Den straffrättsliga behandingen av samvetsömma värnpliktiga. Lagen den 12 juni 1925 om värnpliktiga,vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, har innevarande år ivissa hänseenden undergått ändringar (lag den 19 april 1940, nr 244). I sin äldre lydelse förutsatte lagen att prövningen av samvetsömheten skedde vid den värnpliktiges inskrivning. Den föreskrev att tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring utan att övas i vapens bruk eller bäravapen eller ammunition eller ock genom att utföra civilt arbete förstatens räkning skulle meddelas av vederbörande inskrivningsrevision (§§ 1 och 2). Anledningen härtill var givetvis den att lagen endasträknade med rena fredsförhållanden. Tillämpningskungörelsen till lagen (kungörelse den 23 december 1925, nr 516) behandlade emellertid även det fall att den värnpliktige, efter att ha blivit inskriven i vanlig ordning, sedermera förklarade sig vara samvetsöm. Det slutliga avgörandet tillkom även i sådana fall inskrivningsrevisionen men en provisorisk prövning skulle ske genom inskrivningsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren) eller truppförbandschefen, vilken hade att prövahuruvida den värnpliktige visat sannolika skäl för sin ansökan att slippa fullgöra tjänstgöringen i vanlig ordning. Befunnos därvid sannolika skäl för samvetsömhet föreligga fick den värnpliktige icke inkallas till tjänstgöring förrän nästa års inskrivningsrevision — inskrivningsrevisionerna sammanträda endast en gång årligen — prövat fallet; hade den värnpliktige redan inryckt till tjänstgöring skulle han omedelbart hemförlovas i avvaktan på inskrivningsrevisionens prövning. I avvaktan på den provisoriska prövningen skulle värnpliktig, som inryckt till tjänstgöring, kvarbliva vid truppavdelningen samt under tiden vara befriad från deltagande i tjänstgöringen, om hans samvetsbetänkligheter avsågo varje tjänstgöring vid krigsmakten, men fullgöra tjänstgöring utan att övas i vapens bruk eller bära vapen ellerammunition, om samvetsbetänkligheterna endast avsågo tjänstgöring med vapen.
    Vid beredskapsinkallelserna under år 1939 förklarade sig ett stort antal värnpliktiga, som fullgjort sin ordinäre tjänstgöring i vanlig ordning, samvetsömma och påfordrade att få fullgöra tjänstgöring utan vapen eller genom civilt arbete. Bland de frågor som då anmälde sig till besvarande var den, huruvida en sådan värnpliktig, då han underåberopande av samvetsömhet vägrade att ikläda sig uniform (bära vapen), kunde bestraffas för ordervägran eller icke. De i 1925 års tilllämpningskungörelse givna föreskrifterna om hemförlovning och

BENGT LASSEN. 741tjänstgöringsskyldighet syntes icke kunna giva någon säker ledning eftersom kungörelsen endast räknade med den ordinarie värnpliktstjänstgöringen och icke med beredskapstjänstgöring. Praxis var nog under den första tiden vacklande, vilket synes ganska förklarligt. Numera föreligga två utslag av HD i ämnet (NJA 1940 s. 274). Två värnpliktiga, som fullgjort sin ordinarie tjänstgöring i vanlig ordning och under 1939 inryckt till mobiliseringstjänstgöring vid ett infanteriregemente, vägrade under åberopande av samvetsömhet att ikläda sig uniform och bära vapen. Krigsrätten anförde i sitt utslag, att de värnpliktiga såväl omedelbart efter inryckningen som sedermera, sedan depåchefen lämnat utan åtgärd deras ansökningar om tjänstgöring i annan ordning än värnpliktslagen föreskriver, vägrat att iklädasig uniform och bära vapen, och dömde dem under åberopande därav jämlikt 76 § strafflagen för krigsmakten att för vägran att fullgöra förmans i tjänsten givna befallning hållas i fängelse två månader. Krigshovrätten fann på besvär av de värnpliktiga ej skäl vara anfört som föranledde ändring i krigsrättens utslag. HD, som fastställde domstolarnas slut, anförde emellertid som motivering att de värnpliktiga vidhållit sin vägran efter det att depåchefen prövat och lämnat utan åtgärd deras framställning om tjänstgöring i särskild ordning. HD ansåg således, att de värnpliktiga icke kunde straffas för det de vägrat lyda order innan deras ansökan om samvetsömhetstillstånd provisoriskt prövats.
    HD:s utslag utfärdades den 21 maj 1940. Vid denna tid hade emellertid de förut omtalade ändringarna i lagen om samvetsömma värnpliktiga redan trätt i kraft och på en avgörande punkt förändrat läget. Såsom huvudregel gäller fortfarande att ansökan om tillstånd skallgöras i samband med inskrivningen; sådan ansökan prövas av inskrivningsrevisionen. Därjämte har införts ett särskilt förfarande då ansökan gjorts av värnpliktig som redan inskrivits, vare sig nu den värnpliktige redan helt eller delvis genomgått sin militära utbildning eller icke fullgjort någon tjänstgöring. För erhållande av ett snabbt avgörande av dylika ansökningar och ett enhetligt bedömande har prövningen av dem förbehållits K.M:t. Vid föredragningen av propositionen (nr 109/1940) i statsrådet den 23 februari 1940 anförde chefen för försvarsdepartementet att vid genom förandet av en lagändring av denna innebörd syntes den i tillämpningsförordningen till lagen intagna föreskriften, att den som anhållit om samvetsömhetstillstånd i allmänhet skulle hemförlovas från tjänstgöring, böra utgå. Under den korta tid som åtginge för erhållande av K.M:ts beslut borde den värnpliktige kunna kvarhållas i tjänst. I överensstämmelse härmed har i den nya tillämpningskungörelsen till samvetsömhetslagen (kungörelse den 19 april 1940, nr 256) intagits en föreskrift (§ 5) att värnpliktig, som redan blivit inskriven, skall, oaktat han ingivit ansökan om samvetsömhetstillstånd, under tiden intill dess Konungen prövat ansökningen, ifråga om sin tjänstgöring och sina värnpliktsförhållanden i övrigt vara underkastad i allmänhet för värnpliktiga gällande bestämmelser. Sådan

742 BEHANDLINGEN AV SAMVETSÖMMA VÄRNPLIKTIGA.värnpliktig skall sålunda vara underkastad straff för ordervägran om han under den tid då frågan om hans samvetsömhet är under prövning vägrar att ikläda sig uniform eller att eljest fullgöra de åliggandensom följa av »i allmänhet för värnpliktiga gällande bestämmelser».
    Emellertid ha särskilda föreskrifter senare utfärdats om tjänstgöringsskyldigheten under denna tid. I generalorder den 7 september 1940 har sålunda föreskrivits att värnpliktiga, som inryckt till tjänstgöring och ansöka om samvetsömhetstillstånd, skola i avvaktan på K.M:tsbeslut i anledning av ansökningen tjänstgöra såsom expeditionsbiträden eller handräckningsmanskap m.m., om ansökningen avsåg tillstånd att fullgöra militär tjänstgöring i särskild ordning, och vid arbeten anordnade av militärområdesbefälhavaren i Östra militärområdet, om ansökningen avsåg tillstånd att utföra civilt arbete i stället för militärtjänstgöring.

Bengt Lassen.