Utlåtanden över 1936 års lönekommittés förslag rörande den icke ordinarie hovrättspersonalen (SOU 1938: 52; jfr SvJT 1939 s. 200) ha nu avgivits av samtliga hovrätter och 1937 års domsagoutredning; även civilförvaltningens lönenämnd har i sitt utlåtande över förslaget till icke-ordinariereglemente särskilt berört frågan om nämnda personal. Enligt förslaget skulle de domaraspiranter, vilka godkänts vid provföredragningarna, bliva extra fiskaler med placering i 18 lönegraden och lön i 15 löneklassen; vid tillträde av sekreterarplats i domsaga skulle de antagas till e. o. fiskaler med placering i 21 lönegraden och begynnelselön i 20 löneklassen. För assessorerna skulle inrättas e. o. tjänster i 29 lönegraden med begynnelselön i 28 löneklassen. Vid adjunktion av e. o. fiskaler skulle dessa erhålla vikariatsersättning med dagarvode såsom vid vikariat å assessorstjänst.
    Samtliga hovrätter liksom domsagoutredningen betona starkt, att därest assessorer och vissa fiskaler erhålla ställning av e. o. tjänstemän, detta icke bör medföra, att antalet sådana tjänster på förhand fixeras genom upprättande av personalförteckningar eller på annat sådant sätt. Lönekommittén har visserligen slutligen ställt sig avvisande mot personalförteckningars upprättande för e. o. tjänstemän, en ståndpunkt som vunnit lönenämndens anslutning, men i årets statsverksproposition ha beträffande andra verk än hovrätterna e. o. tjänster i högre lönegrad än den 20 upptagits i dylika förteckningar. I hovrätternas och domsagoutredningens utlåtanden framhålles, att en stor del av ifrågavarande hovrättspersonal, hälften eller mera, regelmässigt tjänstgör utanför hovrätterna, vid underrätter eller i lagstiftningsarbete o. s. v.; behovet av tjänster är på grund härav mycket växlande och bestämmes ej av hovrätternas egna arbetsförhållanden. Personalförteckningar anses således ej ändamålsenliga; anställning som e. o. tjänsteman i assessors eller fiskals grad bör, enligt utlåtandenas innebörd, vinnas efter fullbordande av viss tjänstgöring, såvitt det kan antagas, att tjänstgöring i ifrågavarande grad för framtiden skall kunna beredas vederbörande. För assessorsförordnande borde liksom nu fordras 1 års adjunktion, för antagning till e. o. fiskal viss tids, 1 eller 1 1/2 års, tjänstgöring på extra fiskalsstadiet. I samtliga nu ifrågavarande utlåtanden erinras, att för antagning till e. o. fiskal ej bör krävas att förordnande som sekreterare i domsaga samtidigt meddelas; domsagoutredningen anser emellertid å andra sidan, att endast e. o. fiskal bör kunna förordnas till innehavare av sådan sekreterartjänst.

 

    Beträffande lönegradsplaceringen yrkas såväl i hovrätternas och domsagoutredningens som i lönenämndens utlåtande, att e. o. fiskaler måtte placeras i 22 lönegraden och således med begynnelselön i 21 löneklassen. Hovrätterna och domsagoutredningen anmärka även på den försämring, som förslaget innebär för andra adjungerade ledamöter än assessorer; ett par hovrätter framhålla därvid, att vid e. o. fiskals adjunklion vikariatsersättning i allt fall bör beräknas som om vikariatet avsåge hovrättsrådsämbete.
    Vad angår de extra fiskalerna ifrågasättes i utlåtandena, huruvida den i icke-ordinariereglementet föreslagna bestämmelsen, att lön ej utgår till extra tjänsteman för tid, då arbete vid vederbörande verk ej kan beredas honom, har avseende å extra fiskal, som ej kan sysselsättas med fiskalsgöromål; för den händelse så skulle anses vara fallet yrkas, att de extra fiskaler, som ej erhålla fiskalslön, beredes ersättning i form av aspirantarvode. Lönekommittén har förutsatt indragning av de nuvarande aspirantarvodena; visserligen har kommittén ifrågasatt, huruvida icke ett mindre sådant arvode borde utgå under den första aspiranttiden, men ansett frågan härom böra prövas vid utredningen rörande domsagopersonalens avlöningsförmåner. Hovrätterna hemställa emellertid, att under alla omständigheter aspirantarvoden icke avskaffas.
    Slutligen må nämnas, att från hovrättshåll anmärkts, att assessorer och fiskaler, som äro e. o. tjänstemän, icke därför böra benämnas »e. o.» assessorer och »e. o.» fiskaler, enär ordinarie sådana tjänstemän icke skola finnas; de nuvarande obesatta ordinarie fiskalstjänsterna böra nämligen enligt hovrätternas mening i detta sammanhang indragas.

B. H.