Här ovan framhållas vissa med tillämpningen av de i järnvägskoncessionerna meddelade inlösningsbestämmelser förenade olägenheter. Dessa äro visserligen med hänsyn särskilt till lagutkastets i det hela på rättvisa och billighet grundade bestämmelser av beskaffenhet att i det övervägande flertalet fall, i fråga om vilka särskilda inlösningsbestämmelser i koncessionerna intagits, böra föranleda överenskommelser mellan staten och den enskilda järnvägsägaren i den i lagutkastet angivna riktning. Skulle någon järnvägsägare emellertid av särskild anledning ej vilja träffa en sådan överenskommelse, lärer han, därest ej ett statens nödläge föreligger, på grund av järnvägskoncessionens rättsliga natur lagligen icke kunna tillförbindas att annorlunda än mot ersättning efter fulla värdet för den förlust eller skada, av vilken han kan drabbas och vars storlek domstol i sista hand äger bestämma, till staten avstå sin järnväg på andra villkor än de i koncessionen angivna; med ett sådant nödläge, varom nu nämnts, kan ej likställas det allmännas intresse att ur samfärdselns synpunkt inlösa de enskilda järnvägarna.
    Till en åtgärd, vilken staten, på sätt förut nämnts, icke bör vidtaga måste otvivelaktigt höra att staten inlöser en järnväg, som utgör en värdefull länk i ett större nät, för att därigenom förmå ägaren att vid statens övertagande av återstående delen av nätet nedsätta sina på resp. koncessioner grundade krav till det belopp, som enligt de i lagutkastet angivna grunder utgjorde skälig ersättning.

I. M.

 

Verkställandet av ådömt ungdomsfängelse.¹ En av statsrevisorernas nyligen publicerade anmärkningar gällde det sätt varpå i vissa fall dom å ungdomsfängelse verkställes.
    Efter en redogörelse för tillkomsten av de olika ungdomsanstalterna för män och särskilt de under senare delen av 1938 tillkomna provisorierna i Uppsala och Håga (se nedan), anförde statsrevisorerna såsom eget uttalande:
    »Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har lagen om ungdomsfängelse kommit att tillämpas i avsevärt större omfattning än som vid lagens

 

¹ Jfr HARDY GÖRANSSON, Fångvårdens ungdomsanstalter, SvJT 1938 s. 314.

 

tillkomst förutsågs. Till följd härav hava de åtgärder för omhändertagandet av detta klientel, vilka av riksdagen i samband med lagens genomförande vidtogos, visat sig otillräckliga för att möta den stora anhopningen av till ungdomsfängelse dömda män. Fångvårdsstyrelsen har därför vid upprepade tillfällen varit nödsakad göra framställning hos Kungl. Maj:t om inrättande av nya avdelningar. Enligt revisorernas uppfattning kunna emellertid vissa av dessa avdelningar ingalunda anses fylla de uppställda kraven på en öppen anstalt för det klientel varom fråga är. Så synes vara fallet med straffängelset i Uppsala, vilket revisorerna vid därstädes avlagt besök kunnat konstatera Att märka är, att detta straffängelse — en av landets mera ålderdomliga fångvårdsanstalter — där ungdomsfängelse numera verkställes, utdömts av 1934 års sakkunniga, vilken uppfattning jämväl delats av första lagutskottet vid 1935 års riksdag.
    Revisorerna, som ingalunda bortse från de svårigheter, vilka uppstått för myndigheterna att tillgodose det oförutsedda platsbehovet, förutsätta givetvis, att de nytillkomna avdelningarna utanför ungdomsanstalten å Skenäs endast bliva av provisorisk karaktär. Den nuvarande splittringen av ifrågavarande klientel å ett flertal anstalter, vilka icke äro inrättade för denna form av straffverkställighet, måste nämligen enligt revisorernas uppfattning såväl försvåra uppfostringsverksamheten som ock medföra ökade kostnader».

 

    När den nya ungdomsfängelselagen trädde i kraft den 1 januari 1938, fanns å den planerade ungdomsanstalten på Skenäs vid Bråviken ännu så länge endast en bostadspaviljong för 30 elever. Den nya straffformen tillvann sig emellertid så snabbt domstolarnas förtroende, att utrymmet såväl på Skenäs som på mottagningsanstalten i Nyköping — det gamla, nu moderniserade kronohäktet, där de till ungdomsfängelse dömda först skola undergå en tids observation, innan de överföras till det fria arbetet på Skenäs — redan efter ett halvår var fullbelagt. Nu vidtogs den till sin lämplighet omstridda åtgärden att till Uppsala straffängelse förlägga ett slags ungdomsanstalt, dit till en början hela överskottet från mottagningsavdelningen i Nyköping överfördes.
    I och för sig kan det icke anses olämpligt att i anslutning till ett vanligt fängelse anordna en disciplinär avdelning för sådana till ungdomsfängelse dömda som misskött sig på den öppna anstalten.¹ I ett par, tre fall har det också visat sig nödvändigt att från Skenäs avlägsna där intagna elever, som gjort sig skyldiga till förseelser av olika art. På Skenäs finns av princip icke en enda arrestlokal. Den goda ordningen på anstalten upprätthålles bäst därigenom att var och en vet, att om han bär sig illa åt han icke får stanna kvar utan sättes i anstaltens bil och skjutsas över på färjan tillbaka till Nyköpings kronohäkte på andra sidan Bråviken för vidare befordran till Uppsala.
    Felet med Uppsalaanstalten var, att det på grund av den starka till-

 

¹ K. M:ts bestut d. 19 aug. 1938 innebar allenast medgivande att ungdomsfängelse finge fr. o. m. 1 sept. 1938 t. v. verkställas jämväl i en vid straffängelset i Uppsala anordnad avdelning för män, vilka efter fångvårdsstyrelsens prövning dit överflyttats från Nyköping eller Skenäs. 

strömningen av nya till ungdomsfängelse dömda blev nödvändigt att taga fängelset i bruk även för ett stort antal normala fall, som rätteligen bort gå till Skenäs. Fångvårdsstyrelsen vidtog emellertid mycket snart åtgärder för att provisoriskt råda bättre bot på platsbristen å Skenäs. En övergiven skyddshemspaviljong på Håga i närheten av Hall visade sig väl ägnad att mottaga till ungdomsfängelse dömda, blott erforderlig personal ställdes till förfogande.¹ Här finns plats för 25 elever, och denna nya ungdomsanstalt är nu i full gång. När längre fram denna byggnad icke vidare blir disponibel, har en ny paviljong hunnit uppföras på Skenäs. En tredje öppen anstaltsavdelning har förlagts till statens ungdomshem å Långanäs i närheten av Eksjö, där plats och god sysselsättning kan beredas för 15 till ungdomsfängelse dömda utan att något behov föreligger att hålla dem skilda från ungdomshemmets egentliga klientel eller att giva dem någon annan behandling.²
    Bortsett från det beklagliga Uppsalaprovisoriet — som emellertid är statt i snabb avveckling, då Nyköping, Skenäs, Håga och Långanäs tillhopa rymma nära 100 elever, vilken siffra föga understiger det nuvarande antalet till ungdomsfängelse dömda — kan det icke betraktas som en olägenhet att det finnes ett flertal öppna anstalter eller anstaltsavdelningar mellan vilka klientelet kan fördelas. En ungdomsanstalt bör icke vara för stor. När de två nya paviljongerna å Skenäs, vartill medel redan beviljats³ eller begärts,⁴ blivit uppförda och denna anstalt sålunda rymmer något över 90 elever, torde den ej böra göras större. Vid sidan härom är det en ren fördel att hava en eller ett par mindre anstalter eller arbetshem för möjliggörande av en differentiering även bland dem som kunna hållas i öppna anstalter. Däremot kan man helt instämma med statsrevisorerna i deras utdömande av Uppsalafängelset såsom en anstalt för verkställighet av ungdomsfängels eannat än i undantagsfall. Det skulle innebära ett åsidosättande av den nya lagstiftningens syfte, om något avsevärt antal till ungdomsfängelse dömda bleve omhändertaget på fängelset i Uppsala, även efter en aldrig så genomgripande renovering. Någon fara för en utveckling i denna riktning har emellertid icke förelegat. Redan innan statsrevisorernas anmärkning var känd, hade justitieministern ställt sig avvisande till ett framkommet förslag om modernisering av Uppsala-

 

¹ Redan d. 27 sept. 1938 hemställde fångvårdsstyrelsen hos K. M:t om inrättande av ytterligare en ungdomsavdelning. D. 21 okt. 1938 medgav K. M:t bl. a. att fångvårdsstyrelsen finge för inrättande t. v. till och med d. 30 juni 1939 av en fångvårdens ungdomsanstalt förhyra Hågakolonien samt att ungdomsfängelse finge, när fråga vore om män, verkställas jämväl i denna anstalt.

² Enligt K. M:ts beslut d. 9 dec. 1938 får t. v. till och med d. 30 juni 1939 ungdomsfängelse verkställas jämväl i en vid statens ungdomshem å Långanäs anordnad avdelning för män.

³ Med bifall till K. M:ts förslag i prop. 313 beviljade 1938 års riksdag (skr. 435) 300,000 kr. till uppförande av bland annat en ny logementsbyggnad å Skenäs, rymmande 30 nya platser. Fångvårdsstyrelsen beräknar att byggnaden skall bliva färdig under våren 1939.

⁴ I skrivelse d. 14 dec. 1938 har fångvårdsstyrelsen hos K. M:t hemställt om ytterligare utbyggande av anstalten å Skenäs med en tredje logementsbyggnad rymmande 34 nya platser. 

fängelset för att i sin helhet — låt vara alltjämt provisoriskt — brukas som ungdomsanstalt för till ungdomsfängelse dömda.¹ Statsrevisorernas klara hävdande av den nya lagstiftningens grundtanke genom sitt uttalande att Uppsalaanstalten »ingalunda kan anses fylla de uppställda kraven på en öppen anstalt för det klientel varom fråga är» bör emellertid hälsas med tillfredsställelse, då det får antagas utgöra ett auktoritativt uttryck för riksdagens mening i denna fråga.
    De kvinnliga ungdomsanstalterna — upptagningsanstalten vid Växiöfängelset och den öppna anstalten å Viebäck — beröras icke av statsrevisorernas anmärkning. De ha under 1938 icke behövt tagas i bruk av mera än 4 till ungdomsfängelse dömda unga kvinnor, vilka nu alla vistas å ett av Viebäckshemmen. Dess bättre hotar icke någon utrymmesbrist å denna anstalt, vars skötsel gör sin ägare, Svenska Diakonissällskapet, all heder.

K. Schlyter.