Nya lagar i Finland 1937. Finlands lagstiftning år 1937 var av övervägande administrativ natur. Från »den allmänna lagens» områden förtjäna dock antecknas följande legislativa nyheter:
Socialpolitiska och hygieniska synpunkter hava föranlett det genom en lag av d. 4 juni givna förbudet mot kvinnors användande i gruvarbete under jordytan. Lagen stadgar även straff för arbetsgivare och dennes företrädare, som bryta mot förbudet. — De s. k. sjömanshusens indragning har betingat en ny lag om mönstring och registrering av sjömän, given d. 4 juni.
Det ökade allmänna intresset för jaktvården och jaktens rationalisering har motiverat ett antal förändringar i 1934 års jaktlag (SvJT 1935 s. 496). Dessa genomfördes medelst en lag och en förordning, vardera av d. 21 maj.
Genom en lagändring av d. 28 maj har bestämts, att av staten emitterad obligation kan dödas blott om därom gjorts förbehåll vid obligationslånets upptagande, vilket förbehåll, för att gälla mot senare innehavare, bör vara angivet å obligationen. Med dylikt förbehåll försedd obligation, som förkommit eller förstörts, är i avseende å inlösen likställd med dividendkupong. Obligationsinnehavaren bör likvisst, för att komma i åtnjutande av sin rätt, inom inlösningstiden hos finansministeriet anmäla sitt anspråk. Detsamma gäller även i fråga om premie, som utfallit å sådan obligation, blott anmälan är gjord innan den dragning verkställts, i vilken obligationen utfallit.
Det har länge varit ett brännande spörsmål i vad mån och huru en genom jorddelning tillkommen ny fastighet borde och kunde frigöras från ansvarighet för gäld, vilken tidigare säkerställts genom inteck-
ning i den odelade stamfastigheten. Bestämmelser härom hava förut utfärdats i samband med lagstiftningen om jordlegotagares rätt till inlösen av legoområde och om tvångsinlösen av jord för bildande av s. k. kolonisationsfastigheter. Denna agrarpolitiska speciallagstiftning har emellertid nu utvidgats och dess principer gjorts allmängiltiga medelst en d. 12 jan. given lag om begränsning av avstyckad fastighets ansvar för inteckning i stamfastigheten. — Den nya lagen om folkpensionering av d. 31 maj har föranlett ett par lagnoveller av samma dag innehållande bestämmelser därom att avgifter, som med stöd av sagda lag påförts och ej innestå för längre tid än 3 år, skola njuta samma prioritetsrätt som offentliga skatter och avgifter. I detta sammanhang vare ock nämnt att genom en lag, utfärdad d. 15 okt., skatt, som påförts för inkomst från fastighet, bör vid utmätning och konkurs tillerkännas förmånsrätt framom intecknad fordran och ogulden köpeskilling och skall kunna oberoende av konkurs utsökas ur fastigheten i fråga. — Den från år 1923 gällande lagen om luftfartyg såsom ock lagen om inteckning i luftfartyg av 1928 förutsatte vardera utfärdandet av en verkställighetsförordning, vari även registermyndigheten skulle anges. Detta har numera skett medelst en d. 12 mars 1937 given förordning. Registreringen skall hädanefter handhavas av föredraganden i luftfartsärenden vid statsrådets ministerium för kommunikationsväsendet; sammalunda ock ärenden ang. fastställandet av inteckning uti inregistrerat luftfartyg. Besvärsinstans har förblivit Åbo hovrätt.
Enär handläggningen av en del vattenrättsärenden — reglering av vattendrag, anläggning eller ändring av vattenverk, bro eller annan byggnad, ordnandet av flottning, sänkning av sjö eller ström, upprensning av älv eller å eller invallning — i brådskande fall varit alltför långdragen och praktiskt otillfredsställande, har genom en lag av d. 16 april statsrådet förlänats befogenhet att efter fallets krav in casu tillåta ett mera brådskande förfarande. Lagen innehåller därjämte ett antal detaljstadganden om ärendets behandling i dylik händelse.
Ganska stor praktisk betydelse bör tilläggas en d. 30 dec. stadfäst allmän trafikstadga. Ävenså förordningen av samma dag om trafik med motorfordon. Genom en lagändring, stadfäst d. 17 dec., hava straffen skärpts för den, som bryter mot föreskrifterna om motorfordons maximihastighet, för den som straffas för vårdslös eller om likgiltighet för annans trygghet vittnande framfart, för den som vid framförandet av motorfordon är påverkad av rusgivande dryck och för den innehavare av motorfordon, vilken tillåter att detta brukas av en person, som han vet vara påverkad av starka drycker. Viktig är även en ny, d. 10 dec. utfärdad lag innehållande noggranna bestämmelser om ansvarighet för och beräknandet av skada uppkommen vid trafik med motorfordon.
Från straffrättens gebit bör främst omtalas en ändring, som d. 4 juni vidtagits beträffande brottet åverkan. Den viktigaste nyheten härvid är, att olovlig avverkning av »värdeträd», verkställd i syfte att
tillägna sig eller annan trädet, skall straffas såsom stöld eller snatteri. — Vidkommande förseelsen olovligt nyttjande av annans lösa egendom har genom en lag av d. 3 dec. den ändring gjorts, att skillnad bör göras mellan det fall att lösöret vid tiden för brottet befunnit sig i gärningsmannens besittning och den händelse att förhållandet varit det motsatta; och hava straffsatserna för dessa alternativ bestämts olika. Därjämte har såsom en försvårande omständighet uttryckligen angivits, att det olovliga nyttjandet medfört skada eller fara. Dessutom har stadgats att olovligt nyttjande av annans lösöse, vilket ej är i gärningsmannens värjo, underligger offentligt åtal. — Straffrättslig bärvidd har jämväl den förordning, varigenom bestämts att den internationella konventionen ang. undertryckande av handel med myndiga kvinnor från och med d. 19 febr. 1937 skall träda i kraft i Finland.
Den nya sinnessjuklagen, stadfäst d. 18 juni, innehåller också stadganden om undersökning av person, som åtalats för brott, och om dennas behandling efter observationstidens slut. Det är bestämt, att därest domstol förordnat om observation, det ankommer å medicinalstyrelsen att, sedan undersökning verkställts, avgiva äskat utlåtande, i vilket uttryckligen bör utsägas, huruvida den undersökta är i behov av fortsatt vård eller icke. Uti sist angivna händelse bör den åtalade, om han är häktad, återsändas till häktet. Blir den åtalade sedan såsom otillräknelig frikänd, men han prövas vara för allmän ordning, säkerhet eller sedlighet farlig, äger domstolen försända honom till hemorten för att där omhändertagas och övervakas (SvJT 1937 s. 422). Om återigen medicinalstyrelsen i sitt utlåtande förklarat den åtalades fortsatta vård å sjukhus vara påkallad, då bör han kvarhållas i observationsanstalten tills målet slutligen avdömts. Ger sedan domstolens utslag vid handen, att den åtalade visserligen är saker till den påstådda illgärningen, men ej kan såsom sinnessjuk ådömas straff, bör honom beredas sjukvård till dess medicinalstyrelsen finner att han kan utskrivas och friges. I fall däremot den åtalade av annan orsak frikännes eller om han fälles till straff, äger landshövdingen vidtaga åtgärd för den frikändes resp. fälldas bortflyttande från sinnessjukhuset. Om emellertid sjukhusläkaren anser fortsatt sjukhusvård erforderlig, skall frågan härom hänskjutas under medicinalstyrelsens omprövning. Vid sakens slutliga avgörande bör alltid jämväl beaktas, huruvida utskrivningen från sinnessjukhuset kan medföra fara för den allmänna säkerheten. — Kriminalpolitiskt intresse erbjuda även lagen om kriminalcentralen, given d. 10 dec., och dess verkställighetsförordningar, utfärdade d. 30 dec., samt förordningen angående statspolisens uppgift och organisation av d. 17 dec. Kriminalcentralen avser framförallt att vara en anstalt, där sådana kriminaltekniska undersökningar utföras, vilka prövas nödiga för utredandet av brott, som är föremål för undersökning. Vid centralen skall ock föras ett centralregister över brottslingars signalement. Statspolisens kriminalpolitiska uppgift är att vaka över det, som kan misstänkas för att vara riktat mot rikets självständighet samt dess lagliga stats- och samhällsskick eller allmän ordning och säkerhet
samt att söka förhindra dylika förehavanden och befordra de skyldiga till straff.
Från exekutionsrätten bör slutligen omnämnas en förordning, utfärdad d. 28 maj, innehållande nya detaljbestämmelser rörande utmätningsmän och förfarandet vid indrivning av skatter och avgifter.
För den nya universitetslagen speciellt i fråga om juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet har tidigare redogjorts i denna tidskrift (SvJT 1938 s. 176).
O. Hj. Granfelt.