POUL ANDERSEN. Grundtvig som Rigsdagsmand og andre Afhandlinger. Khvn 1940. Gyldendal. 117 s. Kr. 5.25.

    Denna lilla bok innehåller fyra uppsatser, av vilka den första och längsta har sitt ämne angivet i bokens titel. Grundtvigs parlamentariska verksamhet upphörde först i hans 84:de år, men den hade varit ganska sporadisk och ej börjat förr än han nått 65 års ålder. Någon politisk roll spelade han icke, med sin tålamodsprövande talträngdhet och sina kraftgeniala kantigheter var han uppenbarligen en rätt besvärlig kamrat. Det koncentrat av hans inlägg i debatterna, som här i särdeles njutbar form bjudes, ställer likväl i sympatisk dager hans ohämmade ursprunglighet och hans starka frihetssinne, som icke hindrade honom att vara en vän av det kungliga danska enväldet och av en oinskränkt äganderätt — dock ej av den s. k. litterära. Grundlovens § 87, yttrade han, nämner något som »til Modersmaalets Æreikke lader sig udtrykke paa Dansk, Noget, der kaldes Ekspropriation». Menhan bekände också om sin andes verk: »Naar jeg tænker mig efter min Død, at de, som skulle være mine Arvinger, skulde have en Ret til at ruge over det eller gøre det mere eller mindre bekendt og gavnligt, end det ellers kunde være, ja, da maa jeg sige, at jeg vilde græde over den Lov, som beskyttede, hvad man kaldte min Ejendom.» När fråga var om judarnas rätt att bekläda ämbeten, hänvisade G. till världshistoriens vittnesbörd »at de stode altid ved Siden af de bedste Borgere i de Lande, hvor der skænkedes dem fulde borgerlige Rettigheder». Som lags tilist ansågs G. olycklig, men även Krieger —som med sin formella juridiska skolning var G. så olik — torde känt sig benägen att instämma i dennes ord att »den største af alle Fejltagelser ved Lovgivningen, det er den at ville forebygge alle mulige Misbrug og alle mulige Misheld». Mot lagskiparna synes G. närt en viss misstro. Gåve man domaren en alltför självständig och trygg ställning, så kunde det »være en hel Del i Landet, der vilde tabe ligesaa meget derved i Sikkerhed, som Dommerne vandt».
    De övriga tre uppsatserna ha alla varit tidigare tryckta, den äldsta — Om Tjenestemænds Ytringsfrihed — i NAT 1935, de båda andra i JFFT, näm-

 

30—407004. Svensk Juristtidning 1940.

466 LITTERATURNOTISER.ligen Lighedsgrundsætninger i forvaltningsretlig Belysning 1937 och Skolefriheden efter den danske Grundlov 1939. Alla tre ha dock en viss anknytning till G.: Skolefriheden ägde i honom en av sina ivrigaste förkämpar, jämlikhetsprincipen en avgjord motståndare, och i uppsatsen om tjänstemännens yttranderätt råkar man s. 116 ett stycke som man delvis ordagrant känner igen från vad som sagts om G. s. 46. Särskilt i uppsatsen från 1937 gör prof.A. flera tänkvärda reflexioner vilka synas äga sin tillämpning även å svenskaförhållanden.

B. W.