Festschrift der österreichischen Richterzeitung aus Anlass des 30jährigen Bestehens der Vereinigung der österreichischen Richter. Wien 1937.Vereinigung der österreichischen Richter. s. 453—491.
De österrikiska domarnas förening har med anledning av sin 30-åriga tillvaro utgivit en festskrift med ett i många hänseenden intressant innehåll. Festskriften inledes med några ord av österrikiske förbundspresidenten Miklas, som — med anknytning till den inskription som står att läsa på en av portarna till Hofburg i Wien, Justitia regnorum fundamentum — erinrar om betydelsen av att domaren intager en såväl uppåt som nedåt oberoende ställning. Om den förnyade aktualitet, som frågan om domarmaktens frihet i
våra dagar fått, erinras man upprepade gånger vid läsningen av den föreliggande festskriften. Denna innehåller en uppsats av prof. HANS SPERL just om »Unabhängigkeit des Richterstandes», i vilken frågan ställes i belysning såväl av Führerprincipens tillämpning som av förhållandena i Valenciaregeringens Spanien. I de minnesord, som författats av presidenten i Österrikes högsta domstol FRANZ DINGHOFER, gives en ytterligare påminnelse därom. Då Dinghofer understryker, att landets gällande författning fasthållit vid den klassiska läran om maktfördelningen, nödgas han göra den reservationen, att i författningens övergångsbestämmelser av politiska skäl bevarats en — låt vara tidsbegränsad — möjlighet att förflytta eller förtidspensionera en domare.
I en längre artikel gör vicepresidenten i Handelsgericht LEOPOLD WINKLER en återblick på föreningens verksamhet under de gångna åren. Författaren erinrar om huru föreningen vid sin tillkomst sågs med oblida ögon av de makthavande och delvis även inom domarkretsar men sedan dess trots de särskilt under och efter världskriget starka påfrestningarna vuxit ut till en verkligt representativ sammanslutning. Då genom en lag av år 1934 »der Berufsstand der öffentlich Bediensteten» inrättades och domarna (jämte åklagarna) fingo sig anvisad en särskild »Berufszweig» därinom, betydde detta enligt Winkler egentligen blott legaliseringen av ett sedan länge bestående förhållande. Domarföreningen är visserligen icke identisk med den offentligträttsliga korporationen, men styrelserna för de båda sammanslutningarna bestå till stor del av samma personer.
Dr ERNST BETTELHEIM behandlar i festskriften 1936 års österrikiska lag om »Verwertungsgesellschaften», d. v. s. föreningar med i stort sett samma syften som vårt svenska STIM inom sitt verksamhetsområde fullföljer. Lagen utgör ett komplement till den samtidigt utfärdade nya lagen om rätt till litterära och musikaliska verk.
Den även i vårt land aktuella frågan om brottsbegreppet vid ocker göres i en uppsats i ett särskilt hänseende till föremål för undersökning. Med utgångspunkt i en föreliggande rättstvist belyser prof. FRANZ GSCHNITZER innebörden av rekvisitet »Unerfahrenheit» vid ocker enligt tysk och österrikisk såväl civil- som straffrätt. I festskriften ingår vidare en av prof. THEODOR RITTLER gjord utredning av begreppet bedrägeri genom förtigande. I den mån det härvidlag blir fråga om framkallande av en villfarelse bör man, anser Rittler, icke konstruera denna brottsart såsom underlåtenhet i strid emot en rättsplikt, vilket synes honom leda till en mer än betänklig utvidgning av bedrägeribegreppet. Enligt hans mening rör det sig i stället om vilseledande genom konkludenta handlingar. Författaren söker uppställa vissa allmänna satser till ledning för det rättsliga bedömandet av hithörande fall.
I anslutning till 1937 års nyreglering av den österrikiska trafikförsäkringslagstiftningen behandlar Oberlandesgerichtsrat KARL WAHLE frågan om den skadades omedelbara anspråk gentemot försäkringsgivaren. Även enligt de nya bestämmelserna föreligger icke någon generell sådan rätt.
Ur festskriftens innehåll i övrigt må här anmärkas uppsatser av F. KADECKA, R. HÖLLER, R. BARTSCH och A. VERDROSS.
Ragnar Lundberg.