NILS HERLITZ. Föreläsningar i förvaltningsrätt II. Den offentliga förvaltningens organisation. Förra delen. Sthm 1939. Norstedt. 188 s. Kr. 7.00.
    Med detta arbete har författaren fortsatt den serie framställningar av förvaltningsrättsliga ämnen, han påbörjat med sin Inledning till förvaltningsrättens studium (1937, se SvJT 1938 s. 585). Dess första kapitel avser att giva en allmän inledning till behandlingen av den offentliga förvaltningensorganisation samt handlar om den offentliga förvaltningens subjekt och organ. De fyra övriga kapitlen äro ägnade åt statsförvaltningens organisation och avhandla statsförvaltningens organisatoriska grundvalar, statsförvaltningens struktur, funktionsfördelningen inom statsförvaltningen samt subordinationen inom statsförvaltningen. Det torde kunna ifrågasättas huruvida författarens disposition av det vittomfattande ämnet är den bästa och mest överskådliga, och även beträffande innehållet i de särskilda kapitlen torde, såsom naturligt är i fråga om ett arbete av denna art, olika meningar kunna hysas. Exempelvis: Författaren uppfattar förvaltningens organsåsom »ett slags fingerat subjekt, som måhända naturligast kan beskrivas som en personifikation av en krets av göromål hörande till den offentliga verksamheten». Häremot lärer kunna invändas, att den ifrågavarande kretsen av göromål icke torde kunna anses såsom ett organ utan fastmera utgör uppgift för ett organs verksamhet; vissa dylika grupper av göromål, bestämda av offentlig rätt, äro tjänster och de till en dylik tjänst hörande göromålen äro avsedda att utföras av en tjänsteman, som för att tala med författaren är ett individualorgan. Det förefaller vidare som om materialet trängts om utrymmet i arbetet, vilket knappast bidragit till att göra framställningen lättläst.
    Om än sålunda erinringar torde i vissa avseenden kunna riktas mot arbetet, måste dess utgivande hälsas med tillfredsställelse, ej minst ur den synpunkten att författaren rör sig på ett område, som på senare tid i vårt land blivit högst obetydligt vetenskapligt bearbetat. Det rikhaltiga materialet utgör en värdefull tillgång för alla dem, som hava att fördjupa sig i något av de behandlade ämnena.

Israel Myrberg.

 

Försäkringsjuridiska föreningens rättsfallssamling 1938. Första årgången. Utarb. av YNGVE HÄCKNER & LARS BENNICH. Sthm 1939. Hæggström. 194 s. Kr. 5.50.
    Försäkringsjuridiska föreningen har börjat utge dels en svensk rättsfallssamling, dels ett nordiskt rättsfallsregister, det sistnämnda i samarbete med motsvarande organisationer i Danmark, Finland och Norge.

    Rättsfallssamlingen, vars första årgång nämnts här ovan, omfattar försäkringsmål vari fråga varit om tillämpningen av försäkringsavtalslagen eller därmed sammanhängande lagstiftning ävensom skadeståndsmål av intresse närmast för trafik- och ansvarighetsförsäkringen. Flertalet referat avser mål från Högsta domstolen, men i viss utsträckning ha även mål från hovrätterna medtagits. Största delen av målen publiceras icke, eller i allt fall ej annat än i notisform, på annat håll. I denna första årgång är antalet försäkringsmål litet. De övriga målen äro betydligt flera. Skadeståndsrätten har under senare år alltmera tagit domstolarnas tid och krafter i anspråk. Det måste därför hälsas med tillfredsställelse även av den som icke sysslar särskilt med försäkringsrätten, att den rika skadeståndsrättsliga judikaturen göres mera tillgänglig, låt vara att man icke får vänta sig att i rättspraxis finna säkert besked i varje fråga som varit föremål för domstols avgörande. Den snabba utveckling, som äger rum på detta område, medför tyvärr, att osäkerhet råder på många punkter.
    Det nordiska rättsfallsregistret har likaledes utkommit med sin första årgång. Det publiceras såsom bilaga till Tidsskrift for Rettsvidenskap underledning av prof. PHILLIPS HULT. Det omfattar försäkringsrättsliga domar inom privatförsäkringens område. Av dessa ha medtagits huvudsakligen endast sådana, som avse principiella spörsmål i anslutning till försäkringsavtalslagarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Registernotiserna ha gjorts så utförliga, att av varje notis framgår vilket spörsmål som förelegat till bedömande och huru detta blivit i sista instans avgjort samt huruvida avgörandet där varit enhälligt. Det övervägande antalet registrerade domar kommer från högsta domstolarna. Den översikt över rättspraxis i de enskilda länderna, som registret bjuder, är mycket värdefull icke minst med hänsyn till att det gäller att för framtiden bevara och befästa den nordiska gemenskap som vunnits genom försäkringsavtalslagarnas tillkomst.

I. S.