Nordisk konferens ang. skyddsverksamheten. Norges verneforbund, en motsvarighet till Svenska skyddsförbundet, har nyligen tagit initiativ till en konferens för dryftande av frågor, rörande förundersökning särskilt av unga lagöverträdare, tillsyn av på prov utskrivna, arbetshem för frigivna, arbetsförmedling åt frigivna m. m. I konferensen som hölls i Oslo den 26 och 27 september 1938 deltogo ett 40-tal representanter från Danmark, Norge, Finland och Sverige. Ett motto för konferensens förhandlingar gav direktören Hartvig Nissen, då han i egenskap av »forman» i Verneforbundet hälsade deltagarna välkomna med bl. a. ungefär följande ord:

    »Den ökade kunskapen om brottets orsaker och gärningsmannens personlighet ställer nu helt andra krav på motarbetandet av kriminaliteten än tidigare. Det är bättre att förebygga än att söka hela, och det är orsakssammanhanget, som bestämmer reaktionsmedlet. Det gäller att förebygga att unga människor fortsätta på den kriminella väg, där de redan tagit de första stegen, det gäller att hjälpa de frigivna till arbete efter frigivningen och genom tillsyn och på annat sätt stödja dem under den första riskfyllda tiden, det gäller att skaffa hem åt dem, som varken ha hem eller arbete att gå till och det gäller att lindra de olyckliga biverkningar, som straffet vältrar över den dömdes hustru och barn.»

    Förundersöknings-, tillsyns- och övervakningsarbetet bedrives i de fyra nordiska länderna efter i stort sett samma principer, och man var ganska enig därom att för detta omfattande arbete borde goda frivilliga krafter och enskilda föreningar i största möjliga utsträckning utnyttjas. Samtidigt var man emellertid på det klara med att en viss kontroll och ledning från statens sida över de frivilliga krafterna vore erforderlig. Den i det nyligen avgivna svenska betänkandet med förslag till lag om villkorlig dom upptagna planen att tillsätta ett visst antal statliga skyddskonsulenter med uppgift bl. a. att — en var inom sitt distrikt — leda och organisera tillsynsarbetet fann man särskilt på norskt håll tilltalande.
    Vid behandlingen av det viktiga spörsmålet angående omhändertagandet av de frigivna omedelbart efter frigivningen lämnades en redogörelse av särskilt intresse från Finland, utvisande hur man där satt i gång med anordnandet i betydande omfattning av vad man kallade »försöksarbetsplatser». Anordningen har genomförts delvis med kommunal men framförallt med statlig hjälp. Helsingsfors' stad har gått i spetsen, då den för några år sedan till fängelseföreningarna överlämnade utförandet av vissa gatuarbeten. De frigivna fingo stanna i arbetet under i regel tre månader. Arbetslönen utbetalades efter samma grunder som för reservarbeten. Arbetarna fingo bo här och var, en del i fängelseföreningens natthärbärge, andra hos släktingar eller hos privata. Ett par andra kommuner ha gått i Helsingfors' fotspår och ha jämväl börjat tillämpa samma metod beträffande alkoholister och lösdrivare. Finska staten har efter hand blivit intresserad av dessa försöksarbeten och själv börjat anordna dylika på flera olika platser i landet. Sedan slutet av år 1934 ha frigivna, som sysselsatts i sådana statliga ar-

726 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.beten, bl. a. byggt 30 km helt ny landsväg och en kanal i skärgården i södra Finland.
    Den intressanta konferensen, den första i sitt slag, avslutades med att deltagarna antogo följande resolution:

    »Representanter för De danske Fængsælsselskabers Samvirke, fängelseföreningarna i Finland, Svenska skyddsförbundet och De norske verneforeningers landsforbund, samlade till konferens i Oslo, ha enstämmigt antagit följande uttalande.
    Det erkännes i de nordiska länderna som i andra kulturländer att arbetet till hjälp, tillsyn och annat stöd för villkorligt dömda, frigivna fångar m. fl. är ett nödvändigt led i ett ändamålsenligt arbete mot kriminaliteten, och att det är statens plikt att taga sig an dessa uppgifter. I alla våra länder söker staten uppfylla denna sin plikt genom enskilda föreningar, som åtnjuta dess stöd. Vi anse denna anordning vara den mest ändamålsenliga. Förutsättningen för att denna anordning skall motsvara sitt syfte är dock att staten, allt efter som uppgifterna växa, ger föreningarna fullt ut det ekonomiska stöd, som de behöva för fullgörande av sin stora och vanskliga samhällsuppgift.»

Eric Wijkmark.