O. BERGHOLTZ och ÅKE BYLANDER. Lagen om barnbidrag m. m. Sthm 1940. Norstedt. 256 s. Inb. kr. 5.75.

    I serien Gula biblioteket har utkommit en kommentar till lagarna om barnbidrag och om förskottering av underhållsbidrag till barn, vilken torde komma att visa sig synnerligen värdefull för de myndigheter och enskilda som ha att taga befattning med ifrågavarande grupp av ärenden. Den nya lagstiftningen på detta område inrymmer åtskilliga svårigheter vid tillämpningen, icke minst, såsom utgivarna av föreliggande arbete anföra, enär den dels måst anpassas efter gällande civilrättsliga stadganden och dels innehålla vissa räknemässiga regler för fastställande av bidragens storlek. Genom klargörande exempel och tabeller söka författarna överbygga dessa svårigheter. Kommentaren är i huvudsak fotad på förarbetena till lagstiftningen och på Kungl. Maj:ts avgöranden av prejudicerande betydelse, men författarna ha icke underlåtit att taga självständig ställning till vissa svårtolkade spörsmål. Självfallet kan man på vissa punkter härvidlag komma till annan uppfattning än de. Beträffande kommentaren till lagen om barnbidrag, 9 §, kan det sålunda ifrågasättas, om författarna riktigt återgiva lagstiftarens intentioner, då de förklara att ansökan om barnbidrag för barn till änka, som i november 1939 mantalsskrivits i en kommun B, skall, om ansökningen ingives i december 1939, göras i B kommun och ej i mantalsskrivningskommunen för 1939, A. Denna tolkning torde ej stå i full överensstämmelse med lagtexten, som angiver senaste mantalsskrivningskommun såsom rätt forum. I kommentaren till lagen om förskottering av underhållsbidrag, 5 §, förklara författarna, att den däri stadgade begränsningen vid uppskattningen av naturaförmåner bör förstås så att stadgandet är tillämpligt även för det fall att i naturaförmånerna ingå antingen fri kost eller fri bostad. För denna uppfattning torde stöd saknas i lagens förarbeten och i praxis. Beträffande behörigheten att överklaga barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott m. m. förklara författarna bl. a.att sådan behörighet torde tillkomma annan barnavårdsnämnd än den somfattat beslutet. Av ett regeringsrättens utslag (RÅ 1939 S 101) framgår emellertid att annan barnavårdsnämnd i visst fall förklarats obehörig fullfölja talan. Härav torde framgå att vissa krav måste uppställas på att beslutet skall »röra» annan barnavårdsnämnd för att besvärsrätt skall föreligga.
    Den fortsatta lagtillämpningen torde komma att giva svar på dessa och andra tolkningsspörsmål. För barnavårds- och pensionsnämnders verksamhet är emellertid föreliggande arbete till ovärderlig hjälp.

Sv. L.