Criminal Justice bill's öde. Naturligen har i England liksom i övriga av kriget berörda länder ett stort antal projekt och arbeten inom det civilalivets sfär efter krigsutbrottet måst begränsas eller avbrytas. Dessvärre kommo krigsförhållandena att framtvinga ett uppoffrande också av det betydande straffrättsliga lagverk som under namnet »the Criminal Justice bill» tillvunnit sig livligt intresse och som under våren 1939 i underhuset kommit ganska nära det slutliga antagandet. På grund av hopat politiskt arbetssloff blev det icke möjligt för underhuset att före sommarferierna avsluta behandlingen av det vidlyftiga projektet, men man antog vid uppstigningen i juli allmänt, att billen under hösten i huvudsakliga delar skulle gå igenom, utom i så måtto att prygelstraffet väntades komma att bibehållas. Omedelbart efter krigsutbrottet antyddes först från regeringshåll att man ämnade genomdriva billen så när som på bestämmelserna om prygelstraffets av-

¹ Ikraftträdandet av lagen, vilket skulle ha ägt rum den 1 januari 1940, har i likhet med bl. a. den nya brittiska adoptionslagen genom »Postponement of Enactments (Miscellaneous Provisions) Act, 1939», tills vidare uppskjutits.

skaffande, dock med ett övergångsstadgande av innebörd att de anordningar, som komme att förorsaka nya utgifter, icke skulle bringas i verkställighet förrän efter krigets slut. Till sist nödgades emellertid inrikesministern avstå från dessa sina planer, emedan det befanns omöjligt att för arbetet med billens slutbehandling i underhuset och passage genom överhuset i tillräckligt antal lösgöra initierade departementsjurister och andra sakkunniga, vilka under tiden övergått till krigsuppgifter. Särskilt i överhuset — där man fruktade de där representerade överdomarnas opposition på en rad punkter— ansågs det ogörligt att föra fram billen utan bistånd och närvaro av vissa sakkunniga, vilka nu voro bundna i angeläget krigsarbete.

K. H.