Ur ett tingsställes historia (Allekvia). Då Gotland år 1645 införlivades med Sverige, var ön i judiciellt hänseende delad i tredingar, den norra, den mellersta och den södra. Varje treding var delad i två sättingar. Tingsställe var för norra tredingen Tingstäde och för södra tredingen Havdhem, medan tingen i medeltredingen höllos på skilda orter inom tredingen. Efter den danska invasionen under senare hälften av 1670-talet vidtogos åtgärder för en ny ordnings införande. Ön delades i två befallningar (i enstaka fall jämväl benämnda häraden), den norra och den södra, därvid den norra kom att omfatta norra tredingen jämte den östra sättingen av medeltredingen. Häradshövding i den norra befallningen blev år 1681 Lars Malmeen, adlad Söderhielm, medan i den södra kvarstod Jacob Petrus Chronander, som tidigare varit häradshövding i alla tredingarna.
    I skrivelse till Malmeen den 5 september 1682 hemställde ståthållaren Johan Cedercrantz i Visby att hösttinget för hela norra befallningen skulle utsättas å lämplig ort mitt i befallningen »och som mig sagts att Endre backe skulle skattas för den bekvämligaste, vore väl om prästen därsammastädes kunde intalas till tingshållet liksom präster i Sverige och pastor i Havdhem det förrättat». Cedercrantz framhöll att det vore honom kärt om det bleve väl ordnat med ett tingshus, då han gärna såge att tingen blevo hållna på samma ställe. I ett tillägg anmodade Cedercrantz Malmeen att å ett sammanträde med allmogen före hösttinget rådgöra om tingsstället och om tingshusets uppförande så att allmogen »kunde få sitt eget vissa tingsställe». Malmeen efterkom Cedercrantz anmodan och utsatte tinget att hållas å Endre backe, en plats belägen någon kilometer öster om nuvarande tingsstället Allekvia. Till hösttinget år 1684 hölls dock först ting med norra tredingen och därpå med östra delen av medeltredingen. Det torde även hava lyckats Malmeen att förmå prästen i Endre att åtaga sig kosthållet under tingen. Vidare gick Malmeen i författning om uppförande av tingshus, och redan på hösten 1683 var detta färdigt att tagas i bruk. Uppförandet hade bekostats av Malmeen men allmogen förband sig att ersätta honom hans utlägg. Cedercrantz' önskan att allmogen skulle få det väl ordnat blev emellertid ej i vidare mån uppfylld. I domboken för vintertinget 1709 antecknades att allmogen blev påmind om att nytt tingshus måste uppföras då det gamla var bristfälligt och innehöll endast ett rum, så att allmogen »då den utav tingsstugan bliver utestängd under det viktiga mål, besynnerligen högmålsärenden, som ock alltjämt inom lyckta dör-

 

398 K.-F. PFEIFFER.rar kunna bliva övervägde, intet hava att härbärgera sig under för varjehanda oväder som snö och olidlig köld». Under den därpå följande överläggningen framlades ett förslag att en gammal stenbyggnad på Allekvia kronohemman skulle ombyggas till tingshus. Häremot restes betänkligheter och det framhölls, att stenbyggnaden låg mörkt och sankt varför det särskilt på höstkvällar kunde falla sig besvärligt. Förslaget antogs emellertid av allmogen som därigenom ansåg sig komma lindrigast undan och även kunde få ett rum för sig. För att medel till ombyggnaden skulle erhållas utfäste sig allmogen till ett »frivilligt sammanskott» som bestämdes till en daler silvermynt för varje helt hemman och i proportion därtill för halvt och fjärdedels hemman, och åtog sig allmogen att utgiva vad mera kunde fordras om blott behöriga verifikationer företeddes. Till följd av beslutet om tingshus å Allekvia kronohemman anslogs detta hemman genom kammarkollegiets brev den 20 maj 1710 till häradshövdingboställe, som det förblev till år 1876.
    Ombyggnadsarbetet tog över tio år och tingen höllos under denna tid i Visby. Den som stod för arbetet var Malmeens efterträdare och måg Jakob Hansson Clerk. Arbetet vållade Clerk mycket bekymmer och han måste allt som oftast påkalla ingripande av landshövdingen för att få pengar och material till bygget. Så förelade landshövdingen på vintertinget 1712 allmogen att använda all sin flit medan vinterföret pågick att framföra material till bygget, och på vintertinget 1721 tillhöll landshövdingen allvarligen allmogen och de ståndspersoner som något hemman possederade att för tingshusbygget till häradshövdingen inbetala visst belopp för helt, halvt eller fjärdedels hemman.
    Mot slutet av 1721 stod byggnaden färdig att tagas i bruk. Den inrymde tingssal med förstuga, ett rum för allmogen samt tre rum och kök, utgörande häradshövdingens boställsvåning. Då ting i februari 1722 första gången hölls på det nya tingsstället hade Clerk avlidit och efterträtts även han av en måg, Martin Fries. Landshövdingen, som var närvarande på tinget, lovade att av allmogen uttaga de pengar, som Clerk förskotterat till bygget, ett löfte som dock ej helt infriades.
    Även i fortsättningen visade det sig svårt för häradshövdingen att utfå de medel som erfordrades för tingshusets underhåll. Nämndemännen gjorde dock vad de kunde för att bistå häradshövdingen fast deras hjälp ofta var mera välvillig än resultatrik. I domboken för hösttinget 1796, då häradshövdingen Bengt Georg Brygger höll sitt första ting i domsagan, antecknades att en nämndeman från Ganthems socken väckte förslag angående »hästkreaturs skinnande», av innehåll att envar som ej drog huden av sin döda häst eller oförståndigt förevitade annan att hava dragit huden av en häst. skulle böta visst belopp som skulle användas till tingshusets reparation. Något beslut härom fattades helt naturligt icke, och då året därpå en bonde från Ganthem yrkade ansvar å en bonde från Halla socken för det denne kallat Ganthemsbonden för rackare emedan han skinnat en häst, blev väl Hallabonden fälld till ansvar men några särskilda böter till tingshuskassan utdömdes ej.

UR ETT TINGSSTÄLLES HISTORIA (ALLEKVIA). 399    I ett syneprotokoll från år 1822 finnes en utförlig beskrivning av tingshuset. Bland inventarierna omnämnes en med gyllenläder klädd domarstol. Denna stol är fortfarande i bruk. Vid synen hemställde häradshövdingen att ett skrank skulle anordnas framför domarbordet så att tingsmenigheten hindrades framtränga dit, och det beslöts att ett sådant skulle uppföras »nätt och prydligt efter vad rummets utseende fordrar». Då golven i alla rum utom i tingssalen lågo i jämnhöjd med eller under jordytan yrkade häradshövdingen att dessa lågt belägna golv måtte höjas, men allmogen motsatte sig detta »förmenande att det borde förbliva såsom av ålder varit». Däremot bifölls ett yrkande att häradet skulle underhålla hela tingshuset och alltså även den del därav som utgjorde boställsvåning.
    Underhållet blev emellertid i hög grad eftersatt. Bostället tillträddes år 1833 av häradshövdingen Per Jakob Ödman som vid tillträdessynenan förde i en skrift: »Det har icke undgått synerätten att Allekvia, som var ämnat till ett anständigt boställe, nu visar utsikt till ett hemman som fallit till skattevrak. Förödelsen härjar i alla vinklar och vrår. Ladugårdsbyggnaderna svikta på sina undsjunkna grundvalar, husen luta mot varandra liksom för att fråga: vilken av oss skall vara den första som ramlar? Träder man in i det hus som kallas tingshusbyggnad så inhämtas, att denna remnade stenmassa blivit indelt i gravkor, som hava fått benämningen bostadsrum, med golv som ligga under jorden och av sådan orsak bortskrämt mullvadarna från deras rättmätiga hemvist.» Vid synen uppskattades bristerna till 8,661 riksdaler banko och överenskommelse träffades mellan Ödman och häradsborna om tingshusets nedrivande och uppförande av ett nytt.
    Ödman satte igång med detta arbete men dess fullföljande blev förenat med stora ekonomiska svårigheter. Ödman vände sig i sin nöd till Kungl. Maj:t och anhöll om ekonomiskt bistånd, därvid han framhöll att han icke kunde bo eller förrätta ting å tingsstället utan måste hålla ting å otjänliga lokaler i Visby, att han på ombyggnaden nedlagt 8,000 riksdaler utom vad häradsborna levererat, samt att ändock mycket återstod som han ej hade råd att bättra. Ödman beviljades ett räntefritt lån å 5,000 riksdaler men detta räckte ej, och då Ödman några år därefter avled avträddes hans bo till konkurs.
    Tingshuset färdigställdes av Ödmans efterträdare som gav det dess nuvarande skick med tingssal, rum för åklagare, parter och vittnen ävensom kök i bottenvåningen samt boställsvåning en trappa upp. Denna boställsvåning har nu inretts för att tillgodose häradshövdingens och nämndens behov. I samband med boställets indragande år 1876 bestämdes att häradet skulle bibehållas vid rätten att hava tingshuset kvarstående men något utmål för tingshuset undantogs ej. Även parken kring tingshuset återföll alltså till Kronan och parken har därefter fått förfalla. Ansökan har emellertid gjorts att få förvärva det gamla parkområdet från Kronan i avsikt att kunna bereda tingshuset en värdig omgivning.

K.-F. Pfeiffer.