Studentriksdagen i Lund. Sveriges Förenade Studentkårer anordnade d. 24—26 okt. 1938 i Lund en andra studentriksdag i närvaro av statsrådet Engberg, universitetskansler Undén jämte ett flertal representanter för statliga verk och utredningar. Delegaternas antal uppgick till omkring 300.
    Förhandlingarna voro uppdelade på fem sektioner, av vilka en behandlade juridiska utbildningsfrågor under ordförandeskap av professor Karl Olivecrona, Lund. Första dagen inledde notarie Allan Hernelius, Eksjö, en diskussion över ämnet »Den tingsmeriterade juristen och framtiden». Talaren framhöll inledningsvis, att juristernas studietid hörde till de längre och att den medförde stora kostnader: en juris kand.-examen beräknades sålunda kosta 12,000 kronor för en studerande utanför hemmet. Efter studietiden följde emellertid inom praktiskt taget alla verksamhetsområden ytterligare utbildningsår, under vilka obetydlig eller ofta ingen lön erhölles. Arbetslöshet funnes visserligen ej inom juristyrket, men väl maskerad sådan i form av oavlönat eller underbetalt arbete. I fortsättningen genomgick talaren förhållandena inom olika arbetsområden och uppehöll sig då särskilt vid de försämrade befordringsvillkoren för domaraspiranter. Överhuvud taget kunde inom såväl domar- som förvaltningsbanan ordinarietjänst och tryggad ekonomisk ställning erhållas först vid hög ålder. Medan lönenivån för andra grupper stigit hade juristtjänsterna — trots deras krävande och ansvarsfyllda karaktär — snarare fått vidkännas reduceringar, vilka starkt framträda vid jämförelse med andra akademiska yrken. Jurister och läkare voro de av akademikerna, som för närvarande hade de mörkaste framtidsutsikterna. Detta hade till följd sämre rekryteringsmöjligheter och höjd giftermålsålder, vartill kom att juristbanan hotade att stängas för ekonomiskt sämre situerade. Till diskussion framfördes till sist tanken på en organisation som — i likhet med inom läkarfacket Sveriges Yngre Läkares Förening — skulle tillvarataga de yngre juristernas intressen.
    Under den följande diskussionen framhöll ordföranden i 1937 års domsagoutredning, generaldirektör Stridsberg, att utredningen övervägde en förkortning av tingstjänstgöringen till två år. Vidare ifrågasatte han tingstjänstgöringens värde för förvaltningstjänstemännen, sedan de s. k. stora tingen avskaffats. Docent Dillén underströk vikten av att de rättsvetenskapliga meriterna värderades högre, och professor Bergendal ansåg, att begynnelselönerna på domarbanan icke stodo i rimlig proportion till studiekostnaderna. En begynnelselön på 4,000 kronor borde vara minimum.

    Andra dagens förhandlingar ägnades tingsutbildningen. Ombudsmannen jur. kand. Sven Larsson, Lund, hölt ett inledande föredrag, vari han efter en historisk översikt polemiserade mot påståendet att notarietjänstgöringen endast utgjorde en fortsatt utbildning. Lön borde utgå till de rättsbildade biträden som oundgängligen behövdes på kanslierna. Samtidigt borde antalet icke rättsbildade biträden utökas och notarierna befrias från de göromål som icke kräva rättsbildad arbetskraft. Därest dessa önskemål ledde till resultat, bleve det emellertid nödvändigt att anställandet av notarier förlades till exempelvis hovrätterna. Vidare ansåg talaren, att sedan 1933 års domsagostadga inskränkt notariernas befogenheter och officiellt reducerat meritvärdet av tingsutbildningen, borde tiden kunna nedsättas från nuvarande tre till två år. Detta läte sig förenas med domsagornas intresse i den mån arbetet för framtiden i större utsträckning än nu anförtroddes åt fast anställd arbetskraft.
    Anförandet följdes av diskussion i vilken sekreteraren i domsagoutredningen, hovrättsrådet Hagström, redogjorde för utredningens, arbete. Allt talade enligt hans mening för att behovet av notarier komme att minska i framtiden och att i genomsnitt två notarier i varje domsaga komme att bli tillräckligt. Därigenom skulle en förkortning av tingsutbildningens längd möjliggöras. Lönekraven ansåg han i stort sett vara berättigade. Från flera håll underströks i det fortsatta meningsutbytet det önskemålet, att häradshövdingarna borde ägna tid åt att med notarierna diskutera intressantare mål som handläggas av rätten, även om dessa mål ej falla inom notariernas kompetensområde.
    Den tredje och sista dagens förhandlingar upptogos av diskussion rörande förslag till resolutioner, varjämte intellektuell yrkesorientering och arbetsförmedling debatterades vid för alla sektionerna gemensamt sammanträde. Sektionen för juridiska utbildningsfrågor antog två resolutioner. I den ena underströks önskvärdheten av att en gemensam organisation för yngre jurister snarast kommer till stånd för att tillvarataga deras intressen. Frågan skulle vidare utredas av de tre juridiska studentföreningarna. I den andra resolutionen behandlades tingstjänstgöringen. Däri framhölls bl. a. att lön bör utgå till all den rättsbildade arbetskraft, som oundgängligen erfordras för domsagornas skötsel. Undantag får icke göras för den del av tjänstgöringstiden, som åtgår för att den nyantagne notarien skall sätta sig in i arbetet. Denna lön bör åtminstone täcka notariens levnadskostnader, räntor på studieskulder och premier för nödiga livförsäkringar. Därest lönesättningen icke sker med hänsyn till dem som nödgas studera på skuld, göres juristyrket till ett klassprivilegium. Notarierna böra befrias från göromål, som icke kräva rättsbildad arbetskraft. Anställandet av notarier bör ske med anlitande av den intellektuella arbetsförmedlingen, som erbjuder möjlighet för en ömsesidig överblick av arbetsmarknaden. Anställandet bör försiggå i offentliga former. Oberoende av om notariens första anställande i domsagan överlämnas till häradshövdingen eller hovrätten, bör den som en gång antagits avancera inom domsagan utan konkurrens med transportsökande från annat håll. Tiden för tingstjänstgöringen bör nedsättas från nuvarande tre år till exempelvis två år.

A. H—s.