734 NOTISER.    Förslag om hovrätt i Göteborg. Enligt 1931 års proposition angående huvudgrunderna för en rättegångsreform bör antalet hovrätter icke överstiga sju och icke sättas lägre än fem. Departementschefen sade sig därvid utgå från att ur Svea hovrätt borde utbrytas åtminstone en norrländsk hovrätt samt att en västsvensk hovrätt borde inrättas i Göteborg. Den ytterligare uppdelning, som kunde ifrågakomma, borde i främsta rummet avse de norrländska länen.
    Genom beslut d. 29 dec. 1933 uppdrog K. M:t åt processlagberedningen att verkställa utredning rörande uppdelning av Svea och Göta hovrätter. I anledning därav avgav beredningen d. 22 dec. 1934 ett förslag om uppdelning av Svea hovrätt, vilket innebar att för de fyra nordligaste länen skulle inrättas två hovrätter, nämligen en för Norrbottens och Västerbottens län samt en för Västernorrlands och Jämtlands län (se SvJT 1935 s. 99). Hovrätten för de två nordligaste länen inrättades därefter enligt beslut vid 1935 års riksdag.
    Beredningen har nu, d. 15 okt. 1938, till K. M:t avgivit yttrande med förslag angående ytterligare uppdelning av hovrätterna. Beredningen hänvisar till sitt tidigare förslag att inrätta en hovrätt för Västernorrlands och Jämtlands län — en hovrätt för nedre Norrland — och uttalar, att f. n. tillräckliga skäl icke torde föreligga för att därutöver inrätta någon ny hovrätt inom Svea hovrätts nuvarande jurisdiktionsområde. Beredningen upptager däremot frågan om inrättande av en hovrätt i Göteborg.
    I 1931 års proposition sade sig departementschefen utgå från att en västsvensk hovrätt skulle inrättas i Göteborg, och förslag om en sådan hovrätt har även vid upprepade tillfällen motionsvis framförts i riksdagen. Beredningen uttalar, att enighet rått om att en västsvensk hovrätt bör inrättas med förläggning till Göteborg. Med hänsyn till önskemålet att hovrätterna i samband med rättegångsreformen skola göras lättare tillgängliga förelåge ock starka skäl för inrättande av en sådan hovrätt. Beredningen anför härom:

    »I och för sig äro väl avstånden från skilda orter inom Göta hovrätts jurisdiktionsområde till den nuvarande hovrättsstaden Jönköping icke i något fall ägnade att för dem, som skola ha att inställa sig i hovrätten, medföra så stora olägenheter, som göra sig gällande beträffande vissa delar av Svea hovrätts jurisdiktionsområde och som bl. a. föranlett kravet på inrättande av särskilda hovrätter för Norrland. Om hänsyn toges allenast till avstånden, vore fördenskull måhända en uppdelning av Göta hovrätt icke så starkt påkallad. Denna fråga bör emellertid i främsta rummet bedömas ur en annan synpunkt. Göteborg är rikets största sjöfartsstad och medelpunkten för en livlig industri och handel. För den rättssökande allmänheten finnes i Göteborg att tillgå ett stort antal dugliga advokater. Det antal mål, som förekommer i Göteborg och de närmast belägna landsdelarna, är ock synnerligen stort. Inrättandet av en särskild hovrätt i Göteborg skulle därför komma att medföra lättnad för en relativt sett mycket betydande del av befolkningen inom Göta hovrätts nuvarande domsområde.»

    Med stöd av en beräkning rörande antalet mål som f. n. fullföljas till hovrätt yttrar beredningen, att man synes kunna antaga att ungefär hälften av de f. n. till Göta hovrätt hörande målen komma från underrätter inom det område som bildas av Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län. Att under dessa förhållanden påtagliga fördelar skulle stå att ernå genom

NOTISER. 735inrättande av en hovrätt i Göteborg måste enligt beredningen anses uppenbart.
    Beredningen förordar med stöd av det anförda, att en hovrätt inrättas i Göteborg. Någon ytterligare uppdelning av Göta hovrätt anser beredningen icke böra ifrågakomma.
    I domsområdet för hovrätten i Göteborg böra enligt beredningen lämpligen ingå Göteborgs och Bohus samt Hallands och Älvsborgs län. Med anledning av att det ifrågasatts att hänföra Skaraborgs län till Göteborgs hovrätt uttalar beredningen, att det icke bör ifrågakomma att förlägga länet i dess helhet till denna hovrätt. Beredningen avvisar även tanken att överflytta någon del av länet till hovrättens domsområde.
    Beredningen upptager vidare frågan, huruvida Värmlands län bör överföras till domsområdet för hovrätten i Göteborg. En sådan åtgärd förordades på sin tid av processkommissionen, under förutsättning att antalet hovrätter icke komme att överstiga sju. Om hovrätternas antal enligt ett annat av processkommissionen framlagt alternativ bestämdes till nio och en hovrätt förlades till Örebro i enlighet med en för detta alternativ uppgjord plan, borde enligt kommissionen Värmlands län hänföras till hovrätten i nämnda stad. Processlagberedningen har emellertid icke ansett sig böra förorda, att någon ny hovrätt inrättas inom Svealand. Beredningen föreslår vid sådant förhållande liksom processkommissionen, att Värmlands län överföres till domsområdet för hovrätten i Göteborg. Till stöd för detta förslag framhålles, att Värmlands län geografiskt sett nära sammanhänger med de landsdelar som i övrigt skulle höra under nämnda hovrätt. Särskilt för befolkningen i sydvästra Värmland äger Göteborg enligt beredningens mening ur kommunikationssynpunkt avgjort företräde framför Stockholm såsom hovrättsstad. Det torde också kunna antagas, att länets kommersiella förbindelser i minst lika stor utsträckning gå över Göteborg som över Stockholm. Av särskild betydelse är enligt beredningen vidare, att ett avskiljande av Värmlands län från Svea hovrätts jurisdiktionsområde skulle för sistnämnda hovrätt innebära lättnad i fråga om åliggandet att under en ny rättegångsordning hålla hovrättsting. Beredningen omnämner också, att Värmland intill år 1816 tillhörde Göta hovrätt. Beslutet om dess överflyttande till Svea hovrätt motiverades med att det vore erforderligt att bereda Göta hovrätt lättnad och att åstadkomma en jämnare fördelning mellan hovrätterna, vilka som bekant vid denna tid voro endast två.
    Såsom utgångspunkt för överväganden beträffande organisationen av de hovrätter som beröras av den föreslagna förändringen meddelar beredningen följande upplysningar.

    »Göta hovrätt arbetar sedan d. 10 juni 1929 på fyra divisioner, var och en bestående av fem ledamöter. Av de statistiska uppgifterna rörande antalet av hovrätten avgjorda mål under åren 1935—1937 framgår, att på en var av nämnda divisioner belöpa i genomsnitt omkring 480 mål per år. Motsvarande tal för tiden 1930—1934 utgör enligt för beredningen tillgängliga uppgifter icke fullt 460. För tiden 1925—1928, då hovrätten var organiserad på fem divisioner, belöpte på var och en av dessa årligen i genomsnitt något mindre än 380 mål. Till jämförelse må rörande de övriga hovrätternas arbetsbelastning anföras, att under tiden 1930—1935 på envar av nio divisioner i Svea hovrätt i genomsnitt för år belöpte 435 mål, att för år 1937 motsvarande tal utgjorde för envar av åtta divisioner i samma hovrätt ej fullt 380 mål och

736 NOTISER.för hovrätten för övre Norrland, som består av allenast en division, omkring 420 mål ävensom att för tiden 1935—1937 på envar av två förstärkta divisioner i hovrätten över Skåne och Blekinge belöpte i medeltal något mindre än 470 mål per år. Av dessa uppgifter torde framgå, att den nuvarande arbetsbördan för envar av Göta hovrätts divisioner är större än som normalt motsvarar arbetsbelastningen för en division. I sitt tidigare yttrande angående uppdelning av Svea hovrätt gav beredningen uttryck åt den uppfattningen, att ett genomsnittligt antal av 430 mål för år kunde anses motsvara en normal arbetsbörda för en division.»

    Beredningen uppskattar de från Värmlands län fullföljda målen till omkring 200 om året och antager, att den årliga arbetsbördan för Göta hovrätt kommer att motsvara omkring 1,000 avgjorda mål och för hovrätten i Göteborg omkring 1,100 avgjorda mål. Som denna arbetsbörda anses överstiga vad som bör åvila två divisioner sammansatta av fem ledamöter vardera, föreslås, att i vardera hovrätten väl skola finnas endast två divisioner men att dessa skola förstärkas, varje division i Göta hovrätt med åtminstone en ledamot och varje division i Göteborgs hovrätt med två ledamöter. Den minskning av Svea hovrätts arbetsbörda, som avskiljandet av Värmlands län medför, anses ungefär motsvara en divisions halva arbetskapacitet. Genom en anordning med förstärkta divisioner skulle det enligt beredningens åsikt sannolikt bliva möjligt att indraga en av hovrättens divisioner. Enligt beredningens tidigare yttrande rörande uppdelning av Svea hovrätt borde inrättandet av en hovrätt för nedre Norrland likaledes föranleda indragning av en division i Svea hovrätt.
    Vad angår den ordning i vilken den föreslagna uppdelningen av hovrätterna lämpligen bör fullföljas, erinrar beredningen, hurusom statsmakterna tidigare förutsatt att erforderlig uppdelning borde genomföras före den nya rättegångsordningens ikraftträdande. Med hänsyn härtill torde uppdelningen av hovrätterna böra slutföras utan dröjsmål. Ur vissa synpunkter skulle det vara önskvärt, om den kunde genomföras i ett sammanhang. Därest hinder därför ansåges möta, torde hovrätten i Göteborg böra komma till stånd först.

I. S.