GUNNAR PALMGREN. Konkurrensklausuler vid tjänsteavtal. Hfors 1939. AB. F. Tilgmanns tryckeri. 223 s. Fmk 70.00. — Juridiska föreningens i Finland publikationsserie n:o 7.

    Förestående avhandling — vars författare i denna för Finland så ödesdigra tid fått andra uppgifter att fylla än det juridiska författarskapets —berör ett inom den nordiska doktrinen hittills föga uppmärksammat ämne;

detta ämne kommer dock säkerligen i och med näringslivets fortskridande utveckling att tilldraga sig allt större intresse. Avhandlingen lämnar svar på en hel mängd konkreta rättsspörsmål, som domstolarna med sannolikhet allt oftare komma att ställas inför.
    Efter att i ett inledande kapitel ha berört konkurrensklausuler i allmänhet samt anställdas s.k. förtegenhetsplikt kommer författaren i de två följande kapitlen in på de inskränkningar i avtalsfriheten, som skilda rättssystem nödgats uppställa med hänsyn till arbetstagares intresse av att kunna erhålla sin nödiga försörjning. Den utförliga redogörelsen för den engelska rättens här såsom eljest säregna utveckling är intressant att taga del av. Kärnan i dessa kapitel utgöres för övrigt av en med talrika nordiska rättsfall och övriga exempel belyst tolkning av finska rättshandlingslagens 38 § om vissa konkurrensförbuds ogiltighet — ett stadgande, som helt anknutits till motsvarande bestämmelse i den svenska avtalslagen. Av stort intresse är också författarens framställning i 4:de kapitlet om konkurrensförbuds giltighet vid hävning eller eljest vid uppsägning av det bakomliggande tjänsteavtalet. Dessa spörsmål höra säkerligen till dem, som inom domstolspraxis äro mest aktuella på förevarande område. Författarens framställning ådagalägger en ingående kännedom om alla de skilda uppsägningsanledningar, som inom industri- och handelsvärlden äro vanliga. Avhandlingen avslutas med ett kapitel om konkurrensförbudets rättsverkningar.
    Det torde icke vara överdrivet att påstå, att avhandlingen för rättstillämpningen i de övriga nordiska länderna äger lika stor betydelse som för rättstillämpningen i sitt hemland. Den huvudsakliga överensstämmelsen mellande nordiska rättshandlings- och avtalslagarnas reglering av jämkning avkonkurrensförbud motiverar redan ett dylikt påstående; den rikhaltiga provkarta på prejudikat från samtliga nordiska länder, som avhandlingen uppvisar, ökar ytterligare dess värde i nämnda hänseende.

Fritjof Lejman.