Juristföreningar i Lettland. Bland juristorganisationer i Lettland märkes den offentligträttsliga advokatkammaren, som är en i domstolsförfattningen grundad sammanslutning av alla i Lettland praktiserande advokater. I motsats till andra privata yrken åtnjuta de edsvurna advokaterna en lagligen fastställd offentligträttslig självförvaltning, som anses vara ett element i domstolsorganisationen och som är förenad med offentligträttslig myndighet och motsvarande plikter. Enligt bestämmelse i domstolsförfattningen hålles varje år minst en generalförsamling av alla edsvurna advokater. På sådant möte väljes advokatkammarens exekutivorgan, kallat rådet av edsvurna advokater och bestående av tio medlemmar. Rådet är knutet till appellrätten i Riga, som är appellationsinstans över de fyra landsrätterna i Lettland. Mot advokatrådets beslut kan man appellera till denna appellrätt, vilken över huvud har inseende över advokatkammaren. Ingen jurist kan bli advokat utan att erhålla ett patent av rådet. Även advokatbiträden upptagas i yrket genom beslut av rådet. Efter minst fem och högst sju års arbete hos en edsvuren advokat samt efter att ha bestått prövning inför advokatrådet kunna advokatbiträden promoveras till edsvurna advokater. Efter att ha upptagits i advokatkammaren genom beslut av rådet avlägga de advokated inför appellrätten. Advokatrådet äger disciplinär myndighet över alla edsvurna advokater och deras biträden. De i domstolsförfattningen upptagna disciplinstraffen äro föreställning, varning, suspension av advokaträttighet under bestämd tid samt uteslutning ur advokatståndet. Endast suspension och uteslutning kunna överklagas vid appellrätten.
    Genom lag den 17 december 1937 fingo notarii publici i Lettland en med advokaternas analog ställning såsom offentligträttslig yrkesorganisation. Det förtjänar omnämnas, att ingen notarius publicus får vara advokat och vice versa. Det är justitieministern som utnämner notarius publicus på förslag av landsrättspresidenten. Notarii publici äro underordnade presidenten i den landsrätt, inom vilkens jurisdiktionsområde de ha sina byråer. Notariernas antal är begränsat.
    På sätt nu berörts bestå två yrkesorganisationer — för advokater och för notarii publici — på grund av stadgande i lag. De äro av offentligträttslig natur, ehuru deras verksamhet innehåller även privaträttsliga moment.
    De privata juristsammanslutningarna i Lettland te sig som vanliga inregistrerade föreningar, vilkas tillvaro och organisation regleras av den allmänna lagen om icke-ekonomiska föreningar. Dessa juristföreningars verksamhet är reglerad i föreningarnas stadgar.
    I första rummet bör nämnas domarföreningen, som är en sammanslutning av domarna i hela landet. Stadgarna sätta såsom föreningens

 

mål att höja rättsväsendet samt domarnas teoretiska och praktiska insikter. Föreningens hjälpkassa avser att lämna understöd åt avlidna juristers efterlevande under den första tiden efter familjefaderns bortgång.
    Den äldsta och största av alla privata juristsammanslutningar är lettiska juristföreningen. Denna förening, som har sitt säte i Riga, grundades år 1911, således redan före den lettiska statens tillkomst. Ehuru föreningen hade hela det lettiska landet till verksamhetsområde, fordrade den dåvarande ryska regeringen (1911), att ordet »lettiska» skulle ersättas med Rigas. (På samma sätt tvingades lettiska lantmännens centralförbund, då det stiftades år 1906, att kalla sig »Rigas lantmäns centralförbund».) Lettiska juristföreningen åsyftar rättskulturens främjande och att sammanföra jurister av alla stånd till sällskaplig samvaro. Regelbundet återkommande diskussionsaftnar anordnas sedan gammalt av föreningen. Även icke jurister pläga ha tillträde till dem. För några år sedan organiserade föreningen den första lettländska allmänna juristkongressen.
    Straffrättsjurister ha bildat föreningen lettiska kriminalister, som står i kontakt med internationella kriminalistförenngar.
    Sedan år 1925 finnes i Lettland en tysk juristförening, som utger den med fyra häften om året utkommande tyskspråkiga »Rigasche Zeitschrift für Rechtswissenschaft». Förutom rättsvetenskapliga uppsatser innehåller denna tidskrift regelbundna översikter över lagstiftningen i Lettland och Estland. Även rikstyska rättsvetenskapsmän lämna från tid till annan bidrag till denna tidskrift. Den tyska juristföreningen i Lettland har på ett betydelsefullt sätt främjat rättsväsendet i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende. Det bör nämnas, att den tyska minoriteten i Lettland f. n. utgör blott cirka 3 procent av landets befolkning.
    Även judiska jurister hava sin egen förening. Judarna i Lettland utgöra 4.8 procent av hela befolkningen. På samma sätt ha de ryska juristerna i Lettland en rysk juristförening. Det finns emellertid ganska få ryska jurister i landet, emedan huvudmassan av den ryska minoriteten lever såsom småbönder i några områden i östra Lettland (Latgale, Lettgallen).
    Till de lettiska juristernas förfogande står den stora lettiska juridiska tidskriften »Tieslietu Ministrijas Vestnesis» (justitieministeriets tidskrift). Trots namnet är den icke att uppfatta såsom justitieministeriets meddelanden eller liknande. Den är tvärtom en allmän rättsvetenskaplig tidskrift. Den utkommer ined fyra omfångsrika häften om året.
    När det auktoritära statsskicket år 1934 infördes i Lettland, började man strax uppbygga ett yrkeskammarsystem. Till dato har man bildat sex hela landet omfattande yrkeskammare. Den sjätte kammaren har bildats i år och omfattar de fria yrkena. Dess officiella namn är professionskammaren. Alla fria yrken, däribland även juristernas, skola ha sin representation och organisation i professionskammaren. De andra fem kamrarna äro: handels- och industrikammaren, lantbrukskammaren, hantverkskammaren, arbetskammaren och kulturkammaren.

Karl Duzmans.