ÅKE HASSLER. Svensk exekutionsrätt. Första häftet. Inledning. Utsökning i allmänhet. Sthm (tr. i Lund) 1938. Nord. Bokh. 203 s. Kr. 7.00.

    Sedan Hassler (f. 1893) i jan. 1920 disputerat på sin gradualavhandling Om ställföreträdarskap i rättegång, ägnade han, såvitt man kan döma av hans utgivna skrifter, hela 20-talet huvudsakligen åt straffprocessen, särskilt det förberedande förfarandet i brottmål. Ännu ej 30-årig debuterade han med frejdigt mod vid nordiska juristmötet 1922 i dåv. Kristiania med en avhandling om Förberedande undersökning i brottmål med särskild hänsyn till frågan om vilka myndigheter däri böra medverka. Denna avhandling följdes 1923 av en, även på omfattande studier i utlandet baserad, reviderad och utökad ny upplaga, betitlad Förfarandet i brottmål före domsförhandling i positiv rätt och de lege ferenda. I det reformatoriska kapitlet hävdade förf. med styrka, att en fristående reform av förfarandet före domsförhandlingen både kunde och borde genomföras, samt uppdrog linjerna efter vilka reformarbetet närmast borde bedrivas. I tidskriftsartiklar och på annat sätt verkade Hassler för en ombildning av åklagar- och polisväsendet och han har fått uppleva landsfogdereformen. Inom justitiedepartementet deltog han (1925—26) i ett försök att inom bestående rättegångsordnings ram införa ökad muntlighet i hovrätterna beträffande brottmål, ett reformförsök som strandade på hovrätternas motstånd. Decenniet avslöts med ett nytt stort arbete: Föreläsningar över den svenska kriminalprocessen I. Förberedande undersökning och tvångsmedel. Men förf. bidrog själv till att snart göra sin framställning delvis föråldrad, i det han d. 30 sept. 1932 mottog förordnande att såsom sakkunnig inom justitiedepartementet — jämte nuv. statssekreteraren G. Dahlman — utreda frågan om reglering i lag av vissa av de straffprocessuella tvångsmedlen, ett uppdrag som fullgjordes genom utredningsmännens betänkande redan d. 28 nov. 1932 (SOU 1932:29) och resulterade

 

1 NJA 1937:76 »Betydelsen av den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark för gränshemmanens vid Brömsebäcken (mellan Småland och Blekinge) rätt till vattenområde i saltsjön?»

LITTERATURNOTISER. 383i lagarna d. 12 maj 1933. I samma veva hjälpte han departementet att avskaffa institutet brottmåls ställande på framtiden.
    Erfarenheten hurusom »under rådande förhållanden processlagstiftningen kunde göra ett arbete inom kriminalprocessrätten i väsentliga delar föråldrat redan ett par år efter dess utgivande» har, liksom processlagberedningens stora slutspurt för rättegångsreformens genomförande, bragt Hassler på andra tankar i fråga om lämpligaste föremålet för hans författarskap. I förordet till 1930 års föreläsningar hoppades han ännu på att genom dessas fortsatta publicerande småningom få lägga grunden till en framställning av vår kriminalprocessrätt i dess helhet. Denna tanke är nu ställd på framtiden. I stället har Hassler genom det arbete, vars titel läses här ovan, kastat sig över ett ämne som kan beräknas en god tid framåt få vara i fred för lagstiftarens omstöpningar. Hassler har nämligen själv genom sin delaktighet i tillkomsten av 1937 års lagsökningslag (se justitiedepartementets promemorior 1935:5) medverkat till att utsökningslagen »fått en enligt nutida uppfattning mera rationell begränsning till att endast omfatta exekution i verklig mening», i det att såväl lagsökning som handräckning för fordran numera jämväl i organisatoriskt och systematiskt hänseende äro att betrakta som extraordinära arter av civilprocess (anm. arb. s. 32).
    Det nu utkomna första häftet av Svensk exekutionsrätt — tillägnat Ernst Kallenberg — behandlar, efter en inledande framställning av exekutionsrättens begrepp, historia och systematik, bl. a. utsökningsmyndigheterna, utsökningstitlarna, förfarandet vid egentlig utsökning, utsökning i säkerhetssyfte samt rättsmedel och kostnad i utsökningsmål. Om det tillåtes anm. att uttala ett önskemål beträffande arbetets fortsättning, så skulle det vara att förf. ville följa sitt eget exempel från 1923 års avhandling om förfarandet i brottmål före domsförhandling och icke blott lämna en oklanderlig, objektiv redogörelse för gällande rätt utan låta den insikt i lagstiftningens brister, som utgivandet av en handbok av denna art är ägnat att skänka dess författare, komma det allmänna till godo genom ett mera subjektivt och underhållande slutkapitel »de lege ferenda». Förf. kan vara tämligen lugn för att upplagan i alla fall hinner slutsäljas innan det blir någon ny utsökningslag.
    Arbetet konkurrerar icke med den väntade nya upplagan av Tryggers kommentar till utsökningslagen. Det vänder sig i första hand till den studerande ungdomen, och praktikens män torde få bruk för båda.

K.J.S.