärkningsvärt stort; de ofrälse ledamöterna äro sålunda i majoritet. Liksom Karl IX:s lagkommission även bestod av »gamla fogdar och lagläsare», återfinnas bland ledamöterna två lagläsare. Beträffande en av dessa, Nils Eskilsson i Hult, kan tilläggas, att han först »sigh lenge emott Rigzens Fiender wthi Lifland bruka latitt» där han blev så »sargader och igiönom skutin», att han icke längre kunde brukas uti krigstjänst.¹ Han var i över fyrtio år till sin död 1648 lagläsare i de värendska häradena, vilkas domböcker äro vittnesbörd om hans märkliga domargärning. Sannolikt är det han, som motiverat sista punkten i lagkommissionens principbetänkande, enligt vilken man i samband med utlåtandet om rå och rör samt urminnes hävd fann det lämpligt att »ex consequenti» beröra frågan om rätta sträckningen av rikets gränser. Som

 

¹ Smålandshandl. 1616: 11 (Kammararkivet).

lagläsare i häradena nere vid det södra landamäret hade Nils Eskilsson mer än en gång haft anledning grubbla över den svensk-danska riksgränsens privaträttsliga betydelse, en fråga som — visserligen i ett specialfall — nyligen varit föremål för Högsta Domstolens förnyade prövning.¹
    I den första urkundsavdelningen har avtryckts ett flertal handlingar från perioden 1633-42; i den andra återges de bevarade delarna av 1642 års lagkommissions numera förkomna arkiv; i den tredje slutligen kommissionens principbetänkande jämte till detsamma fogade reservationer. En del av dessa handlingar äro visserligen tidigare tryckta, men ur många synpunkter på ett otillfredsställande sätt, varför ett omtryck är väl motiverat.
    In summa. Den rättshistoriska forskningen har erhållit en ny värdefull urkundspublikation. »Then nu här will oplåtha ögonen», han kan vid studiet av 1600-talets rätt tack vare denna utgåva lättare än eljest varit fallet, med GEORG STIERNHIELM säga: »Sij, detta dicterar oss nu wår lagh, ny och gammal».

Gerhard Hafström.