Bilägares skadeståndsrätt för kroppsskada. Sedan en bilägande fotgängare påkörts och skadats av sin bil, har hovrätten över Skåne och Blekinge ansett honom icke kunna på bilansvarighetslagen grundarätt till skadestånd av föraren.
I en artikel med anledning av hovrättens dom (SvJT 1940 s. 552) har däremot MALMÆUS i likhet med en skiljaktig hovrättsledamot ansett bilansvarighetslagen tillämplig på fallet. Malmæus synes grunda sin uppfattning på följande huvudargument. Bilansvarighetslagen reglerarenligt hans mening principiellt ansvarigheten för all genom trafik medmotorfordon uppkommen skada med särskilt i lagen angivna undantag, bland vilka icke finnes någon särregel för bilägaren i denna hans egenskap. Alltså bör den av sin egen bil påkördes skada falla under lagen.
Måhända kan med större skäl motsatsen hävdas. Bilansvarighetslagen har endast för där särskilt angivna fall vidgat den ägare, brukare och förare av bil åvilande skadeståndsskyldigheten utöver vad som gäller enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Såsom en undantagslag börden tolkas restriktivt. Dess stiftare kunna icke antagas ha åsyftat, att bilägare för egen skada skulle kunna göra sin förare ansvarig enligt
lagens 2 §. Att föraren där gjorts »lika med ägaren» ansvarig vid bristande exculpationsbevisning (men icke vid kasuell bristfällighet hos bilen) synes visserligen ha föranletts av hänsyn till ägaren, men dessa hänsyn torde ha varit processuella; föraren borde ej göras likgiltig förägarens strävan att visa förarens frihet från vållande. För hela tankegången i lagen synes det främmande, att dess strängt bedömda huvudperson bilägaren skulle kunna avfordra sin förare skadestånd endast pågrund av dennes bristande exculpation. Lagstiftarna ha helt säkert ej velat ömma för den av sin bil skadade ägaren i hans rättsförhållande till föraren, när denne ej varit vållande. Hovrättens utslag i denna frågasynes därför väl grundat.
Den skiljaktige ledamot i hovrätten, som fann bilansvarighetslagen tillämplig, ville med åberopande av grunderna för 3 § jämka bilägarens skadestånd. Malmæus bestrider emellertid, att detta lagrum kan anses tillämpligt i förhållandet mellan den skadelidande bilägaren och hansförare. Emellertid behöver man knappast tillgripa 3 § för att gå med påen jämkning av bilägarens skadestånd. Den skiljaktige ledamoten har för sin del åberopat grunderna för 3 §, och går man överhuvud med påtillämpligheten av lagen i föreliggande fall lär man svårligen kunnakomma ifrån, att enligt lagens principer presumtion för vållande hosföraren måste drabba ägaren, även då han själv träffats av skadan. All skada, som vid samma tillfälle förorsakas av en bil, bör väl betraktas såsom en enhet. Antag att bilägaren A och en annan person B samtidigt påköras av bilen. Föraren C är ej bevisligen vållande men ej heller exculperad. Enligt Malmæus borde A få fullt skadestånd av C men i förhållande till C svara för halva skadeståndet till B. Föraren skulle i sistahand drabbas hårdare i förhållande till A (som ofta kan vara hansarbetsgivare) än i förhållande till den utomstående B. Detta synes fögalogiskt.
Här har berörts blott det fall, då ägaren påkörts av sin bil. Såsom Malmæus påpekat bör ägarens rättsställning gentemot föraren vara densamma, om han skadats såsom passagerare i bilen.
Det förhållande, att trafikförsäkring i regel svarar för fullgörandet av skadeståndsskyldighet enligt bilansvarighetslagen (nämligen i den utsträckning trafikförsäkringsplikt föreligger för sådana fordon som lagen avser), kan ej gärna ge dispens från skyldigheten att tolka lagen efter dess eget innehåll. En annan fråga är, huruvida det icke varit lyckligt om med hänsyn just till förefintligheten av trafikförsäkringen bilansvarighetslagen vid de däri nyligen genomförda ändringarna fått sådan lydelse, att den av sin bil påkörde ägaren och ägaren-passageraren blivit fullt jämställd med skadelidande tredje man. Detta skulle sannoliktha fått ringa ekonomisk betydelse för trafikförsäkringen men verksamt underlättat skaderegleringen, som länge nog plågats av ett alltför invecklat system av särregler för olika kategorier av skadelidande.
Lars Bennich.