Den internationella straffrätts- och fångvårdskongressen i Rom 1940.Överläggningsprogrammet vid den kongress som La Commission Internationale Pénale et Pénitentiaire anordnar i Rom år 1940 har nu fastställts. Vid programmets upprättande har man liksom tidigare tillämpat det systemet att en del av överläggningsämnena angivits skola bliva föremål för diskussion som kan utmynna i resolution, medan vissa andra ämnen avsetts skola föranleda endast ett utbyte av tankar och synpunkter utan att överläggningen avslutas med omröstning. De frågor som skola komma under behandling äro följande:
    Sektion I. Lagstiftning: 1) Modern strafflagstiftning har utvidgat brottmålsdomarens diskretionära prövningsrätt. Finnes med hänsyn härtill anledning att lämna direktiv för utövandet av denna befogenhet? — 2) På vilket sätt bör man formulera de lagbestämmelser vilka kriminalisera de handlingar som vanligen benämnas bedrägeri för att i möjligaste mån trygga effektiviteten av sådana regler, även med hänsyn till internationella förhållanden? — 3) På vilket sätt böra den förfördelades rättigheter regleras i straffprocessrätten? — 4) (endast för meningsutbyte) Vilken myndighet skall vara behörig och vilka principer böra tillämpas vid angivande av de individer som på grund av särskilda psyko-fysiologiska egenskaper eller typiska återfall i brott böra underkastas särbehandling?
    Sektion II. Administration: 1) Är det lämpligt att inom det moderna fångvårdssystemet tillämpa en regim med arbete utanför anstalten och hur bör man i sådant fall organisera denna behandlingsform för att på en gång vinna såväl en moralisk faktor som ekonomiskt och socialt utbyte? — 2) Böra psykopatiska och sociala anlag hos en till frihetsstraff dömd person föranleda särskild penitentiär behandling och i så fall efter vilka grunder? — 3) (endast för meningsutbyte) På vilket sätt böra de koloniala fångvårdsanstalterna organiseras? Böra dessa anstalter ha uteslutande repressiv karaktär eller böra de tjäna samhällets intressen genom att bereda vägen för fria kolonister?

    Sektion III. Prevention: 1) Bör materiellt och moraliskt bistånd lämnas åt en fånges familj och i så fall i vilken utsträckning? — 2) Vilka förebyggande åtgärder kan man kombinera med villkorlig dom, vare sig anstånd beviljas med straffets bestämmande eller med dess verkställande? — 3) (avsett endast för meningsutbyte) Vad menas med en vanemässig eller oförbätterlig för-

 

brytare? Vilka praktiska erfarenheter har man erhållit av nu gällande sysstem? Om dessa system icke utfallit tillfredställande, vilket system bör då anses lämpligast för behandlingen av sådana förbrytare? — 4) (endast för meningsutbyte) Vilken utformning bör man giva åt straffregistrets organisation för att det skall fungera på bästa sätt och hur bör man formulera de stadganden som angå rehabilitering för att de skola få internationell betydelse?
    Sektion IV. Ungdom: 1) Finnes anledning att differentiera åtgärderna beträffande underåriga i förhållande till deras sociala villkor? — 2) Hur kan man trygga återinträdet i samhället för minderåriga som varit föremål för uppfostringsåtgärder? — 3) (endast för meningsutbyte) Hur bör man organisera ungdomsdomstolarnas verksamhet, inbegripet deras hjälpåtgärder?