Juristen. I den närmast föregående tidskriftsöversikten omnämndes, hurusom ett av Justitsminister K. K. Steincke framlagt lagförslag om inrättandet av en särskild »Appelret» givit upphov till en pressdiskussion, varunder inlägg influtit även i den förevarande tidskriften. Diskussionen kring detta lagförslag har fortsatt, och nya inlägg eller opinionsyttringar ha gjorts i flera av Juristens senare häften. Sålunda har i h. 20 intagits ett av femtio advokater undertecknat kortare uttalande, vari dessa taga ståndpunkt mot förslaget, och i h. 21 har Prof. STEPHAN HURWITZ i en i föredragsform hållen uppsats med titeln »Appelretsforslagets Regler om Genoptagelse af Straffesager» riktat kritik mot förslaget (i det förändrade skick detsamma framträtt efter bearbetning i Folketinget). Kritiken, som utgör ett supplement till de betraktelser i ämnet, vilka samme förf. tidigare framfört i UfR 1938 B sid. 24 ff., utmynnar i ett uttalande, att någon lagstiftning på det förevarande området icke bör komma till stånd, förrän hela spörsmålet om »Genoptagelse» gjorts till föremål för en ingående och sakkunnig utredning i en processkommission. Såsom tidigare omtalats, har under diskussionen om »Appelrets»-förslaget det gamla spörsmålet om domstols prövningsrätt med avseende å en författnings grundlagsenlighet vunnit förnyad aktualitet. Senast har i den förevarande tidskriften detta spörsmål upptagits till behandling av Generalauditør VICTOR PURSCHEL, som (i h. 13) i en uppsats, klar med avseende å innehållet och präglad av en utomordentlig stilens elegans, framför vägande argument till stöd för en sådan prövningsrätt, vari han ser ett mäktigt värn för den medborgerliga friheten. H. 10 utgör ett jubileumsnummer, vari Landsretssagfører ERIK REITZEL-NIELSEN lämnar en c:a sextio sidor omfattande redogörelse för »Juristforbundet gennem tyve Aar». I h. 11 behandlar HANS CHR. KJÆRSGAARD frågan om »Sindssyges Hospitalsanbringelse». Genom en lag den 1 april 1938 har man i dansk rätt fått möjlighet att under vissa förutsättningar tvångsinternera även sådana sinnessjuka, som icke gjort sig skyldiga till någon objektivt straffbar handling, och det är åt denna lag — ställd i belysning av tidigare gällande rätt och den allmänna diskussionen på området — som förf. huvudsakligen ägnar sin uppmärksamhet. Den i detalj gående framställningen gör ett vederhäftigt intryck. En intressant medicinsk och statistisk undersökning publiceras i h. 12, som innehåller en redogörelse för resultaten av vissa »Psychiatriske Undersøgelser af prostituerede Kvinder i København». Förf., GEORG V. BREDMOSE, är en läkare, som varit assistent åt »Speciallægen i Psychiatri ved Københavns Politi og Fængselsvæsen». Prostitutionen bekämpas i Danmark bl. a. genom straff mot prostituerad kvinna. Vid strafftillämpningen har man emellertid på detta område förfarit olika vid olika domstolar, och förf. har varit i tillfälle att jämföra resultaten av skilda metoder i detta hänseende, i ty att han samlat uppgifter dels om ett antal kvinnor, som dömts vid en viss avdelning av Köpenhamns Byret, där man i avsevärd mån i förevarande hänseende utnyttjat institutet villkorlig dom, och dels om ett antal kvinnor, som

dömts vid annan avdelning av Byretten, där emellertid nämnda institut icke fått motsvarande användning. Den förra gruppen av kvinnor har blivit föremål för undersökning i mentalhygieniskt avseende, och förf:ns framställning behandlar till huvudsaklig del de intressanta resultaten av de gjorda undersökningarna. Såsom redan antytts, stannar dock icke förf. vid dessa resultat. I den mån desamma så föranlett, ha nämligen de ifrågavarande kvinnorna erhållit villkorlig dom, dom som betingats därav, att de dömda underkastat sig övervakning av Dansk Værneselskab, eventuellt också förbud att vistas i Köpenhamn eller dess närhet; och förf. har tagit sig före att jämföra de båda grupperna av kvinnor med hänsyn till recidiv, en jämförelse som obetingat utfallit till förmån för systemet med den villkorliga domen. H. 14 inledes med en minnesteckning. I Anders Sandøe Ørsteds födelsestad, Rudkøbing, har den 25 maj d. å. avtäckts en staty av honom, och Højesteretspræsident TROELS G. JØRGENSEN har därvid i ett tal, som tidskriften återger, tecknat en vacker bild av Ørsted, förklarligt nog med huvudvikten lagd vid dennes mångskiftande verksamhet som jurist och politiker. I samma häfte inrymmes en uppsats, som för vårt land torde äga ett visst intresse med hänsyn till processreformen, i ty att den rör den praktiskt viktiga frågan om protokollföring i ett land, där muntlighetsprincipen i modern mening vinner tillämpning i processen. Det är Dommer A. P. LARSEN som här framför en del synpunkter på frågan om »Retsbogens Førelse». Liksom hos oss har i Danmark på senaste tid frågan om privatanställdas arbetsvillkor tilldragit sig uppmärksamhet såsom ett aktuellt legislativt spörsmål, och i Danmark har frågan avancerat så, att man där den 13 april 1938 fått en lag på detta område. I »Nogle Bemærkninger til Funktionærloven», såsom denna lag kallas i dagligt tal, har Landsretssagfører KAJ PETERSEN (i h. 17) lämnat en relativt ingående redogörelse för lagens innehåll. Till sist vill anmälaren dröja inför en uppsats — eller kanske det rentav bör sägas mindre avhandling — i h. 18, där Prof. KNUD BERLIN kritiskt granskar »Forfatningskommissionens Grundlovsudkast». Det är fråga om ett utkast, som offentliggjorts i aug. d. å. och som utarbetats av en år 1937 tillsatt kommission, vilken fått till uppgift »at overveje og behandle Spørgsmaal om Ændringer i Grundlovens Forfatningsbestemmelser». Enligt Prof. Berlin gäller saken ingenting ringare än »en mer eller mindre fuldstændig Revision af den gældende Grundlov». En sådan karakteristik av den lagstiftningsfråga, det här rör sig om, kan dock kanske lätt väcka en överdriven föreställning om den ifrågasatta reformens räckvidd. Om det än torde kunna sägas, att kommissionens uppdrag icke begränsats till något visst område av författningen, bygger dock faktiskt — och för övrigt mycket förklarligt — kommissionens utkast i åtskilliga väsentliga hänseenden på den bestående författningens grund. De delar av denna författning som avse kungamakten ha sålunda nästan icke alls berörts av den föreslagna reformen, utan denna avser i främsta rummet riksdagen och går till stor del ut på det nuvarande tvåkammarsystemets ersättande med ett system, som i realiteten torde böra betecknas som ett enkammarsystem och som i viss mån hämtat sin förebild från den norska författningen av år 1814. Såväl den uppgift kommissionen erhållit som det sätt varpå den skilt sig från sitt värv göres till före-

mål för skarp kritik från Prof. Berlins sida. Att närmare följa denna kritik låter sig av utrymmesskäl icke göra. Och helt förklarligt kan det icke komma i fråga att här fatta ståndpunkt till frågan om kritikens rättmätighet. Men det må framhållas, dels att de spörsmål Prof. Berlin behandlar ofta ha ett allmänt statsrättsligt och statsvetenskapligt intresse — de äro ingalunda speciellt danska frågor — dels ock att framställningssättet är förtjänt av superlativer. Det är ur rent estetisk synpunkt ett nöje att följa förf:ns eleganta polemik.

N. D—n.