Professuren i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet, vilken blivit ledig genom förre innehavarens, prof. Jan Eric Almquists, utnämning till professor i rättshistoria och romersk rätt vid Stockholms högskola, har sökts endast av docenten Ivar W. Sjögren i Lund. De sakkunniga, som haft att yttra sig om hans skicklighet till professuren, ha nu avgivit sina utlåtanden. De finna alla, att han styrkt sin kompetens.
Prof. Almquist uttalar angående Sjögrens romerskt-rättsliga arbete »Till frågan om utvecklingen av auctoritasförpliktelsen vid mancipationsakten (1936), att även om förf. icke förmått övertyga den lärda världen om riktigheten av sina viktigaste resultat, det dock är tydligt, att arbetet ej saknar förtjänster. Det säges vittna bl. a. om en omfattande beläsenhet i romersk rätt samt om skarpsinnighet och fantasirik kombinationsförmåga. Almquist ingår även på två i maskinskrift föreliggande arbeten, »Hand wahre Handprincipen uti rättstillämpningen vid Stockholms rådhusrätt under förra hälften av 1600-talet» samt »Om vin och vinsorp». Till grund för sin uppfattning om kompetenskraven för professuren lägger denne sakkunnige en av juridiska fakulteten i Lund år 1938 enhälligt uttalad mening, att det borde vara tillräckligt med professorskompetens i ettdera av professurens båda ämnen och docentkompetens i det andra. Under hänvisning till denna uppfattning drager Almquist den slutsatsen av sin prövning, att sökanden styrkt professorskompetens i rättshistoria och docentkompetens i romersk rätt samt att han därigenom till fullo styrkt sin kompetens till den ifrågavarande professuren.
Prof. Åke Holmbäck i Uppsala hänför sig i sitt sakkunnigutlåtande till vad han anfört om sökanden i det befordringsärende, som ledde till att professuren tillsattes med sin förre innehavare (se SvJT 1936 s. 392) samt ingår även på Sjögrens nyssnämnda senare arbeten och av Sjögren utarbetade kompendier. Holmbäcks slutomdöme blir, att enligt hans uppfattning Lunds universitet i Sjögren, vars kompetens vore klart dokumenterad, skulle erhålla en utmärkt innehavare av den lediga lärostolen.
Den tredje sakkunnige, prof. Vilhelm Lundstedt, Uppsala, hänvisar likaledes väsentligen till sitt utlåtande i nämnda tidigare befordringsärende. Den sakkunnige finner ingen tvekan kunna råda därom, att sökanden styrkt sin skicklighet till professuren.