Notariefrågan i domsagorna. Hovrätten över Skåne och Blekinge har d. 13 sept. 1937 avgivit yttrande över utredningen om domsagobiträdenas anställningsförhållanden.1 På grund av den genomförda begränsningen i kommitténs ursprungliga uppdrag — vilket avsåg att utreda behovet av ordinarie inskrivningsdomartjänster och eventuellt andra ordinarie befattningar vid häradsrätterna ävensom organisation och avlöningsvillkor för övriga erforderliga rättsbildade och icke rättsbildade biträden m. m. — kan den verkställda utredningen, yttrar hovrätten, icke göra anspråk på att innebära en lösning av notariefrågan i domsagorna. En slutlig lösning av denna fråga är nämligen oupplösligt förbunden med frågan om den övriga kanslipersonalens organisation. Statens övertagande av hela den erforderliga personalens avlöning och i samband därmed ett successivt tillskapande av fler ordinarie tjänster vid häradsrätterna utgör det mest trängande reformbehovet på detta område. Hovrätten tillstyrker emellertid kommitténs provisoriska förslag om inrättande av ytterligare en andrenotariebefattning i en var av 35 domsagor, liksom förslaget om införande i domsagostadgan av en föreskrift att å domsagans kansli skall finnas nödigt antal icke rättsbildade biträden för utförande av skrivgöromål och därmed jämförligt arbete, men avstyrker för närvarande övriga föreslagna ändringar i domsagostadgan, däribland förslaget om en ansökningsprocedur i hovrätterna för förste- och andrenotariebefattningarnas tillsättande. Ett viktigare önskemål vore förnärvarande en centralt organiserad förmedling för den första anställningen i domsagorna.
    För att garantera även de på grund av sin belägenhet mindre eftersökta domsagorna erforderlig tillgång på notarier ifrågasätter hovrätten att nuvarande krav på tre års tjänstgöring i domsaga för ernående av behörighet till fortsatt hovrättstjänstgöring m. m. ändras till ett krav på två års avlönat förste- eller andrenotarieförordnande. Detta skulle medföra att de formella meriterna fortare kunde insamlas i en mindre eftersökt domsaga än i en mera eftersökt, där den oavlönade tjänstgöringstiden är längre. Anses kravet på den treåriga tjänstgöringstiden böra bibehållas, synes i varje fall böra föreskrivas, att minst två år härav skola utgöra avlönat notarieförordnande. Vid sidan härav ifrågasätter hovrätten skyldighet för förste eller andre notarie att mottaga förordnande såsom förste notarie i annan domsaga underhovrätten. Förordnande mot någons önskan bör emellertid endast förekomma i undantagsfall, då de unga juristernas obenägenhet att tjänstgöra i viss domsaga icke alltid behöver sakna fog. Slutligen föreslås, förutom högre lönetillägg, ersättnings utgående för resor till och från förordnanden i de ogynnsammast ställda domsagorna och dessas förseende med någon tillgång

 

1 Se SvJT 1937 s. 554.

86 NOTISER.till avlönad arbetskraft utöver vad som oundgängligen erfordras för de löpande göromålen. Såsom en yttersta utväg torde hovrätterna böra berättigas att till domsaga, där en notarie ej anses böra förordnas mot sin önskan, sända en sekreterare.
    Svea hovrätt påpekar i sitt d. 21 sept. 1937 dagtecknade yttrande, att de föreliggande förslagen måste betraktas såsom avseende en allenast provisorisk lösning av vissa frågar, utbrutna ur ett större sammanhang. Hovrätten förklarar sig intet ha att erinra mot den föreslagna ökningen av antalet andrenotariebefattningar men anser det lyckligt, om ökningen kunde göras något större. Hovrätten tillstyrker det föreslagna lagfästandet av regeln, att å domsagas kansli skall finnas nödigt antal icke rättsbildade biträden för utförande av skrivgöromål m. m. Hovrätten avstyrker däremot det av kommittén föreslagna förfarandet vid tillsättande av avlönade notariebefattningar, detta av hänsyn både till domsagornas skötsel och till de unga juristernas utbildning. Bland annat kunde rekryteringssvårigheterna komma att ökas, därigenom att den unge juris kandidaten måste sväva i ovisshet, om tingsutbildningen skulle bliva i sin helhet förlagd till en önskad domsaga. En konkurrens om notarieplatserna bör enligt hovrättens mening förläggas till tiden för tjänstgöringens början, något som emellertid i flera hänseenden möter svårigheter. Frågan anses ej mogen att lösas utan ytterligare prövning. Den föreslagna regeln, att icke statsavlönade biträden allenast i den utsträckning hovrätten bestämmer skola äga tillgodoräkna sig tjänstgöring för vinnande av viss behörighet, anser hovrätten i praktiken bliva antingen mindre rimlig eller också betydelselös. I stället förordas en föreskrift, att den treåriga tjänstgöringen under minst två år skall vara statsavlönad, såframt ej hovrätten undantagsvis medgiver annat. Att införa tvångsförflyttning av statsavlönade notarier anser hovrätten möta betänkligheter. Såsom ytterligare utväg att avhjälpa rådande allvarliga olägenheter föreslår hovrätten möjlighet att tillfälligt inrätta avlönad notariebefattning eller, om annan utväg ej står öppen, sekreterartjänst.
    Göta hovrätt tillstyrker i sitt yttrande av d. 25 sept. 1937 likaledes kommitténs förslag om inrättande av nya andrenotariebefattningaı men anser det starkt böra ifrågasättas, om icke betingelser för ytterligare sådana befattningar förefinnas. Hovrätten finner en önskvärd jämnare fördelning av notarierna mellan domsagorna kunna vinnas såväl genom kommitténs förslag, att oavlönad tjänstgöring allenast efter hovrätts tillstånd vore meriterande, som genom kravet att av de tre årens tingstjänstgöring viss tid, förslagsvis två år, skulle vara avlönad. Kommitténs lösning skulle troligen visa sig mest ändamålsenlig. Vad tillsättandet av förstenotariebefattningarna angår, anser hovrätten att nu gällande system fortfarande bör tillämpas, därest till befattningen kompetent andre notarie finnes inom domsagan. Ett ansökningsförfarande skulle i dessa fall icke fylla något av behovet påkallat ändamål men väl kunna medföra otrygghet för både häradshövdingar och notarier. Beträffande åter tillsättandet av övriga förstenotariebefattningar samt av andrenotariebefattningarna finner hovrätten beaktansvärda skäl tala förkommitténs förslag, även om ändrade bestämmelser icke för närvarande torde böra införas.

NOTISER. 87    Hovrätten för Övre Norrland uttalar i sitt yttrande av d. 27 sept. 1937, att den föreslagna ökningen av antalet andrenotariebefattningar, åtminstone vad de inom hovrättens domsområde belägna domsagorna angår, icke är tillräcklig. Hovrätten anser vidare, att effektiva åtgärder mot notariebristen i Övre Norrland måste vidtagas, såvida icke menliga verkningar för rättsvården i denna landsända skola inträda. En i denna riktning verkande, lämplig åtgärd finner hovrätten vara att kräva två års statsavlönad tjänstetid för full tingsmeritering. Denna regel måste emellertid kompletteras med införandet av skyldighet för statsavlönad domsagonotarie att mottaga transportförordnande, även till domsaga under annan hovrätt. Däremot finner hovrätten den av kommittén föreslagna utvägen till lösande av frågan om domsagonotariernas fördelning knappast lämplig. Den föreslagna lösningen skulle medföra rätt mycket besvär, kanske utan vinnande av det önskade resultatet. Hovrätten avstyrker förslaget, så mycket mera som därigenom icke rådes bot på de största svårigheterna, nämligen att dirigera förstenotarier med viss formell kompetens till domsagor med brist på sådan arbetskraft. Frågan om tillsättandet av de avlönade notariebefattningarna anser hovrätten icke nu böra lösas, särskilt som de föreslagna bestämmelserna ej skulle vara ägnade att öka den för närvarande ganska måttliga tillströmningen av notarier till domsagorna. Hovrätten tillstyrker de föreslagna löneökningarna för notarier i vissa domsagor och föreslår vissa reseersättningar för notarier inom hovrättens domsområde. Slutligen tillstyrker hovrätten den föreslagna bestämmelsen i fråga om nödigt antal icke rättsbildade biträden.

Karl Sidenbladh.