Lagrådets utlåtande över förslaget till ny rättegångsbalk. Lagrådet har nu avgivit utlåtande över processlagberedningens förslag till ny rättegångsbalk (jfr SvJT 1939 s. 622).
    I utlåtandet framhåller lagrådet, att den grundval för en rättegångsreform, som tillkommit genom den år 1931 för riksdagen framlagda och av denna i allt väsentligt godkända propositionen angående principerna för en dylik reform, ej bör rubbas utan synnerligen starka skäl. De antagna grunderna överensstämma också, enligt vad lagrådet uttalar, i det väsentliga med vad ett tidigare lagråd 1928 i yttrande över processkommissionens betänkande förordat. Även vid granskningen av processlagberedningens förslag och i sin nuvarande sammansättning har lagrådet obetingat anslutit sig såväl till uppfattningen att en allmän rättegångsreform är av behovet påkallad och bör utan dröjsmål komma till stånd som till de principer, vilka uppbära beredningens förslag. Lagrådet uttalar, att det sätt, varpå beredningen i lagtextutformat de tidigare uppdragna grundlinjerna för reformen och löst de mångfaldiga och ofta invecklade problem, som under det föregående arbetet lämnats åsido, förtjänar det högsta erkännande. De erinringar lagrådet framställt röra, säger lagrådet, endast frågor av jämförelsevis underordnad betydelse.
    Lagrådet framhåller starkt angelägenheten av att den nya rättegångsbalken utan uppskov kommer till stånd; detta är önskvärt såväl för att arbetet på övergångsbestämmelser och följdförfattningar skall kunna bedrivas planmässigt som för att domare, åklagare och advokater samt de studerande vid universiteten må få tid att före ikraftträdandet tillägna sig de nya rättsreglerna.
    En nödvändig förutsättning för ett lyckosamt resultat av processreformen är — framhåller lagrådet — att domstols- och åklagarväsendet är organiserat på sådant sätt, att domare och åklagare kunna fylla de nya uppgifter, som läggas på dem. I fråga om underrätterna på landet betonar lagrådet vikten av att tillräckligt antal arbetskrafter anställas i domsagorna, så att häradshövdingen odelat kan ägna sig åt de egentliga domaruppgifterna.
    Lagrådet ansluter sig i princip till förslaget om införande av nämnd i rådhusrätt i vissa brottmål. Beredningens förslag, enligt vilket nämnd skall deltaga endast i mål angående brott, varå kan följa straffarbete i två år eller däröver, och rådhusrätten i sådana mål skall bestå av tre lagfarna ledamöter jämte sju till nio nämndemän, har lämnats utan erinran av två av lagrådets ledamöter. De två övriga ledamöterna föreslå däremot, att i alla brottmål — frånsett mål angående bötesbrott, som handläggas av en domare ensam — rådhusrätt skall bestå av en lagfaren domare jämte nämnd; igrövre brottmål, d.v.s. sådana där straffarbete kan ifrågakomma, skall antalet nämndemän utgöra sju till nio samt i lindrigare mål tre. Därest beredningens förslag skulle bibehållas, förordar lagrådet, att allenast enhällig nämnd skall kunna överrösta de lagfarna ledamöterna.

    Förslaget att vissa tvistemål skola enligt parternas överenskommelse kunna upptagas av hovrätt som första och enda instans avstyrkes av två ledamöter i lagrådet. Däremot uttalar sig lagrådet för att utfästelse att ej fullfölja talan mot underrätts eller hovrätts dom skall vara giltig.

    I fråga om förfarandet vid underrätt i tvistemål och brottmål har lagrådet i stort sett lämnat förslaget utan erinran. Dock förordas vissa smärre jämkningar i bestämmelserna om förundersökning i brottmål. Vidare föreslår lagrådets majoritet i viss mån ändrade bestämmelser rörande omröstning till dom i brottmål.
    Med avseende å förslagets bestämmelser rörande bevisningen hemställa lagrådets flesta ledamöter att, i olikhet med vad beredningen föreslagit, även målsägande i brottmål, som icke för talan i målet, skall kunna höras som vittne. Vidare förordas vissa jämkningar i förslagets bestämmelser rörande tystnadsplikt för läkare, advokater m. fl. Två av lagrådets ledamöter föreslå ett uttryckligt stadgande om att i sådana fall, då parterna äro företrädda avrättsbildade ombud, vittnen skola höras av parterna.
    Beredningens förslag att i lindrigare brottmål åklagaren skall kunna istället för att väcka åtal själv förelägga den misstänkte bötesstraff tillstyrkes av lagrådet.
    Vad förslaget innehåller rörande förfarandet i hovrätt och högsta domstolen har endast föranlett smärre ändringsförslag från lagrådets sida. Sålunda förordas, att vade penning i tvistemål, som i beredningens förslag ej bibehållits, fortfarande skall erläggas men att beloppet höjes till tio kronor samt att klaganden skall återfå beloppet, om han får ändring i domen. Utöver de fall, då enligt beredningens förslag mål i hovrätten skall kunna avgöras utan muntlig förhandling, förordar lagrådet, att sådant avgörande skall få ske om målet endast rör rättstillämpning samt båda parterna begära det och hovrätten finner uppenbart, att muntlig förhandling ej är av nöden. Vidare förordar lagrådet utsträckt skyldighet för part attvid muntlig förhandling i hovrätt infinna sig personligen.
    På åtskilliga andra punkter har lagrådet framställt anmärkningar av huvudsakligen formell natur.
    Lagrådet har utgjorts av justitieråden Eklund, Lawski och von Steyernsamt regeringsrådet Hjärne. Förslaget har inför lagrådet föredragits av revisionssekreteraren T. Strandberg. Granskningen av förslaget påbörjades påvåren 1939 och har därefter med vissa avbrott för granskning av andra lagförslag pågått till början av november 1940.

T. S.