Tillströmningen till juristbanan. I nedanstående tabell lämnas några uppgifter om antalet nyinskrivningar och antalet examina vid de juridiskafakulteterna under år 1939, varvid för jämförelses skull medtagits även motsvarande siffror för år 1938.
 

		Uppsala	Lund	Sthm	S:a
Nyinskrivna juris studerande	1938	86	101	182	369
	1939	119	80	180	379
Avlagda juris kandidatexamen	1938	75	64	87	226
	1939	78	53	94	225
Avlagd kansiexamina	1938	5	1	6	12
	1939	-	-	1	1
Statsvetenskaplig juridisk examen	1938	2	-	1	3
	1939	2	5	1	8

 

    Pehr von Seth †. Den 2 juli 1940, en högsommardag som med all sin prakt minde om livets stora gåva, fick Pehr von Seth vid en ålder av nära 73 år gå bort, lämnande efter sig minnet av de rika gåvor han under ett långtliv ymnigt strött åt anhöriga och andra.
    Svårt ansatt av tåligt burna plågor hade han visserligen varit sedan några år; men den stora sjukdomen kom för ej länge sen och ryckte bort honom fortare än någon utomstående kunde ana. Sista gången jag såg honom — på Karolinska sjukhuset den 18 juni i år — var det med vemodsfyllda känslor jag skildes från en kär vän alltifrån barndomsåren.
    Pehr von Seth var fullödig skåning liksom jag själv och våra banor kommo att löpa tämligen lika. I det närmaste jämngamla passerade vi samtidigt Lunds katedralskola, Lunds universitet, Göta hovrätt och Nedre justitierevisionen. Sedan skildes våra vägar något. von Seth var en tid byråchefför lagärenden i justitiedepartementet men lämnade snart denna befattningför att bli Alfred Peterssons i Påboda handgångne man såsom expeditionschefi jordbruksdepartementet. Med sin praktiska läggning och sina från landsbygden i Malmöhus län förvärvade stora insikter i allt vad som rörde jordbruket blev von Seth här den rätte mannen på den rätta platsen. Någon tidefter mitt inträde i Högsta domstolen möttes våra stigar åter; i maj 1909 toghan plats i domstolen såsom innehavare av ett av de fyra då nya justitierådsämbetena. Från domstolen avgick han i juli 1937 med pension. Det ryktas, att avgången från domstolen skulle skett långt tidigare, om hans gamla hovrätt fått sin önskan uppfylld att se honom i presidentstolen.
    von Seths praktiska blick och duglighet lämnade även rum för djupgående teoretiska studier. Han var och förblev en boksynt man, alltid med kritisksyn på vad han läste. Under den till en början icke alltför ansträngande tjänstgöringen i hovrätten fann han tillfälle att genom utarbetande av envärdefull avhandling om dikning och annan avledning av vatten dokumentera sig för juris utriusque licentiatexamen år 1895 och juris utriusque doktorsgraden året därpå. Något alldeles unikt är det, att han såsom pensionerat justitieråd förordnades att under vårterminen 1939 uppehålla Gösta

Ebersteins professorsbefattning vid Stockholms högskola. von Seth föreläste då över sitt kära ämne jakträtten, ett ämne som han berikat med en mängd mycket förtjänstfulla uppsatser. Även i denna tidskrift var han medarbetare, senast under år 1939 (se nämnda årg. sid. 475). För övrigt var han i domstolen den verklige professorn, som kollegerna gärna litade till i frågorangående jordbruk och fauna.
    von Seth var också känd i hela landet såsom en av jaktvårdens yppersta främjare, och man försummade icke att ge honom den framskjutna platsen såsom ordförande i styrelsen för Svenska jägarförbundet. I denna egenskap hedrades han med uppdraget att hösten 1937 för Sveriges del övervaka ordnandet av den stora jaktutställningen i Berlin. Ett minne härav erhöll han iden sällsynta utmärkelsen av storkorset av Hitlers Tyska Örnens Orden.
    Under bortåt 30 år var von Seth ordförande i styrelsen för veterinärhögskolan. Där voro nog striderna ofta hårda, men han var en skicklig styresman och han bragte denna högskola till en hög vetenskaplig nivå. Att han, efter att hava regerat där i fulla 20 år, erhöll Illis quorum av 12:e storlekengladde honom kanske icke så mycket som att han — så gott som på dödsbädden — fick mottaga utmärkelsen såsom Sveriges förste veterinärmedicine hedersdoktor.
    Lantbruksakademien räknade von Seth bland sina hedersledamöter, och från år 1926 var han ordförande för dess ekonomiska avdelning.
    Såsom kamrat var von Seth i hög grad vänsäll och hjälpsam; i sitt privata liv var han en föresyn. Det var en lust att se honom fröjdas åt vad han fåttfram i sin vackra trädgård i Djursholm, där han bodde i hela 22 år. Bekymmer hade han nog, han som andra. Men aldrig hörde man honom med suckan och klagan beskärma sig över motigheter i livet. Han var som soluret: han räknade endast de timmar då solen ler.
    Lyckligt var hans äktenskap i hög grad; han sörjes närmast av änka, f. Eberstein, och två döttrar.
    Minnet av den verksamme och gode mannen skall länge leva.
    Stockholm i augusti 1940.

S. Skarstedt.