Förslag till nya epizooti-bestämmelser. Epizootisakkunniga (landshövding August Beskow, ordf., generaldirektör Axel Höjer, lagbyråchefen Bertil Fallenius, hovrättsassessorn P. O. Palmquist, sekr.) ha den 30 september 1940 avlämnat betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (SOU 1940: 26, se SvJT 1940 s. 666). De sakkunniga ha föreslagit vissa förenklingar i de nuvarande bestämmelserna för bekämpande av mul- och klövsjuka. Ledningen av bekämpandet, som för närvarande handhas av medicinalstyrelsen och länsstyrelserna, har föreslagits skola i huvudsak anförtros åt den förstnämnda myndigheten. Vissa kostnader i anledning av bekämpandet, som enligt gällande bestämmelser gäldas av djurägarna, ha de sakkunniga ansett böra bäras av statsverket. Vid betänkandet har fogats ett omfattande förslag till detaljföreskrifter rörande mul- och klövsjukans bekämpande. 

B. F.

 

    Principbetänkande i trafiksäkerhetsfrågan. Sedan 1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten den 4 mars 1939 på begäran entledigats från sitt uppdrag, har en inom kommunikationsdepartementet tillkallad utredningsman, sekreteraren vid arbetsdomstolen fil. mag. Lode Wistrand, verkställt fortsatt utredning beträffande trafikolyckornas orsaker. Denne har

 

422 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.den 17 december 1940 avgivit principbetänkande i trafiksäkerhetsfrågan (SOU 1940:33).
    Utredningsmannen framhåller, att kampen mot trafikolyckorna måste föras på tre olika fronter. Det gäller att förbättra vägarna, fordonen och trafikanterna. I betänkandet framläggas åtskilliga förslag i detta syfte, bl. a. angående bortskaffande av trafikfällor, fortlöpande åtgärder för en förbättring av fordonsbeståndet genom samarbete mellan statsmakterna och fabrikanterna för att främja utnyttjandet av värdefulla uppfinningar, utbildningen i körskolorna och trafikundervisningen i de allmänna läroanstalterna.
    Utredningsmannen varnar för att tillmäta trafikanterna alltför stor betydelse vid trafiksäkerhetsproblemets lösning. I samband härmed vänder sig utredningsmannen med skärpa mot »trafikolyckornas kriminalisering» samt gör gällande, att de senaste årtiondenas utomordentligt långt drivna kriminalisering av olyckorna inneburit ett juridiskt missgrepp av jättelika dimensioner. Det framhålles i sådant hänseende, att trafikanternas förseelser i det stora flertalet fall nära sammanhänga med deras iakttagelseförmåga, uppmärksamhet, reaktionshastighet och andra psykofysiska faktorer, vilka med all säkerhet icke kunna förbättras genom åtal, domar och straff.
    Enligt utredningsmannens uppfattning föreligger behov av ett ledande och sammanhållande statligt organ på trafiksäkerhetsområdet. Utredningsmannen föreslår därför, att för detta ändamål upprättas en direkt under kommunikationsdepartementet sorterande byrå, benämnd statens trafiksäkerhetsbyrå.

S. E.