Fångantalet i olika länder. Den engelska fångvårdsföreningen The Howard League for penal reform begärde 1936 hos N. F:s femte kommission, att. en undersökning rörande fångantalet i olika länder skulle verkställas genom N. F:s försorg. The Howard League driver en mycket envis men klokt dirigerad propaganda mot kriminalpolitisk slentrian. Framför allt bekämpar föreningen döds- och kroppsstraffen men ivrar även för en vid-

722 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.sträckt humanisering av fångvården. I SvJT 1937 (s. 333) har överdirektören HARDY GÖRANSSON lämnat en redogörelse för framställningen hos N. F. och det omfattande siffermaterial angående fångantalet i olika länder, varpå föreningen stödde sig.
    N. F. beslöt också uppdraga åt den internationella straffrätts- och fångvårdskommissionen (Commission internationale pénale et pénitentiaire, förk. CIPP), att hos de till kommissionen anslutna staterna begära upplysningar angående fångantalet vid utgången av 1936 samt angående de åtgärder, som under senare år i respektive länder vidtagits för att nedbringa fångantalet. Undersökningen skulle dock endast avse personer över 18 år. CIPP hoppades kunna framlägga sin rapport den 1 juli 1937, men vid den tiden hade endast halva antalet tillfrågade länder lämnat svar. Den redogörelse, som i kommissionens tidskrift Recueil de documents en matiére pénale et pénitentiaire (vol VII, livr. 2—4) nu finnes tillgänglig rörande undersökningens förlopp och resultat, är förmodligen ett gott skolexempel på de otaliga hinder, vilka överallt uppresa sig i det internationella samarbetets väg. Omkring sextio stater ha lämnat de begärda uppgifterna. Bland det tjugotal, huvudsakligen exotiska stater, som iakttagit fullständig tystnad märkas Mexico, Portugal och Sovjetunionen. Tyskland, som dock tillhör CIPP och anordnade dess internationella kongress 1935, har vägrat svara, under motivering att initiativet till undersökningen tagits av N. F., som Tyskland icke längre tillhör.
    I CIPP:s kommentarer till siffertablåerna understrykes kraftigt, att direkta jämförelser mellan de olika länderna icke kunna verkställas på basis av det insamlade siffermaterialet, eftersom staterna vitt skilja sig ifrån varandra i utformningen av sin straffrätt samt judiciella och penitentiära organisation. Vidare äro flera av sifferuppgifterna synnerligen osäkra, emedan bokföringen av fångarna verkställes efter så olika grunder. Så t. ex. har 18-årsgränsen icke överallt kunnat respekteras, medan man på andra håll endast haft tillgång till uppgifter från vissa större fångvårdsanstalter. Om man emellertid med dessa reservationer med stöd av CIPP:s siffror räknar ut medeltalet fångar över 18 år på 100,000 av folkmängden skulle nedannämnda europeiska stater böra placeras i angiven ordning efter fångantalets åtminstone skenbara »fördelaktighet». The Howard Leagues siffror, hämtade från ovannämnda notis i SvJT, angivas inom parentes.
 

Irländska fristaten21.2 (19.4)Tjeckoslovakien107.4 (67.7)
England o. Wales24.3 (29.9)Italien107.6 (126.4)
Skottland28.2 (26.7)Litauen157.1 (161.5)
Sverige31.8 (38.5)Schweiz164.0 (164.8)
Frankrike40.3 (55.9)Polen173.2 (150.7)
Norge59.2 (57.1)Finland201.8 (231.8)
Danmark59.3 (43.8)Lettland218.7 (212.6)
Nederländerna59.8 (52.4)Estland309.9 (275.2)
Belgien80.7 (61.0)  

 

    Åtgärderna för att nedbringa fångantalet äro tämligen likartade över hela världen. CIPP kallar dem i sin kommentar »klassiska». Det är naturligtvis frågan om villkorlig frigivning och villkorlig dom enligt olika mönster, den

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 723förra åtgärden för att nedbringa långtidsfångarnas antal och den senare för att avskaffa de kortvariga frihetsstraffen. Dessutom nämnas åtgärder i vissa stater för att nedbringa antalet häktningar. Sverige omnämnes för dagsbotssystemet och Finland för sin metod att reducera tiden för fängelsevistelsen genom vatten och bröd-straffet.

Torsten Eriksson.